Den flitige nollbudgetfilmaren och lokalantipatrioten Henrik Möller har sin egen kanal på YouTube. Där finns det en massa film om flera olika, mest negativa, saker. Men Möller har framför allt vigt sin verksamhet åt att med hatkärlek (fast betoningen ligger på hat) porträttera en viss sida av Malmö - det skitsura, inskränkta, aggressivt självbelåtna Malmö. Det Malmö som glömts av tiden, som befinner sig geografiskt nära men ändå långt bortom centrum, mysiga Möllan, Ribban och nymodigheter som högskolan och Bo 01-området. Vars hjärta ugörs av stadens dödaste punkter: Sevedsplan, Nobeltorget, Norra Grängesbergsgatan, Dalaplan. Där det vänliga leendet alltid är långt borta och det slentrianmässiga föraktet regerar. Ett Malmö som säger nej till allt utom öl, våld och meningslöst tidsfördriv. Ja ett Malmö som, skulle man kunna säga, är emot själva livet.
I den här filmen, Nobellvägen (som Möller gjort tillsammans med Claes Leijonhufvuds Video Direkt), råkar en aningslös dokumentärfilmare från Helsingborg irra sig in i detta mörkrets hjärta, ledsagad av tre skitjobbiga folkölsberoende svennar (obs filmen är över en halvtimme lång):
söndag, juni 21, 2009
Jävla Malmö II
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
6 kommentarer:
Folköl?? När man har så nära till Danmark?? Det måste vara fiction. (Det går inte att bli full på folköl och det är inte meningen heller, man får man bara ont i magen om man försöker genom att dricka mycket fort).
Haha! Jo, visst är det fiction. Men jag tror inte de här killarna skulle klara att bege sig så långt bort från Värnhemstorget som till Köpenhamn för att köpa sin öl...som tur är har de ju sin svartsprit att dryga ut folkölen med :)
Malmö låter intressant... Trots att man kan ta reguljär stadsbuss (förmodar jag?) till Köpenhamn flödar alltså svartspriten som om det vore det inre av Norrland?
Well, du kan i alla fall ta pendeltåg.
Jag vet ju inte hur pass tillförlitlig den bild som ges i filmen är:), men visst finns det svartsprit i Malmö. Extra mycket så, skulle jag gissa, i tider då den danska kronan är dyr. Som nu.
Det är mina gamla trakter i filmen. Sentimentalt värre trots att folkölsfyllona förstörde lite av känslan.
Hehe.
Jag bor inte långt ifrån själv faktiskt. Men får ingen hemtrevnadskänsla av filmen precis.:)
Skicka en kommentar