Brännpunkt, debatten...

Idag  avslutar Willy Silberstein diskussionen om antisemitism och kollektiv skuldbeläggning på Brännpunkt i Svenska Dagbladet. Det inledande inlägget möttes av en liten våg av reflexmässiga reaktioner och och den vanliga oförmågan att läsa innantill när det kommer till ämnet antisemitism.
För det första tycks många ha svårt att läsa och förstå "Svenska kommittén mot antisemitism", det som Willy Silberstein är ordförande i. SKMA blir enligt dessa personers läsförståelse "Israeliska ambassaden i Sverige" eller något åt det hållet. Eller hur ska man annars förstå det märkliga svar Silberstein fick av Pierre Schori, Marianne Lindberg de Geer och Mikael Wiehe. Israel har ju kollektiv skuldbeläggning som strategi! utbrister de och kräver att Willy Silberstein ska beklaga det inträffade. Som om han bar skuld till det och som om varje diskussion om antisemitism nödvändigtvis måste handla om den israeliska statens agerande.Ska man lasta varandra för undvikande av beklagande är det att notera att de tre artikelförfattarna inte beklagar detta, som Willy skriver om: "Via Facebook nås jag av följande meddelande av en person med ett typiskt judiskt namn: ”de senaste 48 timmarna har jag och mina barn (som är vuxna) fått ta emot cirka 45 telefonsamtal om hur vi ska bli behandlade när de får tag på oss judar och avslutar jobbet som Hitler inte hann göra och hur mina barn och barnbarn (och de visste namnen på barnen och barnbarnen) ska dödas på torget.”
För det andra inträder en märklig selektiv varseblivning som vänder vissa utsagor till sin motsats. "Jag är rätt säker på att Palm inte är antisemit", skriver Silberstein apropå Veronika Palm, hon med "Vem-ska-Dom-Utvalda-bränna-nästa-gång"-citatet. Ändå lyckas vissa läsa detta som "Jag är helt övertygad om att Veronika Palm är antisemit". Det tycks t ex Jonas Sjöstedt göra, han skriver på sin blogg: "Det är viktigt att hålla tanken och rågången klar. Kritik av Israel får aldrig bli hat eller fördomar mot judar. Däremot tycket jag nog att Silberstein i sitt viktiga ärende skjuter över och förbi målet. Jag har svårt att se varken Veronica Palm eller Torbjörn Tännsjö som antisemiter, en och annan olycklig formulering till trots. Skjut istället på de verkliga antisemiter som faktiskt finns och förtjänar kritiken." Sjöstedt har läst på ett blint och reflexartat sätt. Jag skrev två kommentarer till honom som han märkligt nog inte velat publicera, bl a skrev jag: "Kritiken handlar alltså om vilken retorik man använder och vilka stämningar man kan underblåsa med den."
Felläsningen på bloggen "Alltid rött alltid rätt" får dock delvis tillskrivas Svenska Dagbladets rubriksättare.  "Det finns ingen skyldighet att kritisera Israel", har man kallat Willy Silbersteins slutreplik. "Willy Silberstein påstår att man inte har någon skyldighet att kritisera Israel", skriver bloggaren ifråga. Men Silbersteins argument handlar alltså om att just judar, som grupp, inte har en jämfört med andra människor särskild skyldighet att rikta kritik mot Israel. Han säger alltså något annat än det den här skribenten vill göra gällande. 

Endast en kommentar har publicerats på Svenskans nätsida till dagens artikel. Därefter har kommentarsfunktionen stängts av - vad tror ni det kan bero på? Den ensamma kommentaren lyder:

Det du kritiserats för är att du inte tagit klart avstånd från staten Israels ageranden på skilda områden, där man ligger i konflikt med folkrätten och övriga världen vad gäller agerandet.
Du har uppvisat en förlåtande och förklarande attityd till deras agerande, som gränsar till dumhet eller oförmåga att förstå och delas av ingen förutom de renläriga.

Vilka tror Du, kära läsare, det är som avses med uttrycket "de renläriga"?

Uppdatering - kloka synpunkter på Tännsjö:
- Lisa Magnusson i Aftonbladet
- Svante Holmberg på Newsmill

Fega skitar

Jag syftar på det här.

Det kräver lite god musikalisk terapi.





Uppdat: De backar! Bra,

Länkar & shit

Det är mycket nu, som man brukade säga på 80-talet. Eller om det var 90-talet.
Här en liten länkskörd:

- J Leman tar (liksom jag) upp förljugna (eller vad ska man kalla dem? dumma, naiva? insiktslösa? värre?) länkar till gårdagens artikel av Willy Silberstein

- Fredrik Stangel har gjort en ambitiös analys av "Israel är en apatheidstat"-påståendet

- Anna Veeder resonerar vidare omkring Torbjörn Tännsjö och gårdagens debatt

- Kommentar till en artikel av Martin Aagård i Aftonbladet idag:
"Jag förvånas över att våra svenskar med judisk bakgrund tror mer på sionisternas mördiska propaganda än på våra svenska humanister" Det otäcka är inte att en och annan kommentar av den här typen slinker igenom, utan att det finns ett stöd för dem - 12 läsare ger tummen upp åt den här "judarna-är-opålitliga-och-främmande-element"-utsagan.
En annan kommentar pekar istället ut muslimer som fienden. Och det är förstås lika deprimerande det.

- ...vilket osökt leder mig in på Ralph Haglunds deprimerande "EUrabien"-retorik på Newsmill. Naturligtvis flödar rasismen just nu från fler än ett håll.

-  Donald Boströms "avslöjande" att hela staten Israel är skyldig till organstöld (...) har uppenbarligen intagit sin plats i demonstrationstågen - som synes av fotografier från demo i Malmö


- ...men det finns också klokhet och eftertanke. På Kommunalarbetaren till exempel.

Sen sist...

- Ship to Gaza (Sweden) har satt upp en alternativ, officiell Facebooksida som ska vara fri från rasism. Igår skrev man:
"Vi har nu fått kontrollen över den andra Fan pagen och rensat bland alla rasistiska inlägg. Så nu är allt bra där och man kan stanna kvar i den fan pagen, denna sida kommer raderas inom en snar tid."
Det låter bra. (Jag har förstås ingen lust att agera polis & hålla på & kontrollera sidan för att se om detta verkligen stämmer utan litar på att man agerar i enlighet med den insiktsfullhet man härmed visat prov på.)

- Willy Silberstein har skrivit en artikel på SvD Brännpunkt om den antisemitism som nu blommar ut. Deprimerande nog visar många av reaktionerna på en total oförmåga att skilja frågorna åt - den israeliska attacken mot Ship to Gaza å ena sidan; antisemitism i Sverige å den andra. Reflexmässigt antas Willy ha som syfte att "tysta kritiken" mot Israel trots att det han skriver om handlar om något helt annat. Vad ligger egentligen till grund för ett sådant antagande?
Får man lov att påpeka att det till exempel kan vara olämpligt att döpa en debattråd till "Judetrix" - eller ingår jag då i ett "propagandamaskineri" som "försöker tysta kritiken mot Israel"?

- Torbjörn Tännsjös absurda uppmaning till judar att ta avstånd från Israels agerande i syfte att slippa antisemitism diskuterades i dagens Studio Ett. Tännsjö visade att han, uppenbarligen med avsikt, feltolkat Willys artikel och att han inte äger de argumentationsanalytiska insikter man borde kunna kräva av en professor i filosofi.

Uppdatering:  Här har vi en bloggare som inte döljer sin fördomsfullhet bakom vaga hänvisningar till "Israelapologeter" e dyl. Nä här är det fullt blås:

Så har då de judiska stormtrupperna i media  ryckt ut för att försvara hemlandets senaste gangsterattack.
Juden Willy Silberstein drar igång den judiska standardvalsen   – börjar bli både sliten och falsk -  om ”fördomarna” om judarna.
Som alltid så är judarna helt ”oskyldiga”.

