Exempel 1: Via Jonathan ser jag att tidskriften Manas nya ansvariga utgivare erkänner att man släppt igenom antisemitiska formuleringar. Det handlar dock, menar hon, bara om en text som lagts upp på nätsidan och sedan tagits bort igen. Detta enligt en artikel på Journalisten.se som förtäljer om en utfrågning av Rebecca Selberg, som den nya utgivaren heter, på Publicistklubben i Malmö.
Men självklart anser inte Selberg att detta är någonting att bråka om. "(I) i grunden menade hon att kritiken var politisk, och att alla som riktar kritik mot Israel utsätts för argumentet att vara antisemitisk." Ett, precis som Jonathan skriver, slentrianmässigt påstående det där sista. Och egentligen är det, eller borde vara, tämligen anmärkningsvärt att en föregivet antirasistisk tidskrift tar så lätt på detta att man själv "råkat" släppa igenom rasistiska uttryck. Hos politiska motståndare läser Mana in hela avgrunder av rasistiska och sexistiska föreställningskomplex, där räcker det med en tvetydig formulering - men när man själv går över gränsen handlar det tydligen bara om ett misstag i arbetet, bara om olyckliga formuleringar som förstås egentligen inte betyder något. Ett typiskt exempel på den svenska vänsterns totala brist på kunskap om och förståelse av antisemitism (ja, detta skriver jag alltså utifrån ett inifrånperspekiv; jag är själv en del av den svenska vänstern).
(Avsides kommentar: jag kan inte låta bli att reagera på den barnsliga elakhet gentemot sin utfrågare som Selberg gör sig skyldig till - samtidigt som jag tyvärr inte kan säga att jag är särskilt förvånad över den.)
Uppdatering: Loke har varit i mailkontakt med Selberg, som säger sig blivit missförstådd och felciterad. "Hon menar att varför den enskilda texten togs bort var för att de ansåg att den var; 'otydlig och med illa valda formuleringar'. Hon förklarar vidare i mailet att hon inte tycker att texten kan kallas för antisemitisk, och påpekar att hon var väldigt tydlig med att; 'anklagelserna om antisemitism var politiskt motiverade och tyvärr är vanligt förekommande i diskussionen om Israel'." Jaha, det kunde man ju ge sig fan på. Jag blev också uppriktigt förvånad över att Selberg skulle ha medgivit att man släppt igenom antisemitiska formuleringar - från det hållet kan man förstås inte göra några sådana misstag. Tror man. Man tänker rätt, alltid rätt. Fel, det har alltid bara de andra. Och deras misstag beror inte på misstag utan på att de tänker fel. Alltid fel.
Ps - läs tidningen Expos artikel om Manadebaclet.
Exempel 2: En understreckare i Svenskan från i förrgår behandlar en ny bok av Jan Gross om de våldsamma judeförföljelser som ägde rum i Polen direkt efter det att de nazistiska förintelselägren tagits ur bruk. I kommentarsfältet till ett blogginlägg som länkar till artikeln skriver signaturen Cypisek bittert att "det finns rabiata judiska organisationer som berdiver smutskampanjer mot Polen"..... Han/hon framställer det icke-judiska polska folket som hjältemodigt och solidariskt med den judiska befolkningen och menar att" sen att det har hänt att några giriga, utsvultna,bönder begått kriminella handlingar och mördat en rik jude i det kaos som uppstod efter kriget är inte signifikant". Ja juden är ju alltid rik. Till och med den jude som precis befriats från Auschwitz är, tydligen, välbärgad och välmående. Den polska bonde som slår ihjäl den rika juden, däremot, är visserligen girig men framför allt utsvulten. Och därför måste man ju förstå den handling som samtidigt inte är signifikant. Så lyder den sig själv samtidigt förnekande antisemitiska logiken.
Antisemitismen i Polen, där den tidigare stora judiska befolkningen till övervägande del tillhörde arbetarklassen, är inom parentes sagt en utmaning mot den hävdvunna vänsterdoktrin som säger att antisemitismen främst är att betrakta som ett missriktat uttryck för folkets avsky mot kapitalismen.
