fredag, augusti 15, 2008

Ja, varför inte ta det på skatten

Twinglylänkarna till gårdagens artikel på DN Debatt, där Jutterström & co argumenterar för att fortsättningsvis ta ut TV-avgiften på skatten istället för som nu efter TV-innehav, visar tyvärr på en fullständig dominans för högerinriktad public service-bashing. Själv tycker jag, som jag skrivit innan, att skattefinansiering inte är nån dum idé. Man kan idag ta del av public service-utbudet via såväl dator, mp3-spelare och mobiltelefon som via TV- och radioapparat - det blir alltmer absurt att jaga TV-innehav ute i landet när den fysiska TV-apparaten alltmer förlorar i betydelse (och dessutom kan, där den finns, användas för en mängd olika ändamål som inte behöver inkludera public service överhuvudtaget).
Men tråkigt nog verkar det finnas en allmänt bristande förståelse för vad public service egentligen innebär därute i stugorna idag - eller är det bara inom bloggosfären? En del anser att de minsann inte ska behöva betala eftersom de själva inte nyttjar public service-kanalerna (lyssnar de verkligen aldrig på Ekot? ser de inte på OS en enda minut? är det verkligen sant att de aldrig fluktar det allra minsta på vare sig Uppdrag granskning, Eurovision Song Contest, På spåret eller Rapport?). För dem vill jag citera signaturerna Nils och Boose(?), två av dem som enligt den här artikeln debatterat saken i Svenska Dagbladet. Nils: "Att betala skatt innebär ju inte att att man måste få tillbaka varje krona för egen privat del, men det är det väl många som glömt i det nya egosamhället”. Boose: "Jag vill inte ha bilvägar. Varför ska jag behöva betala för dem när jag inte har körkort? Jag vill inte ha en levande glesbygd, varför ska jag behöva betala för den när jag inte bor där? Om alla bara betalar för det de använder/vill ha skulle det inte fungera så bra alla gånger.” Rakt på spikhuvudet.
Varförskajagbetala-gnällarna verkar ofta tro att public service-media är att likställa med vilka konsumtionsvaror som helst, och inte ska vi väl tvingas betala för t ex Volvo när inte alla väljer att köra Volvo? Resonerar man så har man inte förstått vad som är public service-kanalernas uppdrag. Det finns en anledning till att program för minoriteter, valvakor och valdueller, granskande journalistik som Uppdrag granskning, upplysande dokumentärer på Kunskapskanalen, riksdagsdebatter på SVT 24 mm är just angelägenheter för public service. Det handlar om att informera, att integrera, att skapa förutsättningarna för ett samhällsklimat med levande debatt, högt valdeltagande och annat sånt som hör en god demokrati till. Att allt detta ska ske under former där vi som publik slipper tilltalas som i första hand konsumenter - och slipper reklamen - är också något att slå vakt om. Och där finns också det största problemet med att resonera som unge herr Federley:

I grunden måste frågan ställas vad som är public service? Jag anser att vi kan stödja smalar ekulturproduktioner, program på mindre språk som kan ha svårt att bära sig och dokumentärsatsningar som exempel. Men måste det vara Svt och SR som får dessa tillgångar?
Vi kunde lika gärna sälja Svt och Sr, ha en nämnd som köper upp programtid och sedan låta produktionsbolag och kanaler komma med det bästa erbjudandet. Nämnden säger att vi vill ha 10 timmar teckenspråkiga nyehter i veckan och 4 timmar kulturnyheter i radio. Nu får ni ge oss det bästa priset.
I en sådan situation kunde lika gärna Tv4 vinna teckenspråksupphandlingen och Rix-Fm kulturnyheterna. I en sån situation skulle vi säkert kunna få ut mer för pengarna, vi skulle slippa den eviga debatten om radiotjänst och vinnarna är jag övertygad om skulle vara det som vi kallar public service. Som lika gärna kan ske hos Rix Fm som hos Kanal fem.

SVT och SR bildar tillsammans en helhet, som inte kan eller bör styckas upp i småbitar på det här sättet. Tror herr Federly verkligen att Godmorgon, världen! eller Konflikt skulle göra sig lika bra hos Rix Fm? Finns det något överhuvudtaget något vettigt skäl att sälja ut våra gemensamt ägda medieföretag - eller handlar det bara om en skruvad princip som säger att pengasumman alltid är det viktigaste, ja det enda riktigt betydelsefulla värdet, och att privat alltid är bättre än gemensamt? Ännu mer tillskruvad är Hanna Wagenius, som utbrister:

Nej, låt statlig public service-idén gå i graven istället! Hela konceptet med att ha statlig media känns väldigt facistisk. Tanken att public service "ska vara fria från (...) ekonomisk påverkan" är fullständigt absurd - varför skulle det vara så? Varför är det så kontroversiellt att säga att ja, alla företag, inkluderat mediabolag, måste ha en ekonomi som åtminstone går plus-minus noll om de ska överleva?

