I veckan publicerade Ulrika Westerlund och Emelie Mire Åsell en debattartikel i Expressen, där de beskrev resultatet av en studie om HBT-personen som säljer sex (dock saknas hänvisning till var själva studien kan läsas). De skrev bland annat:
Hälften av dem vi pratat med upplever lagen som ett stigma som hindrar dem från att söka stöd för att antingen få ett så tryggt liv som möjligt som sexsäljare, eller för att lämna sexsäljandet bakom sig. Ingen uppger att lagen har hindrat dem från att få tag i köpare.
Som ett brev på posten eller mail i inboxen kom sedan en debattartikel på Brännpunkt av Ebon Kram, Gudrun Schyman m fl, där det förespråkas att sexsäljare ska ges bättre möjligheter att lämna sysslan - genom att de ska betraktas och behandlas som brottsoffer:
alla personer som köps i prostitution är offer för sexköpsbrottet. Detta skulle ge dem målsägandestatus och göra deras rätt till skadestånd och andra former av kompensation otvetydig. Utöver att göra sexköpare och kopplare ansvariga gentemot dem de utnyttjat skulle detta också finansiellt hjälpa personerna att lämna prostitutionen.
Som vanligt tas från detta håll ingen som helst hänsyn till skillnader i situation, inställning mm mellan olika sexsäljare/sexköpare. Men det är förstås positivt att man uppmärksammar det bisarra i en situation där en verksamhet olagliggjorts samtidigt som de som befinner sig i den inte får hjälp att lämna den. Att Westerlund/Åsell funnit att lagen rentav kan uppfattas som ett direkt hinder för att lämna verksamheten är dock intressant och något jag hade velat veta mer om.
Tänk om det helt enkelt hade kunnat vara så att jag, om jag varit sexsäljare i tio år och nu velat lämna detta bakom mig, kunde stega in på arbetsförmedlingen, säga som det är och bli hjälpt genom att förmedlas ett annat arbete. Utan rädsla för negativa återverkningar eller diskriminering.
Men detta ter sig idag så utopiskt att det känns barnsligt att ens uttrycka en sådan föreställning.
söndag, april 10, 2011
En förflugen tanke
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
3 kommentarer:
Det jag bland annat tar fasta på är detta stycke:
"Många uppger ekonomiska skäl som den huvudsakliga anledningen till att sälja sex. Men behovet av pengar kan se mycket olika ut. För några är sexsäljandet skillnaden mellan att bo kvar eller att bli vräkta. För andra ger pengarna en "guldkant på tillvaron"."
Här faller många av förbudsförespråkarnas argument om att det inte finns nån frivillighet när sex säljs. Men om flera väljer att sälja sex t.ex. för att ha råd med lite dyrare saker eller leva lite godare så är det precis det som finns. De har haft ett val me valt detta ändå. I övriga fall, de som kanske riskerar vräkning, så låter det främst som sociala myndigheter har brustit. Skyddsnätet ska finnas där för oss alla, när allt kommer omkring.
Det här kan bli en intressant bransch för skrupelfria kvinnor som vill locka rika män till sexköp bara för att sedan kunna kvittera ut ett saftigt skadestånd för det. Ja, det ska väl lära torskarna att inte falla till föga för sådana locktoner.
Men vad ska de prostituerade sedan göra när torskbeståndet tagit slut, kan man undra. De får göra som alla andra, förstås. Söka jobb, som de sannolikt inte kan få, och sedan blir det fas 3.
Det är arbetslöshets-arbetslinjen, det.
Rödgrön: ja, det borde verkligen finnas ett stabilt skyddsnät för alla men i realiteten är detta samhälle inte alltid helt lätt att klara sig i. Jag upplever det som att det blir en dubbelbestraffning när de försök till utvägar som man hittar också söks omöjliggöras.
Stefan:"Söka jobb, som de sannolikt inte kan få, och sedan blir det fas 3." Precis.
Skrupelfria kvinnor förresten, jag misstänker att många ser på prostituerade generellt som just skrupelfria kvinnor.
Skicka en kommentar