biblioteken förnyar sig

Det kan väl aldrig vara helt fel att det snackas bibliotek som det görs nu. Bakgrunden är förstås moderaternas öppning mot en avgiftsbeläggning av boklån för vuxna. I DN har det lilla stycke som handlar om bibliotek i det moderata kulturprogrammet Kulturen 2.0 (obs! det är en pdf-fil som kommer upp om du klickar fram det) bl a bemötts genom två ganska förutsägbara texter: dels författaren och bibliotekarien Christer Hermanssons kulturartikel "Bibliotek är en god sak" från 19/3, dels dagens ledare "Förnya biblioteken".
Hermansson vill, sympatiskt och riktigt, påminna om hur uppskattade och nödvändiga våra folkbibliotek är. Han är orolig för vart den nya regeringens marknadstänkande kan leda. I sin iver att bevara, eller kanske rättare sagt bygga ut i enlighet med traditionella riktlinjer, visar han dock upp ett rätt osympatiskt förakt för andra medier än Boken. Det är "boken, läsfrämjandet och författarna som är basen och det väsentligaste i biblioteken", slår han fast, "skräpkultur" som dataspel göre sig inte besvär. Därmed undviker han att ta upp bibliotekens betydelse när det gäller att tillhandahålla film och musik samtidigt som han hånar de insatser nytänkande bibliotek, såsom vårt stadsbibliotek här i Malmö, gör när det gäller att såväl rikta sig till nya besökargrupper som göra tillgången till dataspel (något många uppskattar och anser sig få något ut av) mera jämlik (alla kanske inte har råd att köpa spelen Christer Hermansson?).
Faktum är att biblioteksverksamheten förnyar sig för fullt, kanske inte överallt men i alla fall här och var. När Dagens Nyheters ledarskribent idag uppmanar till förnyelse gör hen det med hänvisning till den s. k. Dieselverkstaden i Nacka, ett biblio/mediatek som drivs i form av ett personalkooperativ -- och samma ställe används som avskräckande exempel i Hermanssons artikel. Förnyelsen, den hotande eller begärliga, kopplas till en förnyad driftsform; något moderutterna också säger sig vilja öppna upp för. Just personalkooperativ, ska jag säga, är en driftsform jag personligen inte kan se något att invända emot sålänge biblioteksverksamheten som sådan i grunden är ordentligt reglerad och finansierad via det allmänna. Vad jag vill peka på är att det redan finns en förnyelse inom den traditionella folkbiblioteksverksamheten, och dessutom att denna förnyelse till en del gör det vanskligt att använda sådana traditionella mått som utlånings- och besöksfrekvens för att mäta bibliotekens värde och framgång (om man nu tvunget måste mäta, något i sig tvivelaktigt skulle jag vilja säga). Både skriften Kulturen 2.0 (åh, allt måste vara 2.0 nuförtiden...) och DN-ledaren pekar på framför allt sjunkande utlåningssiffror som ett problem för biblioteken (i det förstnämnda fallet lite motsägelsefullt eftersom det i inledningen till det kulturpolitiska programmet tvärtom påstås att bokutlåningen inte minskar). Men en del av det som det moderna biblioteket kan stå till tjänst med är ju sådant som sker online. Jag behöver inte besöka biblioteket, inte ens låna hem digital information till min dator, för att läsa engelska e-böcker eller lyssna på musik via mitt biblioteks hemsida på nätet.
Sådant måste tänkas in i biblioteksverksamheten nu. Och de olika traditionella, socialt värdefulla typer av uppsökande verksamheter ett välfungerande folkbibliotek också sysslar med får förstås inte heller glömmas bort. DN:s ledare pekar, slutligen, helt riktigt på generösa öppettider som en nödvändighet för att vi fullt ut ska ha glädje av våra bibliotek. Men jag är övertygad om att den allra mest traditionsenliga, gammeldagsa kommunalt drivna folkbiblioteksfilial med glädje skulle utöka sina öppettider om den ges ekonomiska möjligheter. Det politiska, ekonomiska och moraliska stödet är till syvende och sist det som är avgör vilken kvalitativ nivå folkbiblioteksverksamheten allmänt befinner sig på.

PS: Kolla gärna in det imaginära Slussenbiblioteket och deras utlåtande om Kulturen 2.0.