Det danska valet

Imorgon smäller det. Och då får vi se ifall laddningen kommer att explodera i ansiktena på Fogh Rasmussen, som spelar ett högt spel genom att ha utlyst nyvalet, och Khader, vars utbrytarparti Ny Alliance riskerar att antingen få agera stödparti till Fogh Rasmussen tillsammans med Dansk Folkeparti -- det parti vars inflytande man vill minska -- eller helt hamna utanför alla möjligheter att påverka rikspolitiken.
Khader och hans partivänner riskerar med andra ord att bara precis ha lyckats splittra det som nu annars hade kunnat vara ett starkt vänsterliberalt parti (Radikale Venstre), för att möjligen litegrann kunnat rucka på Kjaersgaards ställning. SF, Socialistisk Folkeparti, går starkt framåt i opinionsmätningarna. Jag gissar att en del av den humanistiskt sinnade vänster som tidigare nosat på Radikale Venstre nu prövar lyckan med SF istället.
Den danska valkampen har gjort ett deprimerande intryck på mig, i den mån jag har följt den. Alla som hörs slår sig för bröstet med den "stramme" invandringspolitiken. Ingen vill tillbaks till hur det var på nittiotalet, säger man. Radikale Venstre upplåter stämman och påpekar att det under nittiotalet rasade ett krig i Europa, och det var det som orsakade stora flyktingströmmar, inte en "slapp" politik -- men ingen verkar lyssna, varken på dem eller Enhedslistan som rentav riskerar åka ut ur Folketinget med sin muslimska sjalbärande spetskandidat och fiffiga Zlatankampanj. Man undrar vad som skulle hända om kriget skulle bryta ut på vår bakgård idag.
Det förvånar mig inte att Lars Åberg tecknar ett ganska ljust porträtt av den danska integrationspolitiken i Göteborgsposten. Åberg har haft den tendensen länge. "Tänk om det rentav är så att invandrarna är bättre integrerade i Danmark?" frågar han retoriskt. Nej, Danmark är inte nattsvart. Exempelvis så är det så att en del invandrare som länge varit arbetslösa i Malmö nu fått jobb i Köpenhamn, och pendlar dagligen över bron. Men det är också så, och det kan man inte undlåta att ta upp, att en del av de som flyttat från Danmark till Sverige under senare år inte är glada medelklassdanskar på jakt efter den gode boligen i Öresundsintegrationens namn, utan par som på grund av de absurda speciella regler den danska regeringen infört för äktenskap mellan danskar och utlänningar tvingas bosätta sig här. Den danska invandringspolitiken gör alltså att folk i vissa fall tvingas fly från Danmark för att kunna leva med sin partner. Man måste också fråga sig varför det finns mer av islamistisk extremism i Danmark än här.
Jag tillbringade för några år sedan en tågresa mellan Köpenhamn och Hamburg i sällskap med en dansk-pakistansk tjej. Vi pratade mycket om läget i Danmark. Det hade blivit mycket värre under de sista åren tyckte hon, det fanns en mycket tydligare fientlighet gentemot kvinnor som hon, kvinnor som bär sjal. Hennes familj talade ibland om att försöka bosätta sig någon annanstans. Sverige verkade bättre, tyckte hon. Inte vet jag om det verkligen är bättre här. Vi kanske inte har mindre problem utan andra problem. Men jag blir illa berörd då man som Åberg framställer den mer fientliga retorik som man gärna tar till i dansk debatt ifråga om integration och invandringspolitik som någon slags hyggevariant av det man i Berlin kallar "Herz mit Schnauze" ("rått men hjärtligt" ungefär). Det är möjligt att vi i Sverige fortfarande blundar för mycket för problem som kan komma sig av negativa traditioner i form av hederskultur, större tolerans för barnaga (en stötesten mellan mig och mitt dansk-pakistanska resesällskap) e dyl. Vad jag inte förstår är varför total respektlöshet och stängda gränser skulle vara bättre. Förmår man inte tänka på andra kan man väl alltid tänka på vad det i längden gör med en själv, att ständigt agera på ett inkrökt och ogeneröst sätt.
Nej, gladare blir jag till min egen förvåning av en debattartikel undertecknad Ella Bohlin, Frida Johansson Metso och Erik Zsiga: "Fri invandring gynnar alla!" Jag tror och hoppas att också Ung Vänster och Grön Ungdom skulle kunna skriva under på det.