"Inte i mitt namn" del 2

När jag tänker på signaturen Ninas text "Inte i mitt namn", som jag citerade ur i min föregående postning, kan jag inte annat än se det som rätt ironiskt att den ingår i ett sammanhang där man uppmanas att INTE lyssna på aktiva sexsäljares röster. På nätverket PRIS (Prostituerades rätt/revansch i samhällets) hemsida hänvisar man flera gånger till hur aktiva sexsäljare, enligt dem, undertrycker sina egentliga känslor och alltså inte är riktigt trovärdiga om de säger sig inte vilja lämna sin sysselsättning. Louise Eek:

Många kvinnor i prostitution har en stenhård attityd – ‘jag-har-det-jättebra’. De är duktiga på att dölja hur de verkligen mår, många gånger både för sig själva och andra. Är det upp till varje socialarbetare att se den lilla människan bakom denna mask? Eller finns det kunskap att tillägna sig? Luis Ramos-Ruggiero, verksamhetschef vid Danderyds sjukhus, Kris och trauma center, har mött många kvinnor med erfarenhet av prostitution. När han föreläser om post-traumatiskt stressyndrom, som ofta är kopplat till prostitutionsvardagen på individplanet, brukar han också berätta om det vi ’alla’ ser men vanligtvis inte begriper. Just om kvinnornas tuffa attityd. Om deras förnekande och vikten av att se bakom det. Samtidigt som man måste respektera kvinnans val och behov av att hålla fast vid den attityden. Att lyssna på Luis Ramos Ruggiero innebär att man börjar se bortom det uppenbara. Bortom attityden, klädseln eller utseendet. Men framförallt bortom sina egna fördomar. Han föreläser för polisen och har kallats som traumaexpert vid rättegångar mot människohandel för sexuella ändamål.

Även Nina själv, som inte vill att andra ska tala för henne, gör sig till uttollkare för andra när hon skriver att:

Jag kan verkligen förstå hur man kan vara prostituerad och säga ”jag har valt det själv.” På ett sätt har jag också valt det, jag kunde ju ha låtit bli, ingen tvingade mig. Men när jag tänker tillbaka önskar jag att någon tagit tag i mig och sagt: Gör inte detta! Det skulle sparat mig många bekymmer idag. Det man inte fattar medan man håller på, och det kan jag säga till er systrar som läser detta och som prostituerar sig just nu, är att man kanske är hård för tillfället, men det kommer en tid då man slappnar av och blir mjuk igen. Och då händer saker man inte kan förutse.

Jag respekterar att Nina inte vill att någon annan ska tala för henne, men undrar samtidigt varför hon tar sig rätten att tala för andra.
Överhuvudtaget har jag svårt att se respekt för meningsmotståndare på nätverket PRIS hemsida. Om skillnaden mellan sig själva och det "konkurrerande" nätverket SANS (Sexsäljares och allierades nätverk i Sverige) skriver de: "En viktig skillnad - utöver våra politiska mål - är att SANS till stor del består av sexköpare, medan PRIS enbart består av kvinnor med erfarenheter av någon form av sexförsäljning." Detta är inget annat än den gamla vanliga smutskastningen av de som ifrågasätter sexköpslagen (man misstänkliggör dem, förser dem med torskstigmat) och jag undrar vad PRIS har för täckning för sitt påstående. Visst finns det sexköpare i SANS, det uppger man själv, men "till stor del" -- varför uttrycker man sig så? På SANS egen sida uppges det att

Vi är en liten, men snabbt växande skara medlemmar med en jämn könsfördelning. Vi har alla olika bakgrunder, erfarenheter och nuvarande sysselsättningar. Flera av de kvinnliga medlemmarna är sexsäljare, men inte alla. Likaså har flera av männen anlitat sexsäljarnas tjänster, men återigen inte alla. Vi är ett antal kvinnor och män utan egen erfarenhet från branschen, men som däremot har ett stort engagemang i debatten kring densamma.

