Vad är "världssionismen"?

(Det är ju så bra med bloggen att man kan lägga upp refuserade artiklar på den. Här är en sån.)

Så Mahmoud Ahmadinejad höll alltså tal på en antirasistisk konferens och diverse företrädare för västvärlden tågade demonstrativt ut. Det var den första världen mot den tredje, och stötestenen bestod – så enligt svenska medier – i den iranska presidentens brännmärkning av staten Israels rasistiska politik. Saken verkade, för många goda postkolonialt skolade antirasister, biff. Här har vi återigen ett bevis på hur imperialismens axelmakter försöker brännmärka Israelkritik som ”antisemitism”. Här ska locket över sanningen om Israels inherent rasistiska karaktär återigen ordentligt tryckas fast. När världens förtryckta massor talar, då tågar vi västliga hycklare förfasat ut med näsorna i vädret – som om vi, kolonisatörerna, vore de bättre människorna. Som om det inte vore rätt att kritisera Israel.
I Göteborgsposten hävdade idéhistorikern Edda Manga att enbart det faktum att Israel betecknar sig som en judisk stat är ett bevis på dess rasism – och undviker bekvämt att diskutera det faktum att den ifrågasatte talarens eget land, Iran, såväl betecknar sig som en specifikt islamisk republik som knappast självt är något föredöme vad gäller situationen för dess minoriteter. I Aftonbladet skrev Margareta Zetterström indignerat om yttrandefrihet och ”Hur Israels förhållande till det palestinska folket ska beskrivas, om man nu inte får använda orden rasism eller apartheid, har jag /.../ fortfarande inte begripit.” Hon, liksom Manga, gör sig inte bara skyldig till att förmedla en verklighetsbild som är så förenklad att den blir falsk; framför allt så bortser dessa båda skribenter från vad Ahmadinejad faktiskt sade – vilket var något mer och något annat.
Vad var det han sade egentligen? Han talade om ”världssionismen”. Om den makt som kontrollerar världen, från press till pengar. Om de ”sionistiska” intressen som låg bakom Irakkriget. Och jag skulle vilja fråga Manga, Zetterström och andra aningslösa vad de tror att han egentligen menar, vad tror de att ”världssionismen” är för något? För det kan väl inte vara så att de inte tycker att man ska ta honom på orden – inte kan de väl tycka att man ska ha en så överseende och översittande attityd gentemot Ahmadinejad att man inte bemöter och bemödar sig om att förstå vad han säger snarare än att tolka honom så som det passar en själv. Hur är det, ska det råda en anda av jämbördighet och ömsesidig respekt på den internationella arenan eller inte? Om alla ska tas på samma allvar ska väl alla budskap kunna utsättas för granskning – med samma kritiska blick.

Uppdatering: Mats Skogkär tar upp saken i en skarp opinionsartikel i Sydsvenskan.