Att koppla ihop public service med fascism är ett absurt okunnigt sätt att resonera. Anser Hanna Wagenius att de publicistiska ideal som historiskt främst är förknippade med England och BBC har med fascism att göra? I så fall borde hon läsa på sin historia lite bättre. Närmare totalitarism tycker jag då att hennes syn på ekonomi är, då hon tycks mena att all verksamhet ska inrättas efter vad hon verkar tro är naturgivna kapitalistiska principer. Men visst måste all verksamhet finansieras i ett monetärt samhälle. Det är ju just sättet att finansiera det på som är under debatt. Vi kan bestämma oss för att bekosta public service genom skatt om det finns en tillräcklig opinion och tillräckligt goda skäl att ha det så - svårare är det inte.
En annan form av public service-bashing är den som går ut på att SVT och SR ändå inte sköter sitt uppdrag, så därför kan vi lika gärna lägga ner eller sälja ut dessa företag. Även detta ett ytterst märkligt sätt att resonera. Om SVT inte sköter sitt uppdrag, ja då får vi väl försöka påverka SVT till att bättra sig. Ska vi begrava public service-idén för att public service-företagen inte är tillräckligt public service? Och därmed få noll public service istället? Är det bättre? Nej, frågan om huruvida SVT är tillräckligt bra är eller borde faktiskt vara en annan fråga än den om finansieringen. Jag tycker själv inte att SVT är perfekt. Utrikesbevakningen t ex är direkt usel. Där är danska ettan bättre, ett annat public service-företag alltså. Lösningen på problemet är att SVT skärper sig, inte att det ersätts av ett privat företag. Det är inte bara det att privat inte per automatik är bättre (särskilt inte som "privat" också innebär "med reklam"); det är dessutom så att ett privat företag inte har samma incitament att tjäna det allmänna (innebörden av public servic) som det företag som också ägs av det allmänna.

Ps. Här finns en klok person och här finns en fin kvinnlig motsvarighet till tankesmedjan Limbo.

16 kommentarer:

Thomas Tvivlaren sa...

Jag håller med med förbehållet att jag gärna skulle vilja se en radikal utveckling inom public service som exempelvis befrämjar konceptet fast i informationseran. Kort och gott, mer nyttjande av web och nätet i allmänhet samt att arkiven öppnas och digitaliseras. Där finns bl.a. en kulturskatt som vore mumma för allmänheten att få tillgång till.

Mitt främsta motstånd mot tv-licensen är just att den är så urbota idiotisk. Att lägga resurser på att skicka runt s.k. tv-pejlare som inte har något som helst lagstöd att vila sig mot är patetiskt och dömt att misslyckas.

För övrigt så tycker jag det finns en hel del riktigt bra tv på just SVT. Exempelvis det bästa dokumentärprogrammet (inte Uppdrag Granskning utan Dokument Inifrån).
Tilläggas bör också att nyhetsrapporteringen på SVT än så länge ligger före konkurrenterna vilket bl.a. exemplifierats på grävandet kring TPB-razzian men även FRA-övervakningen (spontana exempel från en piratpartist). :)

Trevlig helg!

Charlotte W sa...

Tack detsamma!
Och jag håller helt med vad gäller nyttjande av webb & öppnande av arkiv.

Hanna Wagenius sa...

Först och främst; jag skrev att idén med statlig media är facistisk.
Vidare; jag är medveten om att inga naturlagar tvingar oss att inte tvinga andra, jag ger bara uttryck för åsikten att det vore väldans trevligt om folk gav fan i att försöka få andra att finansiera sin mediakonsumtion. Att det skulle vara en majoritet som tvingar en minoritet gör inte förtrycket legitimt.

Anonym sa...

Om vi ska ha public service ska den naturligtvis finansieras vi skatt efter bärkraft. Punktskatter och obligatoriska avgifter är moraliskt kaputt. Alla betalar lika mycket (i kr) oavsätt bärkraft - och vi kan i de värsta fall inte välja bort det ens om vi är ointresserade (som kassetavgifter och straffskatter på cdrw-skivor).

Jag har aldrig smitit från skatt på inkomst, och skulle inte drömma om det - men kommer jag över smuggelcigaretter, smuggelsprit eller hembränt tvekar jag inte ett ögonblick. En del regler saknar legitimitet - och ska brytas mot så mycket som möjligt. Jag har ingen TV, men om jag haft skulle jag smita från TV-avgiften utan minsta tvekan.

Charlotte W sa...

Hanna: ja, och min invändning gäller ju fortfarande, eller hur?
Sen har du fortfarande inte fattat att det inte handlar om individuell mediakonsumtion - det handlar om att ha en mediainfrastruktur som tjänar allmänheten (inte varje enskild individ).

RedLib: se ovan.

Anonym sa...

Jag tror inte jag har en lika romantisk syn på public service, den finns för att tjäna statens intressen snarare än allmänhetens. Kommersiella kanaler tjänar å andra sidan kapitalet så det är inte ett dugg bättre.

Efter som vi har en halvdan demokrati finns det en liten möjlighet att påverka staten. Genom att välja vad vi tittar på kan vi i någon mån påverka de kommersiella kanalerna. I båda fall har vi försvinnande lite inflytande. Av två onda ting är det tveklöst bäst med lite av varje för att få *lite* valfrihet kvar. Så om bara tvångsavgifter försvinner och skiten blir skattefinnanserad så är det OK med mej.

