3 x rörlig bild

Först och främst har Hynek Pallas inne en klok kommentar i Svenskan på temat filmkritik. Den handlar om det alltmer ohållbara i att filmkritik främst reserveras för filmer som går upp på bio, när det är uppenbart att "dvd och nedladdning har förändrat hur vi ser på film och tv. För en växande publik är biografen helt enkelt inte den primära arenan för ny film." Slutkläm: "Det är ingen tvekan om att medielandskapets förändringar är en stor utmaning för tidningar, tv och radio. Men de ger också större möjligheter till en ny, bredare och djupare bevakning av rörlig bild i alla dess former – och en förändring av den traditionella filmkritikerrollen." Precis. Inget att lägga till, inget att ifrågasätta. Heja Hynek!

Om Hynek står för framtiden ekar istället domare Olle Ekstedts Brännpunktsartikel av det förflutna. "Tv-våldet syns på gator och torg" hävdar artikeln. Stön. "Videovåldsdebatt all over again", som bloggen Motpol skriver. Eller med Blogges som vanligt drastiskt underhållande ord: "Yippiekayay motherfucker". För det första finns det stor anledning att ifrågasätta om våldet verkligen skulle ha ökat på sistone, sett ur det långtida perspektiv som Ekstedt förespråkar. För det andra är det inte mycket som talar för att våld skulle spridas på det sätt herr domaren tror. Tvärtom kan visst symboliskt våld förmodligen hjälpa till att lätta på trycket ibland. Frågan är dock - och det är en helt annan frågeställning än Brännpunktsartikelns - i vad mån det gör så idag, när vi faktiskt dagligdags, på alla möjliga tidpunkter osv, kan ta del av allehanda utstuderade seriemördarberättelser och obducentdramer. För min del känner jag en viss leda vid det hela, flödet av tv-mord har gjort en viss typ av våld alltför trivialt. I övrigt noterar jag att om det fiktiva våldet skulle ha en samhällsnedsmittande, imitativ effekt, ja då skulle vi börja få problem med sluga individualistiska seriemördare som - alla med sina speciella kännetecken vilka kan vara allt från att samla på offrens tånaglar och med hjälp av dem skapa en konstfull mosaik till att sprida baklängesinspelningar av mordgärningarna på internet - kommunicerar med polis, allmänhet och varandra på mest möjliga långsökta och svårtydda sätt.
Man kan fråga sig varför det har blivit såhär, varför vi vältrar oss i fiktiva mord så till den milda grad. Men, återigen, det är en annan frågeställning.

Från det ena till det tredje så damp programmet till på tisdag återöppnade Cinemateket här i Malmö ner i mitt brevinkast häromdan. Och det var faktiskt inte fy skam. Eftersom man ska visa en Dorothy Arzner-serie. Dessutom visas Birgitta Svenssons nyrestaurerade Mackan, och en även den nyrestaurerad lockande stummis av Mauritz Stiller. Därutöver är det väl lite som vanligt i och för sig: ett litet gäng manliga auteurer och ett par skådespelerskeikoner. Men en av de manliga auteurerna är Werner Herzog, vars nyvunna popularitet jag verkligen gläds åt, och en annan Fritz Lang där man bryr sig om att plocka fram några av hans mer sällan visade amerikanska produktioner. Dessutom är den ena av de båda skådespelarikonerna Simone Signoret, vilket betyder en hel hög åtminstone för mig okända franska filmer. Också har vi Sergej Paradzjanovs Granatäpplets färg under rubriken "På begäran". Kamfertexts betyg: godkänt (ja ja jag vet, som om nån skulle bry sig liksom...).
-----------
Så vad finns det då för särskilt läsvärt på Agenda 2010+ just nu då? Ja, till exempel så skriver Zana om ett kärt ämne, nämligen privatskolor, Ulf intressant om George Bushs mellanösternbesök, Thomas S om tillväxthämmande medel och Sven om den låga nivån på skoldebatten. Fyra mycket läsvärda postningar.