Det senaste i raden av skolgårdsbråk mellan vänstern och Miljöpartiet initieras idag på DN Debatt av Grön ungdoms båda språkrör samt en av de gröna partiets styrelseledamoter. "Vänsterpartiet tillför inget till samarbetet s-mp" utbrister de kaxigt, obekymrade om att det kan komma att stå sig dyrt att kasta bort möjligheterna för ett samlat rödgrönt regeringsalternativ inför valet. Visst är det så att Vänsterpartiet å sin sida inte precis visar någon större samarbetsvilja, men att ägna sig åt den typ av totalthrashing åt vänster som man idag gör på DN Debatt är att ta hela konflikten ett steg närmare total söndring. På vad sätt, om något, menar egentligen artikelförfattarna att de gör något konstruktivt med detta utspel?
Det deprimerande är att v och mp istället för att föra för väljarna givande diskussioner om deras partiers respektive ideologiska beskaffenheter ägnar sig åt att som knähundar bjäbba mot varandra samtidigt som de - i synnerhet mp - svansar mot husse (s). Birger Schlaug påpekar i sin kommentar till dagens artikel: "Det finns massor att angripa vänstern för, problemet för de miljöpartister som vill krama sossarna är att samma angrepp ofta kan göras på sossarna."
Schlaugs kommentarer tycks mig överhuvudtaget tänkvärda och träffande. Han skriver:
"De tre tunga miljöpartisterna går, helt riktigt, till angrepp mot vänsterns principiella motstånd mot friskolor men nämner inte med ett ord att det är minst sagt problematiskt att vi ser en utveckling där offentligt ägda skolor i allt större omfattning ägs av bolag vars främsta uppgift är att dra hem vinst. Inte ett ord om det absurda i att stora kedjor sakta men säkert ersätter det offentliga som ägare av skolan - något som ju också socialdemokrater motsätter sig. Samma sak vad gäller vården... Ibland tycks dagens ledande miljöpartister inte förstå att det är en våldsam skillnad på självstyrd välfärdsversksamhet - som kan skapa mångfald, ansvar och engagemang - och vinstsyftande bolagisering där ägarna bara har ett intresse: förflytta så mycket som möjligt av de skattepengar som finansierar verksamheten till egen ficka."
Ja, där sätter han fingret på vad nog inte bara jag upplever som obehagligt med dagens artikel. Vi kanske inte är så många men vi är ändå en grupp att räkna med, vi som inte vet riktigt vart vi ska vända oss i det kommande valet - till v eller till mp. Vi som inte känner oss riktigt hemma vare sig i en Kubakramande vänster (Schlaug påpekar att artikelförfattarna faktiskt har fel i att v inte kritiskt berör Kuba på sina hemsidor, men jag lär knappast vara den enda f d vänsterpartisten som erfarit hur offentlig retorik kan gå stick i stäv mot gräsrötternas attityder i den här frågan) eller i ett miljöparti som tycks allt mindre visionärt och allt mer kameralt.
Trots glädjande opinionssiffror idag (glädjande för alla oss vars främsta intresse just nu är att få bort alliansen) ter sig det svenska partilandskapet mest som en öken med få oaser. Kanske är det för tidigt att räkna ut sossarnas förnyelsearbete, men det som hittills presenterats för offentligheten tyder på att partiledningen inte förmått vare sig tänka nytt eller förstå sin väljarbas. Fortfarande framstår "förnyelse" som ett annat ord för "mittenanpassning". Det duger inte att bara vara bättre än alliansen - lyckas man inte bedriva en fruktbar egen politik så kommer det inte att dröja lika länge fram till nästa borgerliga regering som det trots allt gjorde från det att Bildtregeringen föll fram till de "nya moderaternas" insteg på arenan.
Jag skulle önska att de tre oppositionspartierna ville sätta sig ner tillsammans och prata politik, utan att teckna nidbilder av varandra på DN Debatt och utan att de båda småpartierna håller på & tävlar med varandra om husses gunst. Jag önskar att man kunde ha siktet inställt på att skapa något nytt och fruktbart, ett konstruktivt samarbete där alla ger och tar, istället för att fastna i sina gamla, hävdvunna roller där v är den eviga tonårsrebellen, mp den präktiga syster duktig och s patriarken som i grund och botten är inställd på att styra och ställa helt efter eget huvud.
Kom igen nu för fan.
------------------
Från det ena till något helt annat.... Jag tvivlar på att jag kommer att läsa Lars Noréns offentliggjorda dagbok. Eller så kommer jag inte att kunna låta bli att läsa den. Jag vet inte. Men i alla fall så tyckte jag att det här citatet om Johann Wolfgang von Goethe var lite upplyftande: ”Jag avskyr kanoniseringen av den där pompösa fjanten.”
Ja! Äntligen nån som höjer rösten. Den största sten som rullats mot monumentet Goethe sen en kvinnlig konstnär tog sig före att tillverka en Goethedildo i samband med det senaste hysteriska Goetheåret nere i Goethel..., förlåt, Tyskland.
Källa: Svd.
------------------
Annat läsvärt i bloggosfären: Isabella om beslutet att utvärdera sexköpslagen, Magnus L om Alvaro Uribes kris, Akujuhan om homofobi, Anna-Lena L om skolnazism.
Sen finns ju förstås Agenda 2010+. Och där finns det jämt läsvärda grejor. Som Ulf Bjerelds om frihet. Eller TomToms om tvångsavvisningar. Eller Mikaelas om solidaritet. Eller varför inte Lokes om August Strindberg.
fredag, april 25, 2008
Tråkigt bjäbbande
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
15 kommentarer:
Jag tror att du gör samma misstag, som många lärare gör. Du rubricerar det som försiggår som "skolgårdsbråk", istället för att identifiera det som den ensidiga mobbing som faktiskt försiggår.
Vänsterpartiet bråkar inte med miljöpartiet, det är miljöpartiet som bråkar med vänsterpartiet. Det är ledande miljöpartister som gång på gång kritiserar och försöker smutskasta vänsterpartiet. Vad jag vet har inga ledande vänsterpartister gjort något liknande. Det närmaste är väl ett gäng bloggar som försökt bemöta miljöpartiets angrepp, men det är knappast samma sak.
Lars Ohly har upprepade gånger sagt att han vill sitta i en regering samman med Peter Eriksson efter nästa val. Har någon ledande miljöpartist sagt att de vill sitta i en regering med Lars Ohly efter nästa val?
Västerpartiet är visst öppet för kompromisser men ser det inte som vettigt att kompromissa bort stora delar av sin politik innan väljarna har fått ta ställning till den. Om det inte finns någon skillnad mellan V,S och MP inför valet så ställer jag mig mycket frågande till varför man ska rösta på V. Vi ställer oss mot den utveckling till ett tvåpartisystem som så många inom det politiska etablissemanget verkar eftersträva. Vi tror på en pluralistisk politisk situation med ett flertal reella alternativ inom politiken.
En central fråga för vänsterpartiet, som vi förmodligen skulle vara tvugna att ge upp i en formell valallians, gäller EU-medlemskapet. Detta skulle leda till att inget av de nuvarande riksdagspartierna skulle driva frågan om EU-utträde i riksdagsvalet. Ungefär halva svenska folket skulle i denna fråga sakna ett parti, om vi inte räknar sverigedemokraterna.
Jag tycker själv att det är mycket bra med en pluralism även inom partiet. Även om jag inte själv håller med dem kan jag därför respektera de som ser Kuba som en demokrati, så länge de inte för fram denna åsikt som representanter för partiet.
