Min blogg låg nere några månader, som en och annan kanske har märkt, men det betyder inte att jag inte publicerat mig på andra håll. Jag har till exempel recenserat några böcker: Lotta Lundbergs Ön, och i går Per Ole Perssons Jaco. Jag har också diskuterat arvodesfrågor och litteraturkritikers villkor i samband med en debatt om särskilt inköpta och högre betalda "kändiskritiker". (Andra inlägg: 1, 2, 3 & 4)
Jag har förstås också medverkat i min favorittidskrift FLM, denna gång med en essä om filmkritik. Den finns att läsa på nätet.
söndag, maj 06, 2012
Liten återhämtning
Upplagd av Charlotte W kl. 13:31
Etiketter: censur, film, litteratur, media, moral, självbiografi
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Hej Charlotte. Bra att du mår bättre. Jag vet inte om jag har sagt det förut, men du skriver väldigt bra!
Jag har också märkt en viss snobbism när det gäller genrefilm, det verkar som om en film är i en viss genre blir den automatiskt lite sämre. Men Apflickorna (som jag tycker är helt fantastisk) har väl liknats vid en västernfilm?
Jag tror också som du att den här hypen för nya regissörer kan vara rätt bra, det kan stärka deras självförtroende....Däremot tycker jag att Sahlins kommentar var ganska bra. Jag tycker nog att en viss sorts snobbism är bra, dvs man borde faktiskt kunna säga att en viss film är bättre än en annan film, utan att därmed "spotta" på ica kassörskan. (hur vet förresten Bergström vad Ica kassörskan tycker? Hon kan ha "bättre"smak än Bergström)Däremot finns det negativ snobbism som bland annat innebär att man direkt avfärdar en film för att den tillhör en viss "genre". Om jag jämför med bokvärlden; jag har inga problem med att tycka att t ex Philip Roth är bättre än t ex Barbara Cartland. MEN jag vill inte avfärda Stephen King som en "oseriös" författare bara för att han skriver skräcklitteratur. Flera av hans böcker är av lika god kvalité som många "seriösa" författares.
Eleni
Litet klargörande: "god smak" ska givetvis inte användas för att trycka ner människor och få dem att känna sig osäkra. Jag har själv inte särskilt "god smak" - jag försökte t ex läsa "Hjärtdjur" och stöp på att jag tyckte den var så tråkig - jag läser heller "Solstorm"! Men jag tycker det är bra om det finns ett begrepp om vad som är "god" konst (vilken form det än har)- det hjälper ju oss alla att utveckla vår smak och därmed få bättre konstupplevelser. Eller vad tror du?
Eleni
Hej Eleni! Tack för smickre :)
Det där med "god smak", kanonbildning och "god konst" tycker jag är en av de svåraste frågor som finns, nästan i linje med "Vad är meningen med livet?" Det viktigaste tycker jag är just att man är medveten om hur svårt och problematiskt detta är, bara då tvingas man reflektera över olika verk på allvar. Personligen ogillar jag begreppet "god smak" och använder det aldrig, samtidigt tycker jag också absolut att det finns verk som är mer komplexa, intressanta, njutbara etc än andra. Sahlins uttalande var enligt min mening så missriktat eftersom det dels hade den här tydliga materiella dimensionen (det billiga, som fattiga dricker, duger inte), dels var så tydligt orienterat efter den typ av smakupplevelse som både är starkt föränderlig (vinideal förändras hela tiden) och har mycket med social status och gångbarhet att göra (att "kunna viner" används som en accessoir). Precis som du skriver blir det både snett och dumt när oreflekterade underförstådda "regler" får styra omdömet. Men lika dumt är det att säga att "det ena är lika bra som det andra", att det BARA skulle vara subjektivt vad som är bra eller att det skulle ha med popularitet att göra.
Jag tror vi tänker ganska lika. Och jag tycker också att det är viktigt att det finns en grupp filmer, böcker etc, som anses särskilt värdefulla och som kan användas för att fördjupa konstupplevelser. Jag pratar då hellre om just detta med upplevelsen och det intellektuella utbytet, som är individuellt och som man måste vara medveten om att vissa kanske får av helt andra saker än det "godkända" och att detta inte är fel, än om smak. Just för att det inte handlar om något som ska användas som accessoirer, som ett sätt att trycka ner andra eller som inträdesprov till de rätta sociala sfärerna. (Puh! Ursäkta de långa meningarna....)
Vad gäller Apflickorna: jo, det är sant att man sett västerninfluenser i den men den ÄR ingen västernfilm och det är viktigt. Att regissörer kan använda sig av genreelement på ett personligt sätt och införliva dem i ett verk som "står över" genren i sig anses ofta positivt och kan öka filmens "kulturella kapital". Det är ju också något som gjorts inom art cinema åtminstone sedan franska nya vågen, då man alluderade på t.ex. amerikansk gangsterfilm i filmer som absolut ändå inte kan "reduceras" till den genren.
Hej. Vi är nog rätt överens!
Jag har inte tänkt på det förut, men det så klart, filmer som har drag av en viss genre kan få mer credd än filmer som är mer renodlat i en viss genre....
Ett tips; du kanske redan har sett den, men annars kan jag verkligen rekommendera "Nader och Simin, en separation".....Såg den i helgen. Ohyggligt stark.
Eleni
Jepp, har sett Nader och Simin :)
Skicka en kommentar