Reaktioner på uppropet

Det förvånar mig inte att det upprop om vänstern och antisemitismen som jag var med om att publicera i Sydsvenskan i början av veckan utlöser en del rätt primitiva ryggmärgsreflexer. För så är det alltid när antisemitism diskuteras - termen är så överladdad att tankeförmågan helt enkelt verkar slås ut hos många människor. Nervbanorna tycks på något plan entydigt koppla ordet "antisemitism" till Hitler och gaskamrarna, även om de flesta väl rimligen med förnuftet vet att den eliminatoriska antisemitismen bara är ett om än det mest vedervärdiga exemplet på de uttryck som negativa och stereotypa uppfattningar om judar kan ta. Eftersom ingen vill förknippas med ett industriellt genomfört storskaligt massmord slår det slint i huvudet på dem som ser sig eller "sin grupp" omnämnd i en text som handlar om antisemitism. Den som tar upp attityder mot antisemitism får höra att hon kastar antisemitismanklagelser omkring sig, att hon svartmålar. "Anklagelsen" anses vara så befängd att det spekuleras om skumma underliggande motiv (som att det skulle handla om att avvärja kritik mot israelisk politik) och bristen på förmåga till faktisk reflektion i den här frågan gör att tankefigurer som anknyter till en antisemitisk tradition kan slinka igenom i den våldsamma motreaktionen. Så kan till exempel Ali Esbati på fullt allvar kalla vår artikel för "ett utspel i ett uppifrån orkestrerat angrepp på vänsterns arbete mot den rasistiskt färgade ockupationen av Palestina". (Fetstilen är min.) Visst, vi som ställde oss bakom texten (som jag var huvudförfattare till) är förstås marionetter i de mäktiga judarnas sold...eller hur ska Esbatis ord tolkas, fattar han inte vilka föreställningskomplex han aktiverar med den typen av påståenden? Serhat Daran, redaktionsmedlem i tidskriften Mana (sic...), spär på genom att kommentera: "Det finns tydligen gott om nyttiga idioter. Artikeln är ju uppenbart ett beställningsjobb från sydsvenskans ledarredaktion. De behövde några från 'vänsterkanten' för att legitimera sin ganska taffliga retorik." (Well Serhat, jag kan ju avslöja att Sydsvenskan inte var den första adress vi skickade artikeln till...)
Esbati och Daran går till och med så långt i sitt misstänkliggörande att de ifrågasätter om vi som skrivit under verkligen är vänstersympatisörer. Nej kamrater, vi är förstås egentligen Mossadagenter som i många år tränats att infiltrera vänstermiljön! Hallå liksom. Men det är väl den gamla utstämplingsmekanismen som spökar (typ "är ni inte med vår linje är ni kontrarevolutionära och skadliga element"). Att det gör så i just det här sammanhanget är så att säga bara lite extra perverst.

Att folk kan reagera väldigt känslomässigt när de anser sig blivit utpekade får man ha förståelse för. Men när Helena Duroj ringer upp och skäller ut undertecknare samt - understödd av Esbati - påstår befängda saker på sin blogg så måste man gå in och förklara läget. På sin blogg skriver Duroj:

Att jag anklagas för antisemitism är inte lika allvarligt som att hela vänstern anklagas - utom för mig.
Det är mer än jag kan stå ut med när mitt politiska engagemang och denna blogg kopplas ihop med antisemitism i en framställning som går ut på att antingen A/ jag är antisemit eller B/ jag stöder en hypotetisk antisemitisk fraktion inom Vänsterpartiet.

Såhär lyder den mening om Duroj som står i uppropet: "Helena Duroj, en vänsterpartistisk profil med särskilt intresse för antirasistiskt arbete, kallar på sin blogg SKMA:s kritik för 'mindre konstruktiv läsning'." Sammanhanget är ett resonemang som handlar om hur personer inom vänstern nogsamt undviker att ta frågan om antisemitism på allvar. Och eftersom Duroj är särskilt engagerad i just antirasism är hon ett rätt flagrant exempel på en sådan person. Hävdar vi att hon är antisemit? Nej, för alla som kan läsa innantill och inte är förblindade av vrede är det uppenbart att vi inte gör det. Påstår vi att det skulle finnas en "antisemitisk fraktion" inom Vänsterpartiet? Nej, men väl att vänsterpartisten Jan-Inge Flücht driver en antisemitisk men av alltför många inom vänstern uppskattad blogg. Vad som påpekas om Duroj specifikt är att hon viftade bort SKMA:s kritik mot att Ohly favoriserar en antisemitisk blogg genom att kalla kritiken för en "mindre konstruktiv läsning" Och detta är inte bara sant utan dessutom en mycket lindrig beskrivning av det Duroj skrev angående SKMA:s artikel (som Duroj helt Daranaktigt kallar "Sydsvenskans"). För hon anklagar faktiskt SKMA för att helt enkelt fara med osanning. ("Sydsvenskan bygger på läsning av Jinges blogg, eller säger sig iallafall göra det. Varken Jinge själv eller jag känner igen citaten.") Sedan ställer hon SKMA-artikeln mot boken Sverigedemokraterna har fel av Alex Bengtsson. ("Betydligt mer konstruktiv läsning är 'Sverigedemokraterna har fel' av Alexander Bengtsson.") Det som står om Duroj i uppropet är alltså bara precis korrekt och ett understatement i förhållande till Durojs reaktion på SKMA-artikeln.
Nå, uppenbarligen håller nu inte författaren Alexander Bengtsson, som Duroj ställer mot SKMA i sin postning, själv med om Durojs avfärdande av SKMA - eftersom han är en av de som skrivit under på uppropet. Att diskutera vänstern och antisemitismen känns ofta som att slå pannan blodig mot en betongvägg. Men inte alltid. Vinden börjar - kanske! - vända. Jag är så glad att vi ändå blev tolv kloka personer som kunde gå ihop i ett upprop om den här frågan. Och jag är glad över de uppmuntrande och entusiastiska tillrop som medundertecknare berättar för mig att de bemötts av efter uppropets publicering.

Uppdatering: Via en också i övrigt relevant och intressant postning hos Magnus Sandelin ser jag att även Anders Svensson ifrågasätter vår vänstertillhörighet. Uppenbarligen anses inte vi som untertecknat uppropet kapabla att själva avgöra var på den politiska kartan vi befinner oss. Det från mitt perspektiv egendomligaste i Svenssons postning är emellertid påståendet att min blogg "alltför ofta tycks ha en fixering vid allt judiskt". Que? liksom. Var finns alla postningar jag skulle ha skrivit om judiskt liv, kultur och religion? Har jag skrivit dem i sömnen, eftersom jag inte kan påminna mig en enda sådan? Är de synliga enbart för herr Svensson? Och vad är det i så fall för egendomliga glasögon han bär?