Systrar

Av personliga skäl är jag en sucker för alla filmer på temat "konfliktfyllda systrarelationer". Därför har jag naturligtvis varit på bio & sett Margot at the wedding med Nicole Kidman som manipulativ storasyster (Margot) och Jennifer Jason Leigh som kåt lillasyster. Den var inte så illa, men Noah Baumbach som har The squid and the whale bakom sig att leva upp till hade denna gång gått & gjort en Woody Allen, d v s försökt transportera det bergmanska relationsdramat till situationen Manhattanbor-träffar-familj-på-landet utan att lyckas återskapa det bergmanska relationsdramats intensitet. Här skrivs referenserna oss på näsan, den dämoniska grannfamilj vars son attackerar Margots son Claude (filmens mest intressanta gestalt) i en scen som starkt påminner om "pojkdämonattacken" i Vargtimmen har till och med efternamnet Vogler (ett återkommande namn i Bergmanland). Här är Voglerna emellertid vare sig sadistiska europeiska vetenskapsmän eller förfinade men vampyriska konstnärssjälar utan en samling brutala hillbillys av den typ vi sett i Deliverance och tusen andra filmer. Filmen inbjuder förvisso till att gå i närkamp med den och det vore möjligen givande att göra så - men vill man se ett riktigt fett psykodrama finns det andra, mer givande filmer att tillgå. Varför inte gå rakt på en av Baumbachs inspirationskällor, Bergmans Tystnaden. Har man ändå sett Margot... och blivit frustrerad av att inte få se Jason Leigh spela ut riktigt rejält kan man leta upp Ulu Grosbards Georgia, där hon återigen är den mindre framgångsrika lillasystern men nu en heroinknarkande och desperat musicerande sådan. Vill man bli direkt skrämd finns klassikern Vem minns Baby Jane? och, om man är sugen på de riktigt tunga grejerna där vi förstås snackar tvillingar och experiment utöver de gamla vanliga systramaktkamperna, Brian de Palmas Djävulens blodsband. Är man istället lite mer lättsamt lagd men ändå intresserad av vardagslivets psykopatologi finns franska Jag och min syster med Isabelle Huppert som Kidmans ungefärliga ekvivalens.
------------------------------
Det är ännu inte för sent att skriva på namnlistan mot Billströmpropositionen angående vårddiskriminering av papperslösa! Den namnlista som har adressen http://www.namninsamling.se/index.php?sida=2&nid=1994

Figge på DN Debatt

Jag må vara naiv men jag tycker nog den skallande kritiken mot Eva Hamilton är rätt överdriven. Kvinnan befinner sig i den otacksamma sitsen att hon måste spara pengar, då är det svårt att göra rätt när man är chef för ett stort public service-företag och det råder högerregim och galet snurrande medievärld. Men det besked hon gav i veckan var högst välkommet åtminstone för mig: "Kunskapskanalen kommer i allt väsentligt att se ut som i dag. Men vi erbjuder dokumentärerna och vetenskapsprogrammen i förstasändning också till SVT2:s bredare publik för att bättre ta till vara detta kvalificerade och högt skattade utbud." Jag hoppas att det där "i allt väsentligt" inte rymmer någon obehaglig överraskning - någon förändring Hamilton vill sopa undan som "oväsentlig" men som är katastrofal för oss Kunskapskanalsdiggare. Jag tror och hoppas att Hamilton i själva verket är en av oss, och att hon menar det hon säger. Det var dock ett område jag saknade i DN Debatt-artikeln, och det är SVT:s utrikesbevakning. Det halvhjärtade försöket att få till stånd en sådan genom serien Korrespondenterna dög inte mycket till. Vi behöver en motsvarighet till danska televisionens utrikesmagasin Horisont, inte en serie program som döljer intresset för omvärlden bakom en fokusering på individuella tv-personligheter.
Anyway. Jag tycker det verkar funnits betydligt värre SVT-chefer än Hamilton under årens lopp. Jag ryser när jag minns Juttan Jutterström och hennes slogan "Ett gott skratt om dagen!", för att ta ett närliggande exempel. När Erik "Figge" Fichtelius idag fyrar av en skottsalva på (var annars) DN Debatt och anklagar Hamilton för att SVT under hennes ledning "överger de värden som ger Sveriges Television dess existensberättigande i kampen om att få en stor publik" så förhåller jag mig alltså skeptisk. Ändå tycker jag Figge har en klar poäng i sitt beklagande av omvandlingen av kanal 24:

"SVT 24 är SVT:s fjärde kanal. