....ordning och reda och trygghet och disciplin....

"Frivilliga" drogtester på elever, eventuella punktskatter på onyttiga varor, skamvrån som normaliserat uppfostringsverktyg, tankar om offentlig skambeläggning av misstänkta sexköpare, internetcensur för allas vårt bästa, ständig fokus på fasta ramar oavsett om det gäller barnens läggtider eller vuxna neurotikers KBT-terapier... Varje utbrott av omänsklighet i myndighetsmiljö bemöts med försäkringar om att "rutiner ska ses över" eller med hänvisningar till en uppenbarligen inte internaliserad "värdegrund" som måste förstärkas. Det är väl detta vi kallar nannysamhället - en fixering vid ytnormer, ibland meningslösa sådana, som i värsta fall, vilket visades i söndagens Dokument inifrån på SvT, upprätthålls med sanktionerat våld.
I ett riksdagsprotokoll ser jag nu att Björklund talar för att ge åklagare "rätt att fatta beslut om att vid misstanke göra drogtest också på 14-åringar". Jag är inte förvånad. Björklund är indignerad och sårad över socialdemokraternas brist på stöd för den här typen av åtgärder:

"Jag får oerhört mycket kritik av interpellantens parti för att vi från regeringen fokuserar på att det behövs ordning och reda och trygghet och disciplin i skolan. Ni röstar emot våra förslag. 

Nu sade interpellanten att alliansregeringen vill drogtesta elever. Det är väl inte regeringen som ska drogtesta? Åklagare kommer att få rätt att fatta beslut om att vid misstanke göra drogtest också på 14-åringar.Vi vet nämligen att drogerna breder ut sig, också under 15-årsgränsen. Vi vet det. 

Men ni röstar emot. Ni röstar emot alla åtgärder. Sedan står interpellanten här och kritiserar mig för att saker och ting händer. Det är klart att sådant här händer i skolväsendet. Det är drygt en miljon ungdomar som går i svensk skola. Det händer saker hela tiden, saker som vi inte vill ska hända. 

Det vi kan göra här är att ge lärare och rektorer befogenheter att ingripa. Man kan då inte rösta emot befogenheterna och sedan stå och klandra utbildningsministern när saker händer. Ge rektorer och lärare befogenheter att ingripa! Det kommer inte att bli en problemfri värld då heller. Det kommer att uppstå problem i relationer med människor och sådant. Men vi ger dem som är vuxna i skolan myndighet och auktoritet att agera. Det är det vi kan göra. Men där sviker ni. Ni röstar emot. 

Ni skäller på mig ständigt och jämt, eftersom ni tycker att jag fokuserar på trygghetsfrågorna och disciplinfrågorna i skolan. Men det är vad det handlar om. Stöd regeringens arbete i stället för att vara emot det! Då kommer vi att bädda bättre för att lärare och rektorer ska få möjlighet att ingripa när problem faktiskt uppstår." 

Det tycks omöjligt för regeringsföreträdaren att tänka "trygghet" utan att samtidigt tänka "disciplin". Lika omöjligt som det tycks vara för socialminister Hägglund att tänka på kriminalpolitik i några andra termer än "straff". Att försöka tänka i större dimensioner är tydligen uttryck för "falsk humanism". Wellwell.
I deras replik till Hägglund påpekar paret Sarnecki/Fries att ministern fäktar mot väderkvarnar eftersom ingen förespråkar ett straffritt samhälle. Men de pekar också på det futtiga i att bara prata straff och moral i frågan; framför allt på att det brister i, just, moraliskt hänseende. Hägglund är måhända ett symptom på en växande blind fläck i frågor om, som hans kollega Björklund uttryckte saken, "relationer med människor och sådant".