Det som tar vara på allmänhetens intressen är allmänheten själv, och endast allmänheten själv - som bloggar och andra internetfenomen, gräsrotsföreningar etc.

Charlotte W sa...

Jag tycker inte oväntat att det är du som har en ofullständig bild av samhället snarare än att jag har en romantisk bild av public service. Den typ av gräsrotssammanslutningar du nämner tjänar inte "allmänheten" utan den del av allmänheten de själva utgör. Det måste naturligtvis finnas röster utanför public service-domänerna som kompletterar - p s är inte perfekt & kan aldrig bli perfekt. Men att nämna bloggar som ett bättre exempel på hur allmänheten tjänas är absurt. En blogg bygger totalt på frivillighet och har som regel inga pengar bakom sig. En bloggare har bara sin personliga begränsade tid och sina begränsade perspektiv att bidra med (varför skulle det förresten vara mer "äkta" eller genuint än de stora mediernas?) - hon har inga medel till att bevaka omvärlden. Hela den sammanlagda bloggosfären är en viktig komplettering till övriga media, men bevare oss väl för den dag vi endast har bloggar, som som bloggar är idag, att tillgå som kanal till yttervärlden.

Anonym sa...

En fråga från en helt oinsatt:

Vad är syftet med "public service" i Sverige? (finns det inte ens ett svenskt ord för fenomenet?) När jag får avbrott på en komersiell kanal här i USA och man rapporterar "this is a test from the emergency broadcast system..." eller när man kommer in med trombvarningar och uppmanar en att söka skydd i källarn, då är det väl en sorts "public service"?

Är det meningen att public service i Sverige ska ge allmän information - väder, val, samhällsinformation?

A-K Roth

Charlotte W sa...

A-K,
det bästa & smidigaste sättet för mig att svara är nog att hänvisa till Wikipedia (ett frivilligbaserat internetforum som funkar bra!):
http://sv.wikipedia.org/wiki/Public_service

& till SVT:s eget lilla svar på frågan:
http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=60175&a=707572&lid=puff_698187&lpos=extra_1

samt Sveriges radios lite mer ambitiösa självpresentation:
http://www.sr.se/cgi-bin/mall/index.asp?ProgramID=2350
:-)

Anonym sa...

Tackar!

A-K

Hanna Wagenius sa...

Charlotte; Din invändning gäller bara om public service definitionsmässigt måste vara statlig media.
Vad menar du att "allmänheten" består av om inte enskilda individer?

Charlotte W sa...

Hanna: nej, det gör den inte. Som sagt, läs på!
Allmänheten är den samlade gruppen av enskilda individer, ja. Media som tjänar allmänheten tjänar efter förmåga den samlade gruppen, inte nödvändigtvis varje enskild individ.

Hanna Wagenius sa...

Charlotte; Jag skrev att statlig media var facistisk - inte att public service var det. Din invändning - att det är absurt okunnigt att koppla ihop public service med facism - gäller således endast om public service per definition bara kan vara statlig.
Ergo; att tjäna allmänheten blir att tjäna majoriteten? I sådant fall; vad gör det legitimt för en majoritet att tvinga en minoritet att betala dess mediakonsumtion?

Charlotte W sa...

Suck. En gång för alla nu: du skrev "Låt statlig public service-idén gå i graven. Hela konceptet med statlig media känns väldigt fascistisk." Men i det ursprungliga public service-konceptet - det vi främst förknippar med BBC & Storbrittanien - INGÅR att det handlar om statliga medier. Medier ägda av allmänheten, för allmänheten. Ärligt talat, jag hade önskat att du läst på som jag uppmanat till istället för att tvinga mig förklara samma sak om & om igen.
Ja, det är okej att en majoritet tvingar en minoritet om det handlar om vad som tjänar allmänhetens bästa. Varför inte jämföra med de exempel jag tar upp i postningen. Vägskatter, etc...

Hanna Wagenius sa...

Charlotte; Att det "ursprungliga public service-konceptet" innebär statlig media innebär inte att det i dagens public service-begrepp måste ligga statlig media. Utveckling, du vet.
Nu råkar jag ju inte tycka att vägskatter är en bra idé. Och jag tycker verkligen inte att det är en bra idé att låta majoriteten tvinga minoriteten så länge det är för majoritetens bästa - men jag antar att vi helt enkelt har en välidigt olika syn på vad människovärde är för något.

Charlotte W sa...

Men nu gällde min invänding inte "vad vi måste ha idag", utan din befängda och okunniga koppling till fascismen. Frågan om "vad vi måste ha idag" är en annan fråga som handlar om åsikter och attityder. Ja vi har helt olika inställningar till detta & helt olika människosyn. För mig mäts inte människans värde i pengar och människan är inte bara eller ens i första hand en ekonomisk varelse. Vi är medborgare som lever i ett samhälle - inte bara konsumenter.
Ge upp nu är du snäll. Har du verkligen så svårt för att få mothugg?