Skolgårdsramsor och annat snusk

Här kommer Rasken med den stora tasken
och Ida med sin stora slida

Så löd den vördnadslösa ramsan om rekordserien Raskens på min barndoms skolgård. TV och radio var de främsta källorna till glädje -- nästan alla delade populärkulturella upplevelser kunde dras i smutsen på ett eller annat sätt. Barn-TV-ikonerna Misse och Mojjes lilla välkomstsång till oss i publiken blev till något helt annat i mina försigkomna klasskamraters munnar:

Här kommer Misse
å Mojje
Vi gillar allt som skoj e'
Kom inte hit
här luktar SKIIIT!
I vår lilla vrå för två

Den snuskigaste omtolkningen av en känd sång var nog den av världshiten Guantanamera, en tolkning som dock förmodligen härstammar från en infantil full vuxen någonstans:

Guantanamera
Jag doppa' kuken i lera
Leran den tooorkaaa...
jag runka' allt va' jag oooorkaaaa.....

Det var förstås pojkarna som sprang runt och vrålade sånt här, medan vi flickor agerade ömsom fnissande, ömsom äcklad eller trött suckande publik. Av de här tre exemplen tror jag (av vad jag kan minnas) att det bara var det mittersta jag för min del kunde uppskatta. De andra låg liksom för långt bort från min erfarenhetshorisont. Men det fanns en snuskig vits som jag alltid brukade skratta åt mer eller mindre mot min vilja. Fan vet hur gammal den här vitsen är, den har i alla fall visat sig leva kvar i våra dagar. Den var nämligen en av de exempel på barnhumor som fick leksakstillverkaren Brio att ta sin hand ifrån boken Vad heter Usamas glömska bror? Var var det jag Laden, en samling skämt utgivna 2005, insamlade av barn från hela landet. Min grannpojk & klasskamrat D berättade den såhär, och med barnslig röst i rollen som "Arin":

- Vad heter du då min lilla vän?
- Arin...
-Men k:ået då?
- Ja, litegrann....

I boken heter det istället såhär:

- Vad heter du?
- Erstin.
- Men Kåt då?
- Ja. Lite ibland.

Ni märker skillnaden va? Det är inte bara namnet som ändrats, "min lilla vän" har fallit bort dessutom. Visst kan man fortfarande berätta den på så sätt att "Erstin" tydligt är ett ganska litet barn, men av att bara läsa vitsen framgår inte vilken åldersgrupp hon egentligen befinner sig i.
Det var inte precis de pedofilvibbar den här vitsen har i fel typ av öron som gjorde den så oemotståndlig för mig som elva-tolvåring. Det var väl den där totala perspektivomkastningen som gjorde det, något som är utmärkande för lyckad crazyhumor. Här handlar det alltså inte om den klassiska snuskgubben och den "oskyldiga" lilla flickan utan, liksom, om den omvända situationen.
Inte för att jag hade mer än vaga, barnsliga föreställningar om sådant som kåthet och vad snuskgubbar egentligen gör då det här begav sig. Visst blir också barn upphetsade, men som de flesta av oss är medvetna om skiljer sig den upphetsningen från det som kommer senare. Pojkarna i klassen kan knappast heller fullt ut ha greppat innebörden av alla sina vitsar. Men de låg uppenbarligen hela tiden steget före. Pojkar är och var, helt enkelt, mer förtrogna med snusk. Eller, man kan förstås uttrycka det annorlunda: de har inte en lika intim, och därmed också en mindre tabuladdad, relation till sina kroppar. Eller: de tillåts, på ett annat sätt, utforska och leva ut sin sexualitet.
Jag blev chockad när jag för några år sedan såg Patrice Chereaus film Son frère ("Hans bror"), i vilken en man mister sin bror och därpå bland annat säger: "Han var allt man kunde önska sig av en bror. Vi runkade tillsammans..." (formuleringen fritt ur mitt minne, innebörden oförändrad). Jag för min del kan inte ens fullt ut föreställa mig någon motsvarande situation med mitt likkönade syskon. Och nej, jag kan inte heller föreställa mig att få höra någon liknande replik kommande ur en kvinnas mun i en fransk film om denna kvinnas nyligen avlidna syster. Bröder som runkar ihop är kanske något typiskt för den katolska machokulturen, tänkte jag. Men under fyllesamtal med manliga vänner har det visat sig att erfarenheter av den där typen inte är helt ovanliga här i Svedala heller, om inte med bröder så med samkönade kompisar. Den manliga sexualiteten är inte sällan, verkar det som, på ett annat sätt än den kvinnliga kollektivt formad.
Hade det varit bättre om tanken på systrar som onanerar tillsammans inte tedde sig så främmande eller genant? Jag vet inte.
Hade det varit bättre om pojkar generat sig mer för att dela sin sexualitet med andra pojkar?
Inte vet jag.