Exempel 3: Jag läser boken "Davon haben wir nichts gewusst!" Die Deutschen und die Judenverfolgung 1933-1945. Jag är framme vid år 1935, och de nationalsocialistiska partiaktivisternas försök att piska upp pogromstämningar i den "ariska" tyska befolkningen - försök som föregick instiftandet av de nürnbergska raslagarna, vilka fråntog den judiska befolkningen deras medborgerliga rättigheter. På sidan 79:
"I mitten av juli koncentrerade sig aktiviteterna till en biograf på Kurfürstendamm, där den svenska antisemitiska spelfilmen Petterson & Bendel kunde ses. På kvällen den femtonde juli samlades framför biografen en större folksamling, vilken angrep judiska förbipasserande och trängde sig in i omkringliggande lokaler för att utsätta de judiska gästerna för regelrätt misshandel. Följande kväll upprepades händelserna. Det var Goebbels själv som låg bakom dem. Som Gauleiter i Berlin hade han under den Gauparteitag som ägde rum den trettionde juni varnat för förmenta judiska försök att 'åter breda ut sig.' Och den av honom utgivna tidningen Angriff hade manat till demonstrationen den femtonde juli, under förevändningen att filmvisningarna skulle ha störts av judiska besökare /.../."
Sidan 84 - om den borgerliga pressens tilltagande anpassning till den nationalsocialistiska antijudiska retoriken:
"Så hade exempelvis Deutsche Allgemeine Zeitung redan i sin kvällsutgåva den trettonde juli behandlat den svenska filmen Petterson & Bendel - den som 'försvarades' genom kravallerna - och knappast givit utrymme för tvivel vad gäller den antisemitiska inriktningen: Bendel, som ges en stereotyp judisk framtoning i filmen, härstammar, som det så insinuant heter 'någonstans österifrån'. Filmen tar enligt tidningen 'modigt upp ett mycket allvarligt rasmässigt problem, och ställer sund livsvilja mot en hämningslös ockrarmentalitet'. Visserligen kan man på grundval av detta inte sluta sig till att tidningen härmed medvetet velat piska upp antijudiska upplopp, men denna tydligt antisemitiska karakterisering av filmen i en av stadens ledande 'borgerliga' tidningar bidrog på sitt sätt till att situationen i rikets huvudstad skärptes."
(Översättningen från tyska är min egen.)
På svenska Wikipedia nämns inte ett ord om den svenska filmens antisemitiska karaktär. Filmen spelades in på nytt år 1983 under titeln P & B. I regi av Hans Alfredsson.
lördag, april 26, 2008
Antisemitiska uttryck
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
22 kommentarer:
Jag har svårt att greppa kritiken. Mana har ju visst erkänt misstag och reviderade dessa långt innan drevet mot tidskriften kom igång. Rahimi tog ju som sagt bort den enskilda artikeln innan därför att han ansåg den undermålig med "olyckliga formuleringar" och uttryckte synsätt av konfliktens kärna som Mana inte kunde stå för. Fel har alltså erkänts, och dessutom gjort något åt (innan drevet). Därför ser jag det inte rättvist förklarat att insinuera att Mana anser sig aldrig göra fel. Bland annat beskriver Selberg och Rahimi att de bland annat efter granskning av sina texter funnit vissa formuleringar tendentiösa (främst i rubrikform) som man skall undvika i framtiden. Är det att inte erkänna tidigare fel? Är det att alltid se sig själv som rätt?
Tyvärr måste jag också påpeka att artikeln av Daniel Poohl upprepar samma icke-vetenskapliga metodik som Bachner och sedermera Demirbag-Sten och Jonathan Leman. Mer om denna metodik som saknar insikt i textanalys, innehållsanalys samt en märklig inställning till komparativ metod har jag bland andra redan avslöjats. Det är tröttsamt men framför allt tragiskt att den viktiga kampen mot och upplysningen om antisemitismen reduceras till gnabb och felcitering i ideologiska förtecken.
"Reviderade dessa?" Det handlade om en artikel som man tog bort från hemsidan, men inte ens den kunde ju Selberg se som antisemitisk.
Bachner är forskare, han har doktorerat på efterkrigsantisemitism. Att du kallar honom "ovetenskaplig", tja, det får stå för dig. Jag delar inte Bachners uppfattningar i allt, jag tyckte exempelvis att inte att Mana skulle fråntas sitt bidrag, men jag har läst hans avhandling och till skillnad från dig ser jag inget löjligt med den utan tycker tvärtom den var gedigen och tänkvärd. Det du skriver om den däremot visar att du helt enkelt inte riktigt har förstått den. Och att du anser att Bulten i Bo är en större auktoritet på området än vad Bachner är, det säger ju allt om vilken nivå du befinner dig på i "den viktiga kampen mot och upplysningen om antisemitismen".