Jag för min del sympatiserar med SANS, vilket väl torde ha framgått, snarare än PRIS. Samtidigt som jag tycker det är bäst om kampen för sexsäljares rättigheter i så hög grad som möjligt förs av sexsäljare själva (och jag ingår inte i den skaran). Ett av de förslag till motioner som formulerats av det som kallats "PRIS avantgarde" (jag kommenterar uppdelningen av medlemmar i ett avantgarde och en slags "plebejer" här) tycker jag dock är vettigt:

Öronmärk pengar till att hjälpa och stödja kvinnor att lämna prostitutionen. Idag finns inga öronmärkta pengar till prostituerade eller kvinnor från sexbranschen. Pengar behövs inte bara för terapi utan för att kunna komma ut på arbetsmarknaden. Det är ofta väldigt svårt att komma tillbaka till ett "normalt" liv efter "luckor" på flera år som man inte alltid kan förklara för en arbetsgivare. Det är lätt att falla tillbaka i prostitution för den som inte hittar ett arbete och det krävs därför att alla prostituerade erbjuds ett konkret försörjningsalternativ i form av ett, till en början tidsbegränsat, samhällsarbete kanske i kommunal regi med en lön som det går att leva på. *Att få ett arbete är av största vikt för att man ska kunna lämna prostitution! *Detta gäller även de utländska kvinnor som utsatts för trafficking och blir utvisade efter att ha medverkat i rättegång. Det som dessa kvinnor varit med om är ofta tortyrliknande förhållanden och det är svenska män som bär ansvaret. Därför måste det svenska samhället ansvara för dem och inte skicka tillbaka någon utan att försäkra sig om att personen får hjälp och stöd till ett nytt liv i sitt hemland. Ett nationellt prostitutionscentrum bör också inrättas, så att hjälp inte bara finns att få i de tre största städerna.

Att jag tycker det är bra handlar inte om att jag anser mig veta att alla sexsäljare är traumatiserade och behöver terapi och hjälp att lämna verksamheten, utan dels om att det finns något sadistiskt i att som i Sverige kriminalisera sexköp utan att samtidigt göra några särskilda insatser för de som säljer sex, dels om att det verkligen ÄR så att det finns ett enormt horstigma och att erfarenhet av att sälja sex knappast är något värt i gemene arbetsgivares ögon. Att öka möjligheterna att lämna branschen ökar naturligtvis sexsäljares valmöjligheter.


Ps. Justitieminister Beatrice Ask tillhör, som Isabella noterat, dem som inte tycker att sexäljare ska ha något att säga till om ifråga om deras egen situation. I en riksdagsdebatt säger hon, angående en resolution som Europarådet antagit:
Den del av resolutionen som handlar om frivillig vuxenprostitution avviker däremot från det som normalt brukar uttalas, åtminstone i svenska sammanhang, och berör människohandel och prostitution. Påbuden att avstå från att kriminalisera och straffa de prostituerade, liksom att hjälpa dem att lämna sin sysselsättning, är inte det problematiska för Sverige, inte heller att vidta åtgärder när det gäller deras utsatthet och problem, som finns med i resolutionen; det måste vi naturligtvis göra.
Däremot är det mer kontroversiellt att parlamentet rekommenderar medlemsstaterna att formulera en uttalad policy som innebär att medlemsstaterna ska respektera de prostituerades rätt att fritt välja att arbeta som just prostituerade och att låta dem komma till tals i alla frågor som rör dem. Det är en främmande syn, en ståndpunkt som är väldigt svår att förena med den syn på prostitution som jag tycker att man ska ha.

--------------
Pps utan anknytning till resten av postningen.I DN ser jag att tio nya avsnitt av deckarserien Höök ska spelas in, hurra! En av få svenska deckare jag verkligen gillat. Tyvärr nu med en annan skådespelerska i huvudrollen, men ändå. Jag hoppas att man kommer kunna bibehålla den lite melankoliska tonen och det norrländska tempot.