Istället för att bara negga tänkte jag peka på vad jag ser som goda röster och initiativ i den våldsutgjutelse som är - även om dessa kanske i sig inte förmår åstadkomma så mycket. Först och främst vill jag då peka på det upprop som Dror Feiler tagit initiativ till och som publiceras i DN idag. För några dagar sedan kom i Göteborgsposten ett annat positivt upprop för fred som var undertecknat av religiösa företrädare. Och den bästa artikeln på Newsmill tycker jag har varit den som Adel Abu Hamdeh publicerade den femte januari, "Hur når vi en realistisk lösning?" Abu Hamdeh tillåter sig att drömma:
Jag efterlyser demonstrationer och manifestationer där judar, muslimer och kristna från både den politiska högern och vänstern tillsammans visar sin solidaritet med freden och där israeliska och palestinska flaggor vajar sida vid sida. Den långdragna debatten kring det som har varit och vem som bär skulden har uppenbarligen inte fört fredsprocessen framåt. Istället har oenigheten bidragit till att elda på de hatiska stämningarna. Om pro-palestinier och pro-israeler kan visa upp en samstämmighet kring vad som måste göras kan vi kanske sätta press på Israel och palestinierna för att komma vidare i fredsprocessen.
Dags att byta taktik. Dags för engagerade runt om i världen att enas om att fred är den enda lösningen. Ett Palestina och ett Israel sida vid sida. Möjligtvis är detta en naiv dröm, men det är kanske just naivitet som saknas i debatten.
Tyvärr lär väl inte de demonstrationer som hålls idag vara riktigt av denna utopiska art.Jag vill också påminna om Avaaz namninsamling för ett stopp på stridigheterna, den är (naturligtvis) fortfarande igång....
---------------------
I skuggan om dessa icke-utopiska demonstrationer hålls just nu i Göteborg en manifestation mot övervakningssamhället, med bl a Erik Josefsson som talare. Också detta ett gott initiativ.
4 kommentarer:
På vilket sätt är Feilers upprop ett gott initiativ? Hur kan jag tro på människor, som är tysta när tamilerna på Sri Lanka mördas precis just nu i en stor millitär offensiv? Om antalet självmordsbombningar ska vara ett mått på desperation, så är tamilerna de mest desperata människorna i hela världen! Vem bryr sig om dem?
Jag tror inte heller, att underskrivarna bryr sig om palestinska civila. Det kom inget upprop, när hundratals dödades under Hamas statskupp. Ingenting, när tiotals dödades av Hamassprängladdningar under ännu en "segerparad". Inget, när en hel familj utplånades på stranden i Gaza, när de stötte på en mina, som Hamas la ut mot en inbillad israelisk invasion. Inget, när palestinska barn dödades - inte för första gången - av en Hamasraket ämnad åt judiska barn.
Jag förstår folk, som ställs inför frågan: vill du att fler barn dör eller vill du ha fred? Är det någon tillfrågad som sa nej? Som hade modet att ifrågasätta initiativtagarens bevekelsegrunder?
Men frågan är väl om det spelar någon roll om man kan "tro på" t ex Feiler sådär i största allmänhet - eller hur underskrivarna känner det i sitt allra innersta (fast jag fattar faktiskt hur du kan ha mage att ifrågasätta alla dessa människors goda vilja). Vad som är viktigt är väl vad uppropet i sig står för, eller hur?
Jag förstår, tror jag, din frustration över att alla andra frågor hamnar i skymundan av det här. Men det är faktiskt inget argument mot att pressa på för att minska lidandet i just Gaza just nu. Det handlar trots allt om ett stort mänskligt lidande. Man skulle faktiskt kunna intressera sig både för vad som händer på Sri Lanka och vad som händer i Gaza....du kanske själv vill ta ett initiativ eller bedriva upplysningskampanj på en egen blogg om den saken?
Jodå, situationen i Gaza är akut. Vill folk skriva på uppror, får de gärna göra det. Det som jag ifrågasätter är, precis som Du säger, deras goda vilja, den selektiva upprördheten. Många av de människor, som kommer att demonstrera idag - och med all säkerhet alla de ledande personerna - är på inget sätt pacifister. De har ingenting emot krig, bara de rätta människorna dödas. Per Gahrton, under sin tid i EU-parlamentet, var en aktiv motståndare mot någonting han kallade "millitariseringen av EU". En EU-armé var förkastlig och otänkbar. Han kunde dock tänka sig ett undantag - en EU-armé, som skulle skickas i krig mot Israel.
Jag har ofta frågat mina meningsmotståndare, varför just palestinier? Varför inte basker, irländska katoliker, Polisario, de 5 miljonerna döda i Kongo, de hundratusentals döda i Darfur, de tyska tvångsförflyttade efter kriget, de tvångförlyttade polackerna efter samma krig?
Vad de säger? Precis som Du - "det kan väl du intressera Dig för...."
Jag håller väl med dig, till viss del....och därför är jag inte heller ute & demonstrerar idag.
Skicka en kommentar