Du har funnit en punkt vilken man kan kritisera Bachner på. Och så tycker du att du har punkterat hela hans resonemang. Dessutom förlöjligar du konsekvent dina meningsmotståndare, kallar dem "pajaser" osv...hur seriöst tycker du, handen på hjärtat, att det är?
Ja Rahimi tog bort en artikel som man ansåg var dålig formulerad och uttryckte ett synsätt som inte Mana kunde hålla med om. Är inte det att inse att ett fel har begått?
Ja, Henrik Bachner är forskare och har doktorerat. Jag påstår inte att hans avhandling är icke-vetenskaplig, jag har inte ens läst hans doktorsavhandling. Det jag påpekade och förklarade var hans illa utförda försvar av Dilsa Demirbag-Stens textskärning. Vad han förutom detta gjort vet jag inte alls, förutom att han för ett tag sedan gjorde bort sig med en vetenskaplig undermålig undersökning angående nutida antisemitiska uppfattningar. Hans avhandling kan mycket väl vara värd pappret det trycktes på, hans apologetiska retorik i Axess är det dock inte.
Vart har jag skrivit om hans avhandling? Och vart kommer Bulten i Bo in i detta? Och vem har jag kallat pajas?
Kritiken mot Mana begränsade sig inte till den borttagna artikeln, okej? Och erkännandet av att ett fel begått sträckte sig alltså inte till ett erkännande av att man gjort sig skyldig till att ge utrymme för antisemitism, okej?
Du uttryckte dig såhär: "artikeln av Daniel Poohl upprepar samma icke-vetenskapliga metodik som Bachner och sedermera Demirbag-Sten och Jonathan Leman. Mer om denna metodik som saknar insikt i textanalys, innehållsanalys samt en märklig inställning till komparativ metod har jag bland andra redan avslöjats." Och på din blogg talar du om "antisemitism-forskaren" Henrik Bachner - du sätter alltså ordet antisemitismforskaren inom citationstecken, vilket är ett uppenbart underkännande av hela Bachners produktion. Och nu kommer det alltså fram att du inte ens läst hans avhandling, hans huvudsakliga arbete. Varför är jag inte förvånad?
Var Bulten i Bo kommer in i det hela? Jo i ett annat av dina blogginlägg (där du faktiskt också går in på det inledande kapitlet i Bachners Återkomsten, märkligt nog) skriver du så här: (Mer om Bachners konstiga "antisemitiska" begrepp och dess åverkan på myndigheten Forum för Levande Historia är grundligt utrett av bloggaren Bulten i Bo) Okej? I samma inlägg skriver du "Bachner är alltså en politisk pajas", senare "Ännu en pajas i sammanhanget är Gulan Avci"....Och då ska vi bara inte tala om dina vidriga påhopp på Jonathan Leman, som du tydligen tycker är skum för att han är engagerad mot antisemitism & har gått ut och berättat om de antisemitiska angrepp han själv utsatts för. Hur var det nu med "den viktiga kampen mot och upplysningen om antisemitismen"?
Ja kritiken mot Mana utgick inte enbart ifrån den enskilda artikeln som Rahimi tog bort innan drevet, men var en stor del av den (även i Expos ledarartikel). Varför jag tog upp detta var för att problematisera ditt påstående att Mana saknar självkritik.
Samma sak gäller vad gäller den påstådda antisemitismen i artikeln.
Ja jag ifrågasätter Henrik Bachners sätt att undersöka texter. Hans sätt att hantera citat utanför dess kontext för ett syfte. Jag har dock aldrig påstått att jag läst Bachners avhandling och kan därmed inte heller uttrycka mig om den förutom att hänvisa till andra. Jag har heller inte haft någon närmare anledning att läsa hans avhandling eftersom jag bemött hans survey-undersökning och Axess-artikel. Jag kommenterar alltså den metodik Bachner använder i dessa sammanhang, varpå jag kallar honom för en "politisk pajas". Där får jag ge dig rätt, jag kallar Bachner för politisk pajas och även de som upprepar Bachners felcitering och feltolkning. Men jag bemöter inte alls mina meningsmotståndare med epitetet pajas. I vissa fall anser jag dock invektiv försvarbara, som i detta fallet. Om jag enbart kallar Bachner och hans efterföljare för pajas hade det varit oseriöst och meningslöst, dock så underbygger jag dessa invektiv med kritik. Kritik som jag absolut inte är ensam om.