Den här snubben erkänner också att antisemitism är något som finns - men den är (läs & lär Torbjörn Tännsjö) förstås judarnas eget fel:

Grunden till judarnas snyftande och tjat om antisemitism är att denna attityd är helt ogrundad och bara elaka rykten ungefär, ”fördomar”.  En liten del av attityderna kan kanske vara av den karaktären,högst 20%, resten då??
Man kan mosa judarnas hyckleri om antisemitismen med denna enkla fråga: Varför råkar inte andra folk ut för liknande ”anti”- attityder ?

Men det är förstås dumt av mig att ta upp det här. Det stjäl ju fokus från Israelkritiken! Den enda tanke vissa kan hålla i huvudet, tydligen.

Kommentarer på Ship to Gazas Facebooksida

Organisationen som sådan ska inte lastas för detta; jag antar att man har annat för sig än att rensa ut kommentarer på sin logg.
Men det måste sägas - antisemitismen och det kollektiva skuldbeläggandet formligen exploderar. Detta är en del av det senaste dygnets exempel:

- "Usa, där sitter några politiker som inte kan öppna munnen man tror att israil som styr usa ,usa som mildrade snacket idag det behövs mycket hårdare krav till israil för att de ska förstå att de gör så jävla fel"
 (Fyra personer instämmer i denna föreställning att Israel håller USA i ett demoniskt järngrepp, en av dem kommenterar "klart dom styr, ekonomin i alla fall" och "usa-judar/israeler alltså")

- Guds utvalda mördar på internationellt vatten medans USA klappar sin femtioförsta stat på axeln. Hur länge skall 'förintelsen' göra det möjligt för Israel att förgripa sig på rättvisan? Hur hade det sett ut om det var Iran som ockuperade kringliggande länder och mördade och stod i? Död åt...imperialismen!  
(Tre personer gillar detta)
Uppdatering: kommentaren nu borttagen.


- det er for langt ud, det isrealer gør, de er bleven vant til ingen siger dem imod fordi hitler har gjort dit og dat i anden verden´s krig.men det de gør hverdag i Gaza er værre end hva hitler gjort mod dem.nu er det nok, folk skal stå sammen for at hjælp andre folk i nød, vores regeringer kan ikke gør noget for de er b...ind i både hånd og mund med jødiske penge og verden´s bank.lade den international samfund efterforske hvad der sket på den skib da den blev angreb af isrealer, fordi skIben BEFANDT sig i INTERNATIONAL FARVAND ikke i ISREALISKE FARVAND. kondolere til dem der mistet livet og deres familie. long live too freedom in world not only i west
(1 person gillar)


- Nu får de vara nog, de kan väl inte vara palestiniernas fel att hitler var dum på judarna i europa, världsunionens "dåliga" samvete borde ta slut. Israel är de verkliga terroristerna!
 (Nio personer gillar detta)

-De flesta människor som har något innaför huvudet har en känsla för vad som är rätt och fel. Hur kommer det sig att de stackarna som inte fick någon innanför huvudet sitter på makten? att försöka förinta ett helt land som inte är deras från början är lite väl hitler style eller hur? israel kanske har pengarna men de h...ar absolut inget hjärta. OM alla bara visste hur mycket Israel har gjort bakom världens ögon så skulle tom stenar gråta!
(En person gillar)

- Det verkar som vi glömt bort vår historia om vad "israelerna" vad med om, och man tycker dom borde lärt sig, men icke nu gör dom precis samma sak som nazisterna gjorde, men med den skillnaden att nu sitter världens stora ledare bara och tittar på. FÖR JÄVLIGT
(Personen som skrivit denna kommentar spär på med ytterligare 3 kommentarer: 
"Kan bara säga att agade barn agar bäst", "Tyvärr är det många som inte vågar prata om det "israelerna" var med om, men man börjar verkligen undra om Hitler visste nåt vi inte visste. Och jag är inte rasist, men jag blir så jävla förbannad så man kokar av ilska", "Gaza kan man likställa med ghettona som Hitler uppförde runt omkring i europa, eller ett stort fängelse".)