Vänsterpartiet är inte så snövitt som du här framställer det som. Anklagelser mot mp har flera gånger kommit från v, t ex i samband med kampanjen för flyktingamnesti, där meningslösa (och felaktiga) svekanklagelser mot mp kastades fram. Vägran att ställa upp på en gemensam valplattform är naturligtvis också en form av avståndstagande - medan Maria Wetterstrands uppmaning till v att gå med på detta naturligtvis varit att tolka som en klar viljeyttring om att sitta i gemensam regering. Du spekulerar i att v abslolut inte kunnat gå in i ett valsamarbete utan att tvingas ge upp sina hjärtfrågor - utan att diskussionen överhuvudtaget förts. En sådan på förhand uttalad ovilja att kompromissa gör naturligtvis att man måste fråga sig hur man ska kunna samarbeta i en gemensam regering. "Väljarna måste få ta ställning till v:s politik", säger du. Men väljarna kanske också vill kunna ta ställning till hur själva regeringsalternativet ser ut? Det hade i alla fall jag som väljare velat.
Sedan försöker du förvandla en skepsis mot odemokratiska inslag i partiet till intolerans. Jag tycker att en demokratisk hållning bör vara grundläggande; attityden gentemot Kuba är inte bara en sakfråga bland många andra.
Hej!
Lite ful reklam. I min blogg tar jag upp miljöpartisternas artikel och Vänsterpartiets inställning till kompromisser. Det kanske kunde intressera bloggaren eller någon av dennes läsare:
http://visionaren.blogspot.com/2008/04/aprop-att-inte-kompromissa.html
Det går bra att hänvisa till egna blogginlägg här Mattias.
Däremot förstår jag inte riktigt på vad sätt ditt inlägg skulle vara någon argumentation för att v inte ska kompromissa & gå i valallians? Du hänvisar till Trondhemsmodellen, tycker du att v ensam ska stå för den, eller ska de andra partierna då helt enkelt dansa efter v:s pipa?
Nej, så menar jag absolut inte. Jag menar att det finns ett strategiskt tänkande bakom. Eller möjligen helt enkelt tur. hur som hels tär det ju bra att man inte låst upp sig, med tanke på att det tycks finnas tydliga strömningar inom LO för en utveckling som den i Norge. Alltså att LO sätter tydliga vänsterkrav som partierna tvungna att förhålla sig till och att man utifrån detta skapar en plattform.
Aha. Då fattar jag hur du tänker.
Den nuvarande partistyrelsen för vänsterpartiet verkar för närvarande inte se det som en framkomlig väg att förhandla fram en gemensam valplattform med mp och sap. Då vår politik skiljer sig på många avgörande punkter. En faktor som Ohly själv förde fram på ett besök här i Umeå är vänsterpartiets svaghet. I den svaga position som partiet är i är det svårt att vara stark i förhandling.
Vänsterpartiet är ju dock något så gammalmodigt som ett parti där kongressen fastställer politiken. Därför är det nu främst upp till den snart kommande kongressen att besluta hur man ska ställa sig till eventuella samarbeten.
Angående flyktingamnestibråket så började det väl, vad jag kan komma ihåg, med att miljöpartiet anklagade vänsterpartiet för att ha svikit kravet på en generell amnesti? Detta trots att miljöpartiet under förhandlingarna vikit från detta krav samtidigt som vänsterpartiet.
Vi ser här åter samma mönster. Mp angriper v offentligt och v försvarar sig. Det är mycket möjligt att en del vänsterpartister sade oövertänkta elakheter i samband med mp:s angrepp. Det intressanta är dock vem som började.
Mycket mobbing går oupptäckt eftersom allt för många lärare lever enligt mantrat att de inte är intresserade av vem som började slåss.
Jag tycker själv att det är mest demokratiskt om regeringens politik efter valet baseras på hur starka de partier som stödjer den är. Jag tycker att mitt partis politik ska få genomslag i regeringens politik beroende på hur många röster det får. Annars finns det ingen anledning att rösta på vänsterpartiet.
Sedan tycker jag att enskilda medlemmars analys av en liten karibisk ö-nations politiska system inte är någon avgörande för ett svenskt politiskt parti. Det finns många oerhört mycket viktigare frågor. Vänsterpartiet är en väldigt bred organisation varför jag tror på att ha mycket högt i tak och långt till dörren.
