...kan i vissa fall vara alldeles underbara.
En vän till mig som är journalist bjöd med mig till Publicistklubben en afton då Tiina Rosenberg var en av gästerna i panelen och ämnet var drev, så som det drev Rosenberg själv utsattes för ni vet. Hon var suveränt arrogant. Representanterna för den yrkeskår som gjort henne illa fick sina fiskar varma. Hon var sårad och arg, men hennes attityd var sådan att hon gjorde sig oberörbar. Klimax kom när hon kallade en av männen i församlingen för "lilla vän". Det var säkert inte roligt för honom att bli kallad för lilla vän -- det är aldrig roligt för någon att bli kallad för "lilla vän" -- men jag njöt.
Man är ju inte mer än människa.
måndag, oktober 01, 2007
Arroganta kvinnor
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
4 kommentarer:
Ursäkta, men det är för mig obegripligt hur sådant arrogant beteende kan ses som moget och tas på allvar i Sverige. I sanning ett annorlunda land.
Förstår inte heller varför tidningar skall anamma någon slags extremmarginell politisk gruppering? Alla som agressivt försöker göra sig till talesmän för stora grupper mot deras vilja bör granskas i sömmarna.
Vem har talat om moget? Men för den som själv råkat ut för lilla-vän-arrogansen från manligt håll kan det kännas tillfredsställande att se en Tiina Rosenberg agera ställföreträdande hämnare. Tja, så är det för mig i alla fall. Jag talar för mig själv.
Sen är det skillnad på "granskning" och "drev". Rosenberg råkade bl a ut för att på en ledarsida bli avbildad som klippdocka med alla de attribut man brukar ge de där GALNA MANSHATANDE FEMINISTKÄRRINGARNA du vet -- ordentlig hårbuske under armarna osv. På vilket sätt är det granskning? Och på vilket sätt är det, framför allt, moget?
ok, du har ju ett annat perspektiv än jag.
Mäns hållning till kvinnor kan nog ofta vara så omoget som du beskriver (särskillt maktgubbars), så kanske är det omvända berättigat ibland. Skulle helst se att inget förekom! (Kanske skulle vuxna behöva visa sig vuxna..)
Tyvärr missade jag smutskastningen, -tyvärr eftersom den låter bisarr, minst sagt! Får väl anta att tidningen med klippdockan inte var någon av de stora? Annars har ju media bara sig själv att skylla för att ge stor publicitet till enfrågepartier. En slags kamp inom media kanske man kan se det hela som.
Jag har för mig att det var Expressen (föga överraskande...:-)), men är inte hundra.
Skicka en kommentar