De inledande meningarna i Michel Houellebecqs roman Kartan och landskapet har noterats av många recensenter - särskilt öppningscitatet "Världen är trött på mig och jag på den". Trött var något jag också blev under läsningen.
Vikten av en god inledande mening gäller inte bara för romaner utan också, som Eva af Geijerstam konstaterar på FLM:s hemsida. (Hon berömmer för övrigt också med, tycker jag, rätta avslutningssentenserna i serien Criminal Minds, och Jonas Holmberg spinner vidare på temat "slutrepliker".) En av mina favoriter vad gäller öppningsreplik - och öppningsscen överhuvudtaget - är Francis Ford Coppolas The Outsiders, en film som liksom Rumble Fish bygger på en ungdomsroman av S. E. Hinton, men helt har fått stå i skymundan av föregångaren.
Det är kanske inte så mycket att bråka om. Rumble Fish är en på många sätt djärvare, mer originell film. Men The Outsiders, som egentligen bara blivit känd för sin Brat Pack-uppsättning i skådespelarlistan, har sina specifika, inte minst emotionella kvaliteter. Som kommer fram redan före förtexterna, då rollfiguren Ponyboy öppnar sitt uppsatshäfte och skriver: "When I stepped out into the bright sunlight from the darkness of the movie house..." Vi hör också satsen i voice over, och bilden går över i ett starkt gulorange solljus.
Att Stevie Wonder-låten som ligger över förtexterna är lite väl smörig kan vara förlåtet, tycker jag, av denna lätt extatiska etableringsscen.
(Här är naturligtvis bildkvaliteten hemsk, ber om ursäkt för det...)
tisdag, november 15, 2011
En recension och en filmöppning
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
2 kommentarer:
Intressant angående "Outsiders". Håller inte riktigt med, dock. Jag inser att det är en skickligt gjord öppningscen - musiken handlar om filmen (och bokens) tema. Dessutom är tycker jag förtexternas grafik påminner om "Borta med vindens" - kan vara en tillfällighet, men jag tror inte det eftersom pojkarna pratar om boken "Borta med vindern" i filmen. Så jag ser att det är bra gjort, men jag tycker kontrasten blir för stark till öppningsekvensen - efter denna inledning kastas vi plötsligt in i slagsmålscener till Van Morrison. Det funkar inte för mig. Annars tyckte jag att filmen var jättebra, när jag såg den som liten....."Rumble fish" gillade jag inte, å andra sidan var jag väl för liten för att uppskatta den :)
E. S
Jag gillar att filmen så starkt anknyter till klassisk hollywoodfilm och dess tydligt drömska kvaliteter. Och att det samtidigt finns ett så starkt socialt tema som tillåts ingå i det romantiska, emotionella. Jag har alltid velat se mer av sociala melodramer.
Se om Rumble Fish nu i vuxen ålder! Den är fantastiskt bra.
Skicka en kommentar