Äntligen!

Idag träffade Ilmar Reepalu representanter för Judiska församlingen. Kommunalrådet säger att han nu inser hur allvarlig situationen med hatbrott mot judar är i Malmö.

Hur viktigt var det här mötet?

– Det här mötet borde vi haft för länge sedan. Uppriktig sagt var inte jag medveten om att det här var så allvarligt som det är. Vi har diskuterat hur vi går vidare. Och vi är överens om att ett dialogforumet kan vara ett bra sätt, säger Ilmar Reepalu (S) till Sydsvenskan. 

(Sydsvenskan på nätet)

Skönt att du fattar läget nu Ilmar. Nu kanske du kan börja se längre än till din egen person. 

Uppdat ps: det finns förstås egentligen mycket mer att säga om Reepalus försök att, i Svenskan och Metro, veckla sig ut ur det nystan han vecklat sig in i med sina dumma uttalanden, men det får vara till en annan gång. 

In the Black Dismal Dungeon....

Alla ursäkter för att lägga ut en av sina som man själv tror briljanta spotifylistor på sin blogg är förstås välkomna. Jag använder nu Mymlans bloggtema för veckan i detta syfte, och försöker därmed förvandla något som egentligen mest bara är av intresse för mig själv, och kanske några av mina vänner, till en mer allmän angelägenhet. Temat för min låtlista är föga originellt - dysterhet och melankoli. Doom & gloom. För det är ju så, att den bästa musik som gjorts och görs handlar om sådant som vansinne, död, ledsnad, ensamhet, mörker etc. Tycker jag alltså. Men jag är i och för sig bara en tjej som gillar det mesta som inte gör livet glatt.

Ständigt missförstådd?

Om Ilmar Reepalu haft för avsikt att för Sunday Telegraph klargöra sin attityd i frågan om antisemitismen i Malmö, den som han menar blivit så gruvligt missförstådd och feltolkad av Skånska Dagbladets reporter, så har han grundligt misslyckats.
Såvida inte det han velat klargöra är hur mycket han i grund och botten struntar i problemet.

The mayor insisted to The Sunday Telegraph that he was opposed to anti-Semitism, but added: "I believe these are anti-Israel attacks, connected to the war in Gaza.
"We want Malmo to be cosmopolitan and safe for everybody and we have taken action. I have started a dialogue forum. There haven't been any attacks on Jewish people, and if Jews from the city want to move to Israel that is not a matter for Malmo." 

Alltså: hatbrotten mot judar i Malmö har fördubblats - men enligt IR har det inte förekommit några attacker mot judar. Istället har det alltså tydligen förekommit "anti-israeliska attacker". Att enskilda judar drabbats och vill "flytta till Israel" (intressant att alla de judar som lämnar Malmö förutsätts "flytta till Israel") är inte ett problem.
Kan det ha varit så att stackars Ilmar blivit missförstådd igen? Ska Sunday Telegraph också offentliggöra sina eventuella bandinspelningar för att klara upp problemet?

...anklagelser om antisemitism-valsen...

Ett märkligt reportage i Medierna (P1) tar upp reaktionerna på Skånskans intervju med Ilmar Reepalu och dennes påföljande krigföring mot tidningen. I reportaget återges lite av den inspelade berömda intervjun. Dessa småbitar ger i mina öron knappast något intryck av att Skånskan skulle ha snedvridit vad som sades. Men Reepalu, som gillar att styra och ställa och som gärna fokuserar på sin egen person (snarare än att intressera sig för halveringen av den judiska minoriteten i Malmö), framstår som uppenbart frustrerad för att han inte får sätta dagordningen och för att reportern inte gillar hans vinkling. Det är inte precis första gången Reepalu har problem med journalister. Jag vill minnas att han på samma sätt befann sig i krig med Sydnytt för några år sedan (fast det gällde då ett annat ämne).*
Vad som är märkligt med Mediernas inslag är programmets sätt att "förklara" konflikten mellan Reepalu och Skånskan. Kommunalrådet och Skånskans Andreas Lovén har, menar Mediernas reporter, "inte kunnat nå varandra". Lovén ville tala om antisemitism medan Reepalu ville "vidga frågan", tala om rasism mer generellt och menade att "ingen grupp bör särställas". Ja, så kan det heta när diskussionen ska handla om antisemitism. Att judar särställs. Inte ens i en situation där judar flyr Malmö på grund av antisemitism förmår man fullt ut se judar som en minoritet som kan vara utsatt. Nej, de är alltid i särställning.
Och saker som har med dem att göra är ju så känsliga att prata om... "Ämnet kunde inte vara känsligare: antisemitism och sionism", står det i SR:s beskrivning av reportaget. Trots att Skånskan haft en stor artikelserie om just antisemitism utan att den i sig väckt någon skandal (det är ju Ilmars idiotiska och förolämpande uttalanden som stulit showen). Men föreställningen om det stora tabuet, och den där laddningen kring s-ordet (ett område där vår store vän och kamrat i Malmö faktiskt insett sitt misstag varför frågan också blivit mer eller mindre utagerad), är starka grejor.
Föga förvånande dras också "anklagelser om antisemitism"-valsen. Detta är vad Reepaluhistorien enligt rubriken på SR:s hemsida handlar om. Tänk att det blir så provocerande att korkade uttalanden om judar eller något som har med judar att göra väcker reaktioner. Dessa reaktioner görs nästan alltid till oerhörda "anklagelser om antisemitism". Medierna som är ett mediegranskande program borde kanske granska sig själva och börja bli noggrannare i sin research istället för att gå på missledande instinkter. Då hade de sett att den kritik som riktas mot Reepalu ligger på ett annat plan och generellt inte handlar om att han anklagas för att vara antisemit.
Däremot bereder han och Mediernas intellektuellt slappa hantering av frågan marken för att antisemitismen växer till sig ytterligare. Man kan ju bara se på den i skrivande stund enda kommentar till programmet som ligger utlagd på nätet:

