De förhoppningsvis sista orden....

...om Aftonbladetsoppan.
Jag antar att många upplever detta som väldigt tjatigt nu. Men det finns några punkter som ännu förtjänar att petas på.

Boström och hans apologeter hävdar om och om igen, med emfas, att det inte egentligen görs några påståenden om organstölder i artikeln "Våra söner plundras på sina organ". Den "ställer frågor", heter det, och tar egentligen inte ställning... Under en debatt mellan chefredaktör Helin och Roland Poirer-Martinsson, arrangerad av Timbro och utlagd på nätet, ställdes följande publikfråga till herr Helin:

Jag tycker att det känns både som att du hukar bakom yttrandefriheten och det här med att den skulle vara faktamässigt korrekt. Alla som har skrivit artiklar eller debatterat vet ju att det spelar inte så stor roll vad man säger om fakta om man antyder tillräckligt mycket så att läsaren eller mottagaren tror att man faktiskt säger någonting rakt ut. Och det är precis det den här artikeln lyckas göra. Den lyckas framställa för många läsare att det här är mer eller mindre ett faktum trots att det inte finns någon bas för att hävda något sådant. Visst, det är ok inom yttrandefrihetens ramar men du hukar ju mot den när du frånsäger dig ditt ansvar. Kommer läsaren här tro något som den inte har grund att hävda?

Ja, hur har artikeln fungerat i praktiken, kan man fråga sig? Tyvärr finns inte längre hänvisningen till Bloggportalens olika länkande blogginlägg kvar i anslutning till artikeln längre. Men man kan kolla på Knuff, som åtminstone listar de 200 senaste blogginläggen om saken. Där hittar man naturligtvis sådana som tar artikelns insinuationer för sanning. Krönikören Anna Ekelund till exempel:

Precis som det finns onda katoliker, protestanter, humanister, muslimer, ateister, nihilister, utilitarister, aleviter, buddhister, hinduer så finns det även - hör och häpna - onda judar. Fotograf Donald Boström har fått sina fiskar varma för den här artikeln om palestiniers ofrivilliga organdonation /.../
/---/
Boströms text får mig att dra paralleller till den svenska dokumentären Necrobusiness som handlade om polska ambulansförare i Lodz som av två konkurrerande begravningsbyråer blev mutade att mörda patienter och sedan tipsa.

I kommentarerna till inlägget "rättar" sig Ekelund och talar om anklagelser snarare än ett faktum. Men i själva postningen uttrycker hon sig alltså som om det handlade om något bevisat (och fnysningen om de där judarna som minsann inte ska tro att de är bättre än andra folk talar sitt eget lätt illaluktande språk). En annan bloggare som tagit till sig artikelns undermening är personen bakom Nattportierens liv, som skriver:

Så fort någon säger något negativt om Israel eller kritiserar Israel så är man antingen nazist eller antisemit. Att ens försöka att diskutera med israeler är totalt lönlöst! Tro mig jag har försökt!
Aftonbladet skrev i måndags en artikel om transplantationsskandalen /.../ och berättar också om hur han själv blev vittne till hur den Israeliska armen sköt ihjäl en palestinier och sen drog iväg med hans kropp. Efter 5 dagar fick man kroppen tillbaks. Den hade då blivit "obducerad". Man menar på att alla palestinier som blir dödade blir rutinmässigt obducerade av israeler...

Jojo... ingen rök utan eld, liksom. Det menar också bloggen Livet framför allt:

Ja, jag vet inte, men jag måste säga att det osar dåligt samvete om hela Israels reaktion. Ingen rök utan eld, eller hur är det man brukar säga?

Samma sentens tjänar som rubrik till ett inlägg av den i Israelfrågor synnerligen aktive Jinge, som lyckas bekräfta och dementera anklagelsen på en och samma gång - samt komma med ett nytt synnerligen märkligt och lika osubstantierat hävdande, och benämna den i New Jersey arresterade Rosenbaum "rabbinmaffia", in the process:

Igår skrev signaturen Ingrid i en kommentar här att hon tror att Israels våldsamma reaktion på kulturartikeln i Aftonbladet är ett tecken på att författaren Donald Boström gjort det som är allra farligast för landet, han beskrev sanningen.
Och det är inte utan att man undrar.
/---/
Israel anklagas ständigt och jämt för brott mot folkrätten, Genèvekonventionerna, de Mänskliga rättigheterna, krigets alla lagar och en mängd av FN:s resolutioner. Visst ropar de antisemitism då också som svar på anklagelserna, men först och främst är det ”liberaler” som ylar på sina bloggar, påhejade av suspekta organisationer som SKMA. Efter överfallet på civila i Gaza så har bloggosfären dessutom fått ett antal nya bloggar, skribenter som anonymt och på heltid förklarar hur antisemitiska alla är som överhuvudtaget andas kritik mot Israel.
/---/
Jag kände en viss tvekan själv inför Donald Boströms artikel. Mest beroende på formen, för anklagelserna har jag hört många gånger förut. Jag har också sett bilder på palestinier som skjutits ihjäl men trots detta ”obducerats” innan de lämnats ut till de anhöriga, något som jag inte förstod då och inte förstår idag. Och Israel svarar som bekant inte på frågan om varför man gör på det sättet. Något som givetvis ger en förstärkt grogrund för spekulationer. Utan svar så går det knappast att bli av med diverse konspirationsteorier. Min första tanke när jag hörde talas om den kriminella rabbinmaffian och det faktum att de sålde organ till medborgarna i USA var förstås hur de kunde komma över dessa organ, men min första tanke var definitivt inte att de togs från mördade palestinier, och det är den inte nu heller. Skulle en stat sanktionera den typen av brottslighet så skulle varenda politiker omedelbart behöva gripas och föras inför Haagtribunalen. Och israeliska politiker oroar sig för just detta redan idag, för när en israelisk ledande politiker ska åka till Europa så måste mottagande länder i förväg lova att vederbörande inte ska gripas. Så var det t.ex. när Tzipi Livni besökte EU förra gången.
Men som sagt, signaturen Ingrid har en klar poäng i sitt resonemang.

Konsten att tyckas behandla ämnet på ett nyktert sätt men samtidigt i själva verket både bekräfta anklagelsen och rentav förstärka demoniseringen tas dock till oanade höjder av det här inslaget på Al Jazeera, där en till synes allsidig diskussion om artikeln åtföljs av textskyltar (ca 4 1/2 minut in i inslaget och framåt) som inte bara återupprepar utan rejält spär på den beskyllning Boström oskyldigt hävdar att han inte alls för fram:



Nå. Nog om det.
En annan punkt att peta på är den syn på vad antisemitism är som kom till uttryck av Jan Helin både i Svt Debatt och i Timbrodebatten. Men det bemöter Jonathan Leman strålande i en debattartikel på Svt:s hemsida, så jag slipper peta vidare själv.