Fascinerande inblickar i sossarnas inre liv

En av de många roliga effekter som den politiska bloggosfären och nätkulturen i allmänhet har är att det öppnar upp sossefortet för allmän insyn. Ja litegrann i alla fall. Dess översta våningar förblir förstås slutna. Men här snackar vi om partiet med de fetaste piskorna, den tydligaste och mest välutvecklade munkavlekulturen med de snörrätaste leden. Jag menar, detta är ett parti vars representanter utan problem kan rösta på ett sätt i stadsdelsfullmäktige för att sedan köra en helt annan linje i samma fråga när den kommer upp i kommunfullmäktige - om de lokala partibossarna så bestämt. Visst generaliserar jag och överdriver litegrann. Men bara lite. Bilden av ett hårt disciplinerat parti är inte bara min, och även om det kanske ser annorlunda ut inifrån finns det en anledning till att vi härutanför har fått just den bilden. Det är en rätt stor grej att vi nu har ett gäng frisinnade sossar på nätet som öppet kör efter egen linje. Som inte alls känner behov av att dölja sina besvikelser när de tycker att partiet i stort tar fel beslut eller sänder fel signaler. Catti Ullström och Erik Laakso är två sådana sossar - sossar med egna huvuden och idéer och utan snitslade banor genom partiets karriärsvägar.
Just nu utspelar sig ett slags rosornas krig inom bloggosfären. Det är inte utan att den påminner om striden mellan "förnyare" och "traditionalister" inom vänsterpartiet för ett halvt dussin år sedan sådär. Fast förtecknen och maktbalansen inom partiet är helt annorlunda. Jag skulle dessutom vilja säga att de som här är "förnyare" ter sig helt väsensfrämmande i sin mittenorientering i alla fall för mig, som på den tiden var en av dem som spelade rollen av "högeravvikare" inom (v), liksom Jonas Morian nu gör inom (s). Jag förstår hans frustration över att bli brännmärkt med en beteckning han inte känner igen sig i. Men jag uppfattar honom ändå faktiskt samtidigt som, just, en högersosse - och ställer mig ofta frågande till hans faktiska politiska ställningstaganden.
Flera av de debatterande sossarna säger att striden som nu förs inte är ny. Jag får väl tro dem på orden. Men nytt är i alla fall att den förs så offentligt. Uppmaningar att "sluta med pajkastningen" eftersom den skadar partiet förkommer naturligtvis i den. Men jag undrar om det är så, att det som nu händer är till skada. Ja nu är jag själv inte sosse och ska kanske inte tala om för sossarna hur de ska hantera sina konflikter. Men nog tror jag att öppenhet och lite ideologiska bråk då och då bara är bra för svensk vänster i stort. Bara det att man faktiskt kan tycka olika inom (s) och visa fram det också skulle istället kunna ses som ett styrkebevis och uppmuntras istället för att lock ska läggas på. Ofrånkomligt är att vissa beter sig illa i den här typen av strider. Men det är svårare att bete sig illa och komma undan med det i en strid som till stor del utkämpas inför öppen ridå.
Kolla in: Bimpa, Sjölander, Bengt Silfverstrand (som skulle behöva gå en genuskurs), Elisabeth Sahlén Karlsson och andra bloggare man kan finna på portalen s-bloggar.