Ni borde ha inset att det även finns en judiska lobbygrupper i Sverige. En judisk journalist borde aldrig befatta sig med arabisk - israeliska frågor. Reepalu har rätt och lärdomen är att även kända politiker råkar ut för judisk bedrägligt beteende.

*Här kan läsas om schismen med Sydnytt.


Uppdatering 21/2: Den antisemitiska kommentaren är nu borttagen från programmets hemsida.

Mer memento

Jan Svankmajer besöker en benkyrka:

Och här är en Spotifylista på samma tema.

Memento mori

(En liten film av Lena Mattsson, Per Linde och Wilma)

4 små länkar

Hade ju egentligen tänkt försöka styra om bloggandet efter mitt blogguppehåll. Skriva mer sällan men mer ingående. Hade jag tänkt. Well, it ain't gonna happen. Det lär bli slapplirande som vanligt, hugskottande och snabblänkande till andra platser.
Som nu t ex. Jag länkar till:
-min egen text om Boströmartikelns effekter på SKMA-bloggen
-Cecilia Verdinelli i GP om "positivt tänkande" som en samhällsepidemi
-Per Wirtén på Dagens Arena om handskakningsvägransdomen
-...och Jimmy Sand om vänsterliberalism

(Konst eller kycklingvingar?)

Törst

Att Park Chan Wook transponerat Emile Zolas Thérèse Raquin till en vampyrfilm är förstås värt kostnaden för ett biobesök bara det. Det blir en fantastiskt intressant kollision - bortsett från det faktum att vampyrgenren i sig inte framstår som särskilt naturalistisk talar vi alltså om en regissör som använder sig av ett allt annat än naturalistiskt bildspråk, och som istället starkt anknyter till en romantisk tradition as far as (västerländska) artonhundratalsinfluenser goes.
Och det är en lätt överväldigande film - Thirst. Lite för överväldigande faktiskt. Lite för mycket av allt, lite för spretigt för att kunna utgöra ett mästerverk såsom Lady Vengeance. Soppan blir helt enkelt för rik. Samtidigt - med dess emotionella intensitet kan jag ändå inte rekommendera den nog för dem som lider av likstelhet i vardagen. Park Chan Wooks levande döda lever verkligen och är ett skönt motgift till de döda levande i diverse stilguider eller Mad Men.

Orelaterat eller kanske inte - den "transartade symbolen för en människa" kan och måste ses på Svt Play, finns kvar t o m 11/3.

Uppdat: & här är han litegrann här också, i väntan på att bloggförfattarinnan åter bloggförfattar:

Hetvägg

Vem kom på att en semla serverad i varm mjölk skulle kallas för "hetvägg"? Det kan inte ha varit en panikångestsyndromiker i alla fall. För jag vet inget ord som så väl beskriver en panikångestattack som "hetvägg".
Och gott låter det då minsann inte.

Uppdatering: några fler läskiga sammansatta ord:
Köttklister (alt köttlim)
Lårkaka
Likfynd
Tarmludd

Utrensningsjargong

Efter att ha tillbringat rätt mycket tid på sistone åt att ha grottat ner mig i DDR och östtysk kulturpolitik är det omöjligt för mig att inte notera de strukturella likheterna mellan Josefssons/Suhonens kritik mot Arena - och de instämmande kommentarer de får - och den interna brännmärkningen av "renegater" inom SED-systemet.
- Det talas om ett osjysst och osolidariskt utnyttjande av ekonomiska medel
- ...om en bristande bekännelse till den rätta linjen
- och om fiendesidans (högerns) jublande inför avfällingarna.
"Bort med femtekolonnarna ur arbetarrörelsen!" heter det också i en kommentar till artikeln. Och: "Man undrar ju förresten med hur mkt stålar Arenas' redaktion är bestucken med."
Nu påstår jag inte att Suhonen/Josefsson/kommentatorn är diktaturanhängare. Men varför kan vänsterdebatt fortfarande låta på det här sättet?

Parentetiskt: apropå detta med "högern som jublar" åt Arena så blev jag personligen varse att en och annan högermänniska gladde sig åt Ekis Ekmans attack mot Arena i DN i somras. Det är inte konstigt - attacker åt vänster välkomnas inte sällan av höger och vice versa. Och Arena ogillas av vissa på högerkanten för dess "identitetspolitik" (ett begrepp som mer och mer kommit att användas pejorativt från "liberalt" håll efter att tidigare funkat som ett svartepetterkort inom den interna vänsterdebatten). Things are more complicated... som vanligt.
(På tal om identitetspolitik så finns här en intressant synpunkt på det.)

Uppdatering: kommentar av Jan-Ewert Strömbäck i SvD.