Att jag gör vidriga påhopp på Jonathan Leman är ju fullständigt absurt. Jag tycker absolut inte att han är skum för att han är engagerad mot antisemitism eller att han berättat om sina erfarenheter av antisemitism. Det jag gör är en harmlös spekulation över Lemans ständiga försvar av Dilsa Demirbag-Sten. Ett uppenbart missförstånd.
Men det håller väl inte som exempel på självkritik ifall detta istället används som ett bevis på ens egen förträfflighet. ("Kolla här, vi tog faktiskt bort det och förresten så var det aldrig antisemitiskt!")
Bachners sätt att hantera texter är fullt legitimt - att läsa texter symptomatiskt, som han gör, är ett normalt, hävdvunnet förfarande inom exempelvis feministisk och postkolonialistisk textkritik. F ö en metod som även Mana använder sig av.
Absurt är vad jag kallar dina spekulationer om "varför Leman försvarar Demirbag-Sten". Det framstår för mig som fullständigt självklart att han vänder sig emot demoniseringen av henne då den ju i mycket bygger på hennes kritik mot Mana - en kritik Leman delar. Varför detta ska spekuleras i överhuvudtaget, och i "vem Leman är", det är mig en gåta.
Det räknas alltså inte som ett erkännande av tidigare fel för att man inte erkänner förekomsten av "antisemitiska formuleringar"? Är det endast antisemitiska formuleringar som kan vara fel?
Problemet med Bachners framställning i Axess är att han inte hanterar texter, utan citatskärningar utanför sina texter - alltså satt utanför sin kontextualitet. Där ligger kritiken. Om Bachner hanterade texter i en vedertagen innehållsanalys har det ju varit något annat.
Dilsa och Leman spinner ju vidare på Bachners citatskärningar, varpå kritiken även faller på dem. Bachners metodik avslöjar inte något symptom eller betecknande i texterna de drar citaten ifrån. Det är det vi menar med att citaten är fråntagen dess kontextualitet. Citaten används för att tolka vad som helst - i detta fallet antisemitism. Varför Leman ständigt försöker försvara Dilsa i kritiken är en intressant fråga i sammanhanget, då hans ställning i debatten är unik. (Hans förekomst i debatten är inte en nyhet). Särskild unik då han upprepar Bachners metodik.
Det är även lustigt hur du beskriver kritiken mot Dilsa som en "demonisering". Jag undrar vart denna demonisering ligger eller kommer ifrån förutom henne själv? Hon samarbetar med det kända islamofobiska CIP, och har upprepat medvetet lögner i sin Israel-apologetik. Detta är övertramp av henne själv, inte någon "demonisering" av kritiker.
Kristoffer, tja jag betraktar "erkännandet av felet" i den kontext som det gjordes. Då blir det alltså inte ett "erkännande av ett fel" utan tvärtom ett tecken på den egna förträffligheten.
Du har helt enkelt fel om Bachner, att han inte skulle ta hänsyn till kontext. Möjligen stämmer det i ett fall, men inte i andra. Hela hans (& Demirbag-Stens) poäng är ju att det finns en glidning mellan Israelkritik & hävdvunna antisemitiska tankemönster i Mana. Och det är vad han (& hon) söker belägga. På ett fullt legitimt sätt.
Demonisering kallar jag det att frånkänna Demirbag-Sten möjligheten av att göra ett gott arbete i Röda korset på grund av att hon haft beröring med en skum organisation (kanske anser hon själv att hon gjort ett misstag? vad var hennes bevekelsegrunder?). Tja, Mana gjorde ju misstaget att släppa in en ökänd antisemit på sina sidor. Men det betyder tydligen ingenting. Medan allt Demirbag-Sten säger och gör vänds emot henne.
Och som sagt, ditt sätt att spekulera omkring Jonathan Leman & hans eventuella beröring med Bachner & Demirbag-Sten (en SIONISTISK KONSPIRATION kanske?) är tämligen vidrigt. Men jag kan ge dig en liten ledtråd: Leman kanske har kommit i kontakt med Bachner genom sitt eget arbete mot antisemitism? Och med Expo för att de OCKSÅ bedriver antirasistiskt opinionsarbete? Skumt värre, liksom. Det finns inte så många som bryr sig om den frågan i Sverige, därför är det inte särskilt märkligt om de som gör det kommer i kontakt med varandra. Det där med "särställning i debatten" begriper jag helt enkelt inte. I vilken kontext ska jag läsa det?