Jag minns situationen i samband med flyktingamnestikravet som det omvända. Hursomhelst tycker jag - i synnerhet vid minnet av den oerhörda mängd skit som pratades om Miljöpartiet i min lokalavdelning när jag var medlem i Vänsterpartiet - att liknelsen vid skolmobbning är löjlig och helt fel på plats.
Och attityden mot Kuba handlar om synen på demokrati, en central fråga, inte bara om en "liten karibisk ö långt borta".
Att prata skit om miljöpartiet är en kul hobby som jag gärna deltar i, särskillt då det gäller deras förkastande av vetenskap och arbetsrätt. Det är dock en jävla skillnad på att enskilda medlemmar snackar skit om en organisation internt och att gå ut och göra det i media.
Angående flyktingamnestin så var det miljöpartiet som bröt budgetförhandlingarna och anklagade vänsterpartiet för svek. Att vänsterpartister sedan utmålade miljöpartiet som de egentliga svikarna, eftersom de försökte ta oförtjänta populistiska poänger genom utspel mot sådant man redan kommit överens om, är dock en annan fråga. Det var de som slog först.
Flamman beskriver det hela här:
http://www.flamman.se/inrikes.php?id=2672
Då minns jag fel, men den oförsonliga tonen mot mp talar ändå sitt tydliga språk. Mp kanske hade anledning att vara kritiska? Men jag är hursomhelst oerhört trött på det här gnällande de två partierna emellan. Också sådant gnällande som du ägnar dig åt.
Själv tycker jag att gnäll är en nödvändig del av ett politiskt samtal. Man måste helt enkelt få kritisera varandra.
Det jag dock stör mig på är den förkärlek mp verkar ha för att attackera v offentligt. Det tolkar jag som en markering att de ser oss som en fiende.
Jag har inget problem med att miljöpartister tycker illa om vänsterpartiet, så länge de gör sina offentliga politiska utspel mot våra gemensamma fiender.
Åååhh...jag tror du missförstår mig för att du VILL missförstå...Nu får du det att låta som att jag inte tycker att man ska få kritisera, eller nåt sånt....Nå, vad jag menar är naturligtvis den här attityden av att "DET ÄR ALLTID DE! VI HAR INTE GJORT NÅGOT FEL!" Hur konstruktiv är den om man nu verkligen är inriktad på att regera tillsammans?
Vänsterpartiet har gjort många fel, saken är dock den att miljöpartiet fullständigt verkar sakna analysförmåga varför deras så kallade kritik av vänsterpartiet i regel inte är värd 5 öre. Den enda fråga där miljöpartiet vad jag vet någonsin varit bättre än vänsterpartiet är i fildelningsfrågan. Dessutom vägrar jag att diskutera med personer som står med en megafon och ropar att jag är dålig.
Fattar jag det hela rätt om jag tolkar det som att du vill att miljöpartiet ska sluta göra utspel mot vänsterpartiet samtidigt som vänsterpartiet ska inse att miljöpartiets utspel är korrekta?
Flamman är kanske inte den mest opartiska källan för att avgöra om vänsterpartister eller miljöpartister har rätt i ett tvistemål som flyktingamnestifrågan. Flamman är väl det närmaste man kan komma ett partiorgan utan att vara det uttryckligen, ungefär som Göteborgs-Posten och Folkpartiet.
Men strunt i det. Debattinlägget var kanske inte helt lyckat - dels av samma skäl som olika utspel från VVV-företrädare inte varit så lyckade, dels för att Mp-företrädarna går i en politisk riktning som är rätt trist ("samling i mitten"). De gröna har potential att vara en radikal fjärde väg; här blir man bara en tredje vägens socialdemokrati.
Viduogavia: nej, du fattar mig inte rätt.
Jimpa: ja, samlingen i mitten är jävligt trist.
Skicka en kommentar