- Kan inte alla, och då menar jag verkligen alla, sluta hävda att deras religion är den bästa och de är "de utvalda". Därefter kan alla, och då menar jag alla, börja acceptera att man inte är rasist eller anti-semit bara för att man kritiserar det ena eller det andra landet. Jag skiter fullständigt i om någon är jude eller muslim, eller kristen för den delen. Beter de sig illa så förtjänar de kritik.
(Fyra gillar, två instämmande kommentarer)
Uppdat: kommentaren nu borttagen.

- Världen vi lever i är så jäkla sjuk. Barn dör i palestina på grund av saknaden av medecin och brist på vatten. och inte någon jävel vågar säga nånting eller ens, höja rösten, ( nu pratar jag om varje lands politiker och annat högsatt folk ). Ja, ingen vågar säga något. lägga sig i, eller ens säga emot. Nej. Varför då. Ju, för att det är Israel. Ett utsatt folk. eller en gång i tiden utsatt folk. men inte längre. Men nu efter att ha varit utsatta, så utsätter dom människor för precis samma elände. Hur kommer det sig. Varför. Varför vågar ingen säga ifrån, när det kommer till Israel o Judar
(Två personer gillar, två kommenterar - den ena skriver "Håller med fullständigt,det är så mesigt allting om Israel, varför inte stänga israel, kör ut dom i öknen"; den andre först "Politikerna kanske inte säger något pga illuminati?" sedan "Eller rädda för att bli kallade för antisemiter?")

- Ett folk som själva blivit förtryckta...förtrycker andra...lär av historien...Gaza vår tids Ghetto...
(Fem personer gillar, en kommenterar: 
"Bäst för alla hade varit att Israel fick en stat i USA det finns stora obebodda områden. Inte så smart att slå sig ner i mellanöstern.")

- Den judiska lobbyn i USA har ett alldeles för stort inflytande både ekonomiskt och politiskt för att USA ska ha en självständigt utrikespolitik. Med andra ord faller alltid USA:s vetorätt på de resolutioner och åtgärder som FN beslutar gällande israels barbariska handlingar gentemot det palestinska folket och då vetorätten inte har någon betydelse i vissa resolutioner där israel är tvunget att följa så skiter, israel helt enkelt i de totalt. Den ignoransen som israel har påvisar att DEM är de enda landet i världen som står över lagen utan att ställas till svars för det. Då kan man börja fråga sig var är trovärdigheten för världssamfundet hur mycket väger det egentligen ??!!
(Två personer gillar detta.)

De här kommentarerna representerar inte majoriteten av alla kommentarer på forumet. Men de är för många för att ignoreras. Jag har sett än grövre saker ("Dags att gaza..." & dyl) som förmodligen tagits bort; jag har sett en hel del reaktioner mot den här typen av övertramp.
Det är ändå viktigt att fortsatt uppmärksamma på att sådana här saker finns där.
"Man måste få kritisera Israel" brukar det heta, "utan att bli kallad antisemit". De senaste dagarna har hela världssamfundet - med rätta - gjort just detta. Ändå sägs det, i kommentarer som dessa, att "ingen vågar" säga emot Israel. Att landet skulle utgöra en makt som i det fördolda sitter på ekonomiska och andra nycklar till Världsherraväldet. Det är ingen "normal" politisk kritik som utövas i de här exemplen.
Allra vanligast tycks hänvisningarna till Tredje riket och det judiska folkets forna lidanden vara. Ibland välvilligt menade amatörsocialpsykologiska "analyser" om forna offer som blir bödlar. Under humanitetens täckmantel gör man i den typen av resonemang det judiska folket kollektivt skyldigt till vad som inträffat. Genom att hänvisa till händelser som ägde rum innan staten Israel bildades, och som var ett kollektivt trauma för judenheten, görs attacken mot Ship to Gaza till en specifikt "judisk" handling.
Och så även, naturligtvis, i de kommentarer som talar om "det utvalda folket" - även när de låtsas utöva religionskritik. Det handlar om en illvillig tolkning av den judiska religionen, men också om en av de allra mest förekommande retoriska figurerna i antisemitisk propaganda. Att till och med en högt uppsatt socialdemokratisk riksdagspolitiker kan använda sig av den på sin blogg, tydligen utan att ens förstå vad det egentligen är hon då ger uttryck för, är väl om något ett tecken på att ribban för vad man "kan" säga när det gäller judar och Israel ofta verkar ligga för lågt snarare än för högt.