Så att Mana erkänner fel (exempelvis den enskilda artikeln som Rahimi tog bort innan drevet, och att Mana efter granskning av alla sina texter kommit fram att man skall i framtiden undvika tendentiösa formuleringar för att undvika onödig provokation) kan i sammanhanget uteslutas för att det från din synvinkel kan tolkas till Manas fördel, och att din förklaring av Mana som inkapabel att utfärda självkritik i själva verket kan ifrågasättas. Har du glömt Demirbag-Stens kritik mot Mana vad gäller "uppskruvad retorik" med särskild syftning på rubriksättningarna? Mana har ju gjort en konkret självkritik vad gäller detta (som jag skrivit ovan). Du tar ju även upp själv ett annat exempel av självkritik från Mana, och jag syftar då på att Mana efter EXPO:s avslöjande av Israel Shamir avbröt allt vidare samarbete och erkände misstag. Något som kanske skall påpekas är också att Arne Ruth granskade Shamirs text i Mana och kom fram till att man inte kunde kalla den antisemitisk.
Du hävdar att Bachner och Demirbag-Sten utför sitt bevisande av påståendet på ett fullt legitimt sätt. Men varför tolkar de då citaten i sig självt utan hänsyn till den textmassa som citatet skärdes ifrån? Om du läser deras analyser går de uteslutande på citaten utan återkoppling eller reflektion. I Axess-artikeln använder sig Bachner till exempelvis med att felcitera Joacim Blomqvists ironi över Irans president genom att skära ut all kritisk text - och vips så försvann ironin och en "antisemitisk" formulering växte fram.
Kritiken mot Demirbag-Stens nominering till Röda Korset kan aldrig handla om att frånta henne möjligheten. För det krävs våld, och det är ett långt och kvalitativt steg att ta ifrån harmlös polemik till fysiskt förtryck. Vad kritiken går ut på är att ifrågasätta hennes lämplighet i Röda Korsets styrelse, som kräver en viss objektivitet. Begreppet demonisering kan ju omöjligen appliceras på ett ifrågasättande av lämplighet som medlem i styrelse, utan demonisering syftar ju snarare på ett ifrågasättande av en persons eller grupps mänsklighet. Ett sådant ifrågasättande har inte skett. Jag tycker själv att det är lite läskigt hur vissa i försvar av Dilsa riktar sitt ogillande av kritiken i sig självt och inte bemöter argumenten. Speciellt eftersom vissa av dessa försvarare tar anspråk för en yttrandefrihets-grund.
Och för att slutligen komma till min harmlösa spekulation över Lemans drivkraft att ständigt försvara Demirbag-Sten. Jag skriver i den bloggposten följande; "Leman kan ju helt enkelt känna en enkel men uppriktig känsla att försvara Bachner (och därmed Demirbag-Sten) på basis av att de delar lika uppfattning om antisemitismen. Något vänförhållande behöver alltså inte existera. På vilket sätt dessa personer förhåller sig med varandra är egentligen inte intressant. Utan det intressanta är att de tillsammans står för en uppfattning av den förekommande antisemitismen idag. Hos Leman finner man en uppfattning att det existerar en högst relevant och alarmerande antisemitism inte alls olik den uppfattning som Bachner har." Alltså jag spekulerar inte om någon konspiration, ingen sionistisk konspiration och jag kritiserar till och med min egen spekulation att de skulle vara vänner. Jag skriver sedan i en summering av spekulationen och självkritiken att; "Mysteriet kring Jonathan "liberalen" Leman är inte så mycket av ett mysterium. Utan mer av ett moment av ett letargiskt försvar av Henrik Bachners anti-vetenskapliga metodik i sitt eget ideologiska syfte." Jag ifrågasätter alltså "mystifikationen", eller det "konstiga" i att han ständigt försvarar. Personligen håller jag med dig om anledningen, att han kommit i kontakt med Bachner, Dilsa och EXPOS: Slätt och Poohl för att de delar samma uppfattning om antisemitismen idag. Men detta är inte en självklart härledning för vem som helst som inte har följt med debatten.
Men samtliga Manas "erkännanden" handlar ju om att de inte vill "missförstås", inte om att det skulle kunna finnas något grundläggande problem med deras attityd. Att Arne Ruth har en annan åsikt är naturligtvis inte ett "bevis" vare sig i den ena eller den andra riktningen. Och ditt eviga tjatande om ETT misstag i Bachners argumentation underkänner, återigen, inte argumentationen i sin helhet. Jag tycker det är du som inte förstår detta med kontextuell läsning eftersom du läser varje exempel atomistiskt, utan att se dem i ett större sammanhang.
Och din spekulation om Leman är naturligtvis inte "harmlös" - varför gör du den överhuvudtaget? VARFÖR ägnar du dig åt den om den inte skulle betyda någonting?
