Rocky och alliansens jobbpolitik

Socialdemokraterna är ett löntagarfientligt parti, hävdar herr Schlingmann i Göteborgsposten idag. Anledning? De vill inte skriva under på moderaternas skattelättnadspolitik. Det är i den moderata verklighetsbilden den och enbart den som ger jobb. "Konflikten mellan arbete och bidrag var den viktigaste frågan i 2006 års valrörelse. Väljarna bestämde sig för att bryta med den politik som orsakat det rekordstora utanförskapet. Vi fick stöd för våra förslag om att det ska löna sig att arbeta, bli billigare att anställa och enklare att vara företagare." Men nu vill alltså sossarna istället satsa på bidrag till folk som inte arbetar! Skandal! Deras politik innebär i själva verket höjd skatt och ökad otrygghet för dem som arbetar (= de enda som är värda att bedrivas någon politik för enligt moderaterna). Höjd skatt, skriver Schlingmann, innebär "för vanligt folk större otrygghet på arbetsmarknaden. Verklig trygghet innebär först och främst att man har ett arbete att gå till och att man kan få ett nytt om man skulle förlora det. Beräkningar av socialdemokraternas budgetförslag visar att deras politik innebär minskad sysselsättning med 60 000 personer."
Well, låt mig ge dig ett exempel på hur er kontra socialdemokraternas jobbpolitik kan fungera i det levande livet, Schlingmann. Exemplet utgörs av en mig närstående person, låt oss kalla honom R. Såhär va:
R:s kompetens ligger inom en offentligt finansierad sektor, en som alltså har bedömts vara av allmänintresse för samhället. Men som är underfinansierad och följdaktligen inte ger så många arbetstillfällen som den hade gjort om man beslutat satsa på den. Socialdemokraterna gjorde i viss mån detta: de införde under sin senaste mandatperiod särskilda jobbsatsningar iform av särskilda typer offentligt finansierade projektanställningar bl a här. R var en av dem som fick en dylik anställning. Han har under ett och halvt år haft ett bra jobb, hans chefer har varit mycket nöjda med honom och man planerade ge honom fast anställning. Men det nya borgerliga styret har inte räknat upp kostnaderna för den här sektorn, alltså inte anpassat den offentliga finansieringen till de faktiska kostnaderna. Resultat: R är nu arbetslös sedan två veckor tillbaka. Han hade kunnat få anställning inom en regionstyrd verksamhet istället. Men det borgerliga regionstyret har nyligen givit order om att kapa kostnader där - alltså blev det hela till intet.
Nu undrar jag: finns R i herr Schlingmanns värld? Får han lov att finnas där? Eller finns det i herr Schlingmanns verklighet inga jobb som finansieras av det allmänna (= skatter) - är alla som arbetar på kulturproducerande, kulturvårdande, samhällsvårdande eller människovårdande institutioner på något märkligt sätt i själva verket arbetslösa i den moderata skenvärlden? Herr Schlingmann drar sig inte för att använda sig av "vår solidariskt finansierade välfärdsmodell" i sin (tomma men försåtliga) retorik mot socialdemokraterna - deras politik, med de höjda skatterna, leder till färre anställda vilket leder till minskade skatteintäkter som, om de funnits där, kunnat användas till att anställa "vårdbiträden och förskollärare". Att man med ständigt krympande skattesatser får mindre pengar till det offentliga är en självklarhet han på detta sätt tror sig slingrat sig undan.
R.s bild av den moderata jobbpolitiken: man har inte en chans i helvetet att vinna. Det enda man kan göra är att försöka hålla sig upprättstående genom så många ronder som möjligt.



Finns det något att tillägga? Ja. Det är inte nog med att alliansens politik gjort R arbetslös, nu bestraffas han dessutom genom att inte kunna ta del av de förmåner för anställda som moderaterna inför nya av var och varannan dag. Herr Schlingmann tycker det är skandalöst att socialdemokraterna vill återupprätta ett minimum av mänsklig värdighet för dem som med moderaternas terminologi har hamnat i utanförskap. För R är valet klart. Med den borgerliga politiken finns det ingen trygghet för honom vare sig han befinner sig inom eller utanför en anställning.