Några kommentarer angående dagens katastrof

- Blogginlägg av Rasmus Fleischer

- Anna Veeder på Newsmill

- Willy Silberstein om kollektiv skuldbeläggning av judar - något man kan se här (där f ö även hela gruppen muslimer antas bära kollektivt ansvar för vissa islamistiska gruppers agerande)

Uppdat:  Bloggat på SKMA blogg.

Adjö herr Hopper

Du var så fin.



Uppdatering: Hynek i Svenskan.

Antigayförföljelse i Uganda

En dokumentär om den hetskampanj mot homosexuella som pågår i Uganda kan ses via sajten QX.

Uppdatering: Tor på Antigayretorik har talat och skrivit om situationen i Uganda och en del andra afrikanska länder vad gäller synen på homosexualitet.

The end is nigh

Årets ESC är inte det bästa. De verkliga hitsen är få, och även om kitschfaktorn är hög så saknas den äkta känslan.
Men några pärlor finns ändå, framför allt den här Led Zeppelin-inspirerade domedagsschlagern från Ukraina:



Vi ska förstås inte heller glömma bort den lille godbiten från Israel:



...eller för den delen de underbara ryssarna:


 (Jag uppfattade först texten fel & trodde han sjöng "I hope not that you kill me" istället för "I hope now that you hear me". Om man ersätter det sista med det första blir det ännu bättre allting.)

"Du får inte skrämma bort honom"

Jag har ingen aning om vilken relation kvinnan på tåget från Stockholm kan ha stått i till den hon talade med. Men mitt bestående intryck: deprimerande. "Nej, du får inte... du måste vänta på att han hör av sig... han måste bevisa sig för dig... Vad är det du vill veta - om han kommer att lämna sin flickvän för dig? Men det kan du bara få reda på genom att låta honom höra av sig. Jodå, han kommer att ringa... jag lovar. Du kan inte hålla på så, och skicka 25... okej, 3. Men det är ju som 25... Du får inte skrämma bort honom nu!"

Och detta får mig osökt att tänka på den här vanvettiga ledaren om Mona Sahlin.
Nej okej, inte helt osökt kanske. Men "kvinnor som skräms" kan möjligen vara den gemensamma nämnaren.

"They call us DEATH!" (50-listan del 18)

Inferno är min favorit bland giallopappan Dario Argentos fina filmer. Jag vet att många Argentodiggare tvärtom ser den som en av de sämre verken men det är mig naturligtvis likgiltigt - jag älskar Inferno för dess långt drivna drömlikhet med ständigt skiftande perspektiv och drastiska inskott. Som så ofta med Argento är den också mycket operamässig. Opera är ett återkommande tema i Argentofilmer och hörs ganska mycket på soundtracket i Inferno, tillsammans med det vanliga pumpande syntetiska score som även det är så argenteskt, och opera är något den starka skräckmelodramatiken påminner om.
Vissa tycker förstås att over the top-grejen är något som har med larvighet och tafflighet att göra. De har fel! De förmår bara precis inte uppskatta...
Nu återger jag här de sista tio minutrarna av filmen och skiter i det här med att jag kanske spoilar något för någon.



Hela 50-listan här.  Tidigare delar.... äsch, se föregående inlägg.

50-listan, del 17: High Noon/Sheriffen

I'm on a roll här med min 50-lista nu...