...och att kritiken mot Demirbag-Sten inte skulle handla om att hindra henne från att kunna vara verksam i Röda korsets styrelse är ju bara nys. Herregud, det finns ju till och med en namnlista på nätet som går ut på att försöka förmå Röda korset att inte låta henne ingå där.
Jag tycker inte vi kommer längre i den här diskussionen. Jag upplever den inte som fruktbar, om man säger så. Hoppas du kan klara av det.
Varför skall konsekvensen av självkritiken avgöra om den skall räknas i sammanhanget? Bara för att du tolkar det som i fördel för Mana betyder det ju inte att de inte erkänt fel. Och det var ju det du påstod att de inte kunde. Även om konsekvensen har betydelse i sammanhanget (alltså direkt medgivande till kritiken) så har du ju Manas medgivande vad gäller "uppskruvad retorik", den kan du väl koppla till Dilsas kritik?
Bachners felcitering av Blomqvist var ett exempel av de citatskärningarna han gjorde i sin Axess-artikel. Ett annat exempel är den skärningen av "standardversionen" av Förintelsen som Bachner (och sedermera Leman) tog ur sin kontext och tolkade det med sina egna uppfattningar av standardversionen av Förintelsen när det snarare existerar olika uppfattningar av den i polemiken/diskussionen. Andra citatskärningar Bachner tar upp är en jämförelse mellan Israel och Nazityskland och rubriksättningen "Hata Israel" som inga vardera i sig kan tolkas antisemitiskt (inte ens av EUMC-rapporten).
Jag skrev i min tidigare kommentar anledningen till min bloggpost om Jonathan Leman; "Personligen håller jag med dig om anledningen, att han kommit i kontakt med Bachner, Dilsa och EXPOS: Slätt och Poohl för att de delar samma uppfattning om antisemitismen idag. Men detta är inte en självklart härledning för vem som helst som inte har följt med debatten." Anledningen var att upplysa om att Leman inte kommer från en klar himmel med sitt försvar, att helt enkelt sätta honom som debattör i ett sammanhang för de personer som inte orkat eller missat att följa debatten. Min anledning är alltså att avmystifiera honom - inte att göra honom mystiskt.
När det gäller kritiken mot Dilsa och hennes nominering till centralstyrelsen i Röda Korset så blandar du ihop begreppen möjlighet och kritik. En kritik som har funktion att ifrågasätta lämpligheten hos en person att väljas in i en styrelse omöjliggör inte hennes möjlighet att faktiskt bli vald in i styrelsen. Kritiken tar endast upp saker som hon själv har gjort och gör, den gör inga irrationella demoniseringar av hennes person i sig. Och varför skall man inte kunna kritisera Dilsa Demirbag-Stens lämlighet? Vad är det med henne som gör att hon bland alla skall frikännas från möjligheten till kritik?
Ja, vi har spunnit den ursprungliga frågeställningen i många spår. Det är tråkigt men kanske förståeligt. Min ursprungliga fråga var ju varför du påstår att Mana bara ser sig själv som rätt i allt och oförmögen att utföra självkritik. Det var detta jag ville problematisera.
1. Tja det är min bild av Mana helt enkelt. Att det är en tidning med tämligen självrättfärdig profil. Har man bedrivit mer självkritik än den jag sett är det väl bra. Men samtidigt har man en oerhört aggressiv attityd, de som kritiserar avfärdas ju som politiskt motiverade eller förolämpas, som Selbergs förolämpning av Rakel Chukri. Kan du tåla att jag har den uppfattningen om Mana?
2. Det du kallar "citatskärningar" är rätt & slätt citat. Ja, det finns flera åsikter om det mesta. Men det är ett faktum att (det helt befängda) påståendet om att Israel skulle syssla med en förintelse av palestinier är ett standardinslag i dagens antisemitism. Den talar sällan om "judar" ,men desto oftare om "sionister" - det gäller både för Ahmadinejad och för tyska NPD. Att en antirasistiskt vänstertidning använder samma retorik är helt enkelt oerhört anmärkningsvärt. Visst kan man ha olika åsikter om huruvida Mana gjort sig skyldig till antisemitism - men jag har alltså min åsikt & jag står för den precis som du står för din.
3. Det är obegripligt för mig att man ägnar två blogginlägg, det ena långt dessutom, åt att "avmystifiera" en person som inte behöver avmystifieras. Jag har svårt att tro att det är ditt standardsätt att behandla vissa deltagare i olika debatter.
