...Akira Kurosawa, fast du varit död i ett dussin år.
Med anledning av jubileet publicerar Svenskan en intressant understreckare om Kurosawas filmkonst, författad av Mats Karlsson.
Det här ger mig anledning att återvända till min 50-lista, den där listan på mina 50 bästa filmer (yeah right... såna listor blir aldrig optimala) som jag började beta av här på bloggen men inte kom särskilt långt med... Ran finns med på listan. Och här är ett utdrag ur den fantastiska stridsscenen, där den storslagna elegiska musiken av Toru Takemitsu kontrasterar förtrollande mot de brutala bilderna som delvis går i ett helt annat tempo:
Ps. Det är härligt att se att SvD-artikeln utlöser en liten men ändock diskussion om sånt som japansk film och filmisk människosyn. Cineasmen lever! litegrann.
tisdag, mars 23, 2010
Grattis på hundraårsdagen
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
3 kommentarer:
Fin streckare, glädjande minidiskussion inunder. Men detta passage mot slutet av artikeln tycker jag i ärlighetens namn är sådär:
"När man betänker likriktningen inom det mesta av filmberättandet – det är sällan man slås av att just berättandet i bilder tillför någon extra dimension..."
Det är kanske lite grovt generaliserande, om man säger så och inte riktigt nödvändigt för att lyfta fram hur bra K var på just detta berättande.
Ja, "Ran"! Den hamnar alltid långt upp på mina topplistor. Jag minns när jag hade sett den på bio och vacklade ut därifrån. Men jag älskar nästan allt Kurosawa har gjort, från "Demonernas port" över Dodes'ka-den till "Drömmar".
Hynek: du har förstås helt rätt. D v s egentligen kan man väl slå till rakt av och kalla meningen ifråga för en rejäl jäkla klyscha :) Ibland blir man så glad över seriös dagstidningsfilmbevakning (som iofs inte är lika ovanligt idag som det var för några år sedan) att man (jag) liksom sväljer en & annan kamel.
Niklas: precis, vacklar ut ur biografen är just vad man gör efter en film som Ran...
Mina Kurosawafavoriter är just Ran och så Blodets tron... han var så bra på det där med elaka och skitarga häxkvinnegestalter. Även om man naturligtvis kan ha genusideologiska synpunkter på dem...
Skicka en kommentar