En annan självskriven film här är Fred Zinnemanns High Noon, eller Sheriffen som den faktiskt egentligen heter på svenska, från 1952. Ogillad av vissa för att den är för artsy-fartsy för att vara en "riktig västern" - uppskattad av andra just därför. 
Med en europeisk vänsterintellektuell regissör och en ännu mer vänsterinriktad manusförfattare har filmen om en ensam man och hans kamp mot kollektiv feghet lästs som en allegori över McCarthy-eran. Ibland har man hellre velat se den som en sartreansk västern. Tydligt är hursomhelst att filmen bär på ett klassiskt expressionistiskt arv, med (vid sidan av "Do Not Forsake Me, Oh My Darlin'") dissonant musik, skeva vinklar och enkel symbolism. Man skulle också närmast kunna kalla den ett kammardrama, som bygger på rummets och (framför allt) tidens enhet.
Men framför allt är den jävligt spännande. Enligt en entusiast som vigt en hel nätsida åt den här filmen har den bara visats på svensk tv en enda gång. Hen skriver:

Jag var mycket ung när jag såg på den här filmen första gången. Den visades på tv. Vad jag vet om så har filmen visats i svensk tv endast en enda gång. Det var väldigt fascinerande att se filmen och extremt spännande. Jag gillade skarpt hur klockorna på filmen tickade ned mot den explosiva slutet. De actionscenerna som utspelas där står än idag.

Jag kan skriva under på varje ord, jag har också ett mycket levande minne av att som mycket mycket ung - samtidigt som den för mig okända skribenten då, kanske - ha suttit på nålar framför föräldrahemmets tv, fylld av stark oro för hur Gary Cooper skulle klara sig.

Dessutom kan man, och det tycker man är roligt som medelålders cineast, se en ung Lee van Cleef i Sheriffen.

Tyvärr får man inte dela med sig av filmen från Youtube. Man kan klicka sig fram till att se hela filmen på 
http://www.highnoon.se/
men jag tycker man ska köpa den på dvd istället. 

Tidigare delar: 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 15,16

50-listan, del 16: Budbäraren

Fel klass, fel tid, fel ålder, fel allting... En kärlekshistoria med den klämda, osedda parten i centrum.
Jospeh Loseys känsliga socialpsykologiska betraktelse Budbäraren (The Go-Between, 1970) med manus av Harold Pinter har en självklar plats på min 50-bästa-filmer-lista.



Tidigare delar: 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 15

And his name is Ove Svidén

Visst kan man ha förståelse för att Rapport inte ville presentera den antisemitiske konspiracisten och mystikern på Centerns riksdagslista med namn - för att inte ge spridning åt hans idéer. Men eftersom det faktiskt handlar om en man som aspirerar på en riksdagsplats får det väl ändå anses ha ett visst allmänintresse vad karlen heter och var hans hemsida finns.
(Och jag är förstås ingalunda först på banan här utan det finns all over the nät.)
Jonathan tar upp mannen och hans idéer något utförligare.

Några nyheter

- På SKMA blogg återges en av texterna i det senaste nyhetsbrevet, Wolfgang Benzs "Antisemiter och islamofober - hatspridare med gemensamma drag".

- Attacken på Lars Vilks i Uppsala... så sorgligt på så många olika sätt. Vilks anger i inledningen av sitt föredrag David Irving som en möjlig representant för yttrandefriheten. Och med den här typen av attacker är det tveklöst så att han själv mer och mer blir till en sådan. Hade vi verkligen inte varit förtjänta av lite bättre symbolfigurer för vad som faktiskt är en absolut nödvändighet om den samhälleliga tillvaron överhuvudtaget ska vara uthärdlig?
Känns bra i alla fall att Karin Olsson på Expressen Kultur och Åsa Linderborg i Aftonbladet går hyfsat i takt här.

- I serien "Blame it on..." noterar vi att en katolsk präst i New York skyller katolska kyrkans pedofilskandal på "judisk media". Jaha, vilken surpris. Eller rättare sagt inte. Finns det nåt man inte kan skylla på judarna?