4. Det där är sofism, det där med "möjlighet" och "kritik". Eller menar du att man ska vara tacksam för att ni inte rent fysiskt försöker hindra Demirbag-Sten från att delta i Röda korsets styrelse, ska det föreställa vara något slags tecken på vilket under av demokratisk hållning namnlistan på nätet är? Självklart kan man kritisera henne (vilken barnslig invändning!) & en del av kritiken tycker jag är befogad. Men jag tycker det hela övergår till personförföljelse när man börjar lobba för att hon inte ska få vara med i Röda korsets styrelse - för kritiken, vare sig den överdrivna eller den berättigade, är inte något som tyder på att hon inte skulle klara av det uppdraget.
1. Klart jag tål att du har en uppfattning. Jag har bara en annan uppfattning. Vilket är en bra utgångspunkt för en diskussion. Jag tycker t.ex. att det inte är konstigt att man reagerar med taggarna utåt när man blir trängd i ett hörn. Det kan vara olyckligt, men inte konstigt.
2.Citat är citat, ja. Dock är det skillnad när man tar ett citat för att ge texten en annan innebörd än vad den har. Det är nämligen ganska lätt att göra det, men det har inte något med vetenskap att göra.
Påståendet att Israel skulle genomföra någon slags förintelse kan vara felaktigt, olyckligt eller helt korrekt som påstående, men knappast ett tecken i sig för antisemitism. Bara för att ett påstående figurerar i antisemitiska kretsar gör ju inte ett påstående i sig antisemitiskt. Annat vore ju att falla för det klassiska guilt-by-association.
3. Faktiskt så planerar jag att fortsätta med ett blogginlägg om Jan Myrdal, och möjligtvis fortsätta med fler personligheter. Jag kan medge att det kan tyckas konstigt varför jag fokuserar så mycket på Leman, men anledningen är att jag är intresserad av debatten, och att jag tycker det intressant varför Leman ständigt figurer i den. En anledning till varför jag skrev ett särskilt inlägg om honom var för att bemöta hans svar av en tidigare kommentar av mig på hans blogg. Eftersom han inte har kommentarsfält på den nya bloggen så kände jag att jag ville svara honom i ett eget blogginlägg. Jag är även, om inte mer, intresserad av Kina-Tibet-debatten vilket gör att jag förnuvarande sitter och skriver på ett blogginlägg om Jan Myrdal (jag har också tidigare skrivit ett långt inlägg om det redan).
4. Jag tycker din kritik av kritiken är märklig. Menar du att kritiken mot Dilsa är dålig för att man kritiserar hennes lämplighet som styrelsemedlem? Om du gör det så kritiserar du ju kritiken i sig. Sedan skriver du att det är själva namnlistan som upprör dig, är det endast detta som får dig att se en "demonisering"?
Sluta nu Kristoffer. Du tuggar samma saker om och om igen. Du fattar inte eller vill inte fatta att kritiken inte handlar om de enstaka citaten FÖR SIG utan om den helhetsbild som framträder sammantaget. Och då har vi inte längre bara den gamla tröttsamma "Israel=Tredje Riket"-grejen utan vi har den gamla tröttsamma "Israel=Tredje Riket"-grejen tillsammans med tal om sionistisk lobby, påståenden om att judar tjänar på Förintelsen mm. SAMMANTAGET blir det, för mig & andra, uppenbart att Mana har problem vad gäller antisemitism.
Jan Myrdal är en offentlig person som det skrivits mycket om, som i decennier gjort kontroversiella uttalanden och provocerat. Det framstår inte som egendomligt att skriva blogginlägg om honom i det ljuset. Ditt hackande på Leman - lika monomant som dina kommentarer i den här "diskussionen" - är något helt annat.
Och vad gäller Dilsa, sucksuck...ditt sätt att "debattera" är att du märker enskilda ord och inte förmår greppa själva kärnan. Jag kan förstå att man kritiserar Dilsa för enskilda artiklar hon skrivit, för att hon haft samröre med en tvivelaktig organisation, men jag kan inte förstå att man med hjälp av denna + hennes kritik av Mana vill förhindra (=bedriver opinion mot) att hon blir styrelsemedlem i Röda korset.
Men herregud, lägg nu av. Försöker du mala ner allt motstånd bara genom att vara oerhört tjatig eller vad håller du på med egentligen?
Mana-debatten är jag inte så intresserad av. Däremot så ställer jag mig lite frågande till vad det övriga inlägget ska tjäna till.
Är inlägget ett slags försök att bevisa det rätt kända faktum att det finns och har länge funnits antisemitism i världen?
Jag förstår verkligen inte hur dina funderingar kring en idiotisk bloggkommentar leder fram till ett ifrågasättande av vad du menar är en vänsterdoktrin.
Kan du citera någon som verkligen menar att att antisemitismen främst är att betrakta som ett missriktat uttryck för folkets avsky mot kapitalismen?
Som jag ser det är den moderna antisemitismen snarare att betrakta som skapandet av en syndabock som får ta på sig ansvaret för det kapitalistiska systemets problem. Vilket jag också uppfattat som den normala förklaringen av antisemitismen inom marxistisk teori. En djupare förståelse för kapitalismens inneboende problem är som jag ser det en rätt god vaccination mot antisemitism. Ju mer man hatar kapitalismen, ju mindre skäl ser man att skylla dess problem på syndabockar.
Sedan tycker jag att det är lite fånigt att bli upprörd över att nästan alla artiklar om gamla svenska filmer på wikipedia ser likadana ut. Om det är någon information som du tycker borde stå med så är det väldigt enkelt att redigera om artikeln.
Själv är jag lite osäker på om filmen ifråga är så antisemitisk, även om jag inte sett annat än nyversionen. En film om en judisk småfifflare måste inte vara antisemitisk, däremot blir den lätt det för en antisemitisk betraktare.
Jag undrar också om Hasse Alfredsson, av alla människor, skulle ge sig på att göra en nyversion av en uppenbart ursprungligen antisemitisk historia? Men, vem vet. "Köpmannen från Venedig" sätts ju fortfarande upp. Å andra sidan tyckte Hitler om Bethoven och "Lyckliga änkan" också.
Sedan undrar jag varför den polska judenhetens klassammansättning skulle vara en utmaning att förhålla sig till, för några andra än antisemiterna?
Ja, du själv. Eftersom det du beskriver, "syndabocksteorin", ÄR just vad jag menar - folkets avsky mot kapitalismen riktat åt fel håll.
Och vad gäller resten, ja det förvånar mig inte att du tycker det är fånigt. Det är ju nästan alltid fånigt att tala om antisemtism, att döma av de reaktioner som kommer från vänsterhåll. Och nää, det är klart att filmen inte kan vara antisemitisk heller! Du har inte sett den, men det spelar tydligen ingen roll. En liten hint: de flesta filmforskare idag ser den som en antisemitisk film. Om nyversionen är det är en annan fråga - men att gladeligen spela in en nyversion av en film som hjälpt den nazistiska judehetsen utan att detta väcker någon diskussion, tja, som jag ser det är detta bara ännu ett exempel på hur antisemitism länge varit ett totalt icke-ämne i Sverige.
Kommentaren var alltså skriven innan jag läste din andra kommentar....Vad är det som är så svårt att förstå? "Kapitalismsyndabocksteorin" bygger på att judar är en grupp som kan fungera som "stand in" för kapitalister, rättoslätt. Det faktum att judar kunnat fungera som penningutlånare under en tid då kristna inte fick syssla med ränta är exempelvis en omständighet man brukar lyfta fram här. Och att det finns en tradition av judiska bankirer i Tyskland. Jag vet också av egen erfarenhet att personer med din övertygelse gärna föreställer sig att de judar som dödades under nazismen ofta var välbärgade. Och blir förvånade när de hör något annat. Självklart är den polska antisemitismen en utmaning eftersom vi där hade att göra med en judisk befolkning som i stort tillhörde arbetarklassen och därför inte ter sig som lämpliga syndabockar för kapitalismen.
Är du upprörd över min artikel om FFLH och Bachner? Har du hittat något som är fel i den? Låt höra i så fall?
Dexter: tack för att du visar ditt sanna ansikte!
Bulten: en människa som du som inte ens kan se något antisemitiskt hos förintelseförnekare som Faurisson har helt enkelt inget att komma med vad gäller förståelsen av antisemitism.
Jag har sett hur du "argumenterar" & du kör samma stil som Kristoffer (fast på en ännu lägre nivå): du hakar upp dig på detaljer (som du tolkar efter eget huvud) och förmår inte se helheter eller det som utgör kärnan i ett resonemang. Jag anser det föga meningsfullt att ens försöka föra en diskussion med dig. Och ärligt talat vet jag, efter att lite närmare ha sett vilken dynga du sprider på din blogg, inte ens om du är välkommen här.
Skicka en kommentar