Så lätt

Det är så lätt att skapa ett offer... Man låser in någon i ett mörkt rum. De börjar lida. Man ger näring åt lidandet. Metodiskt, systematiskt och kallt. Upprätthåller det. Subjektet genomgår ett antal faser. Efter ett tag får deras trauma - den där lilla, lättöppnade sprickan - dem att se saker som inte finns.
("Mademoiselle" i Pascal Laugiers film Martyrs)

Blame it on...

Jag är inget äkta South Park-fan, även om jag tycker vissa avsnitt är fantastiska. Riktigt fan är däremot Fredrik Strage, som i en fyndig krönika för några dagar sedan parafraserade Churchill i uppmaning till kamp mot det hot mot demokratin som hoten mot serien utgör:

Vi ska slåss på internet, vi ska slåss på haven och oceanerna, vi ska slåss med växande tillförsikt och växande styrka med hjälp av bittorrentsajter, vi ska försvara vår tv-serie till varje pris, vi ska slåss i gammelmedier, vi ska slåss på bloggar, vi ska slåss på Facebook och på gatorna, vi ska slåss i bergen; vi ska aldrig ge oss.

Jag drar mitt lilla strå till stacken genom att här länka till de båda avsnitt som Comedy Central-fegisarna beslutat inte visa i Sverige. Tja, lätt för mig att tala om fegisar kanske som själv inte hotats, men ändå...
Samtidigt måste jag säga, efter att ha sett (de roliga) avsnitten, att det är nästan liksom för bra, det hela. Att hoten närmast låter sig användas som ett välkommet publicity stunt av nåt slag.
Men jag är säkert alltför cynisk.

Anyhow, i en lustig (eller ja...) twist på den här storyn noterar man hur vissa tar tillfället i akt att skylla allting på... ni-vet-vilka. "Det är kanske intressant att notera att den "muslimska" gruppen som hotar South Park är skapad av judar med bakgrund i bosättarrörelsen" står det i en kommentar till Strages krönika. Kommentatorn hänvisar till en postning på Hampus Eckermans blogg Motbilder. Det handlar alltså om en (1) man som tidigare varit jude och bosättare, och som också tidigare varit ledare för gruppen Revolution Muslim, vilken tydligen ligger bakom hoten mot serien. Mannen i fråga har alltså konverterat till islam.
Men för vissa är det väl så att vem som är jude, det bestämmer de.
Och på något mystiskt sätt tycks judar för dessa människor multiplicera sig ohejdat där bakom kulisserna där de manipulerar och håller på.

Dagens citat

Det fina med romantiska tragedier som utspelar sig på artonhundratalet är att karaktärerna får uttrycka sina känslor i vältaliga, vackra fraser som skulle låta psykotiska i en modern relation. Och eftersom romantik är en form av psykos så ger det – tvärtemot vad som ofta sägs – en sannare bild av kärleken än många moderna filmromanser.

(Kerstin Gezelius i recension av Effi Briest, DN. Filmen har jag inte sett men how very well put.) 

50-listan, del 15: Trasdockan

...sisådär ett halvår senare återvänder jag till mitt evighetsprojekt att presentera min 50-bästa-filmerna-lista här på bloggen. Det kommer naturligtvis aldrig att avslutas.
Men nu var det en fin understreckare om nyligen avlidna Alice Miller som kom mig att tänka på Charles Laughtons underbara film Trasdockan (Night of the Hunter, 1955). Mig veterligen den enda film Laughton regisserade och ett totalt mästerverk. En brutal saga i bröderna Grimms anda, försatt till depressionens USA och med ett foto som borde kunna användas som illustration av begreppet "djupsvart". En film noir ur barnperspektiv, kanske man kan kalla den.
Fast jag misstänker att Alice Miller inte fullt ut hade godkänt den kärva men godhjärtade kvinna filmens båda barn tar sin tillflykt till.



(Och som av en händelse har vi här också det alltför aktuella "zigenaren-som-syndabock"-temat.)

Tidigare delar: 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14

Den gamla veckelbjörnen och andra melankoliska figurer

En serie bilder, ett par dikter och ett melankolins A-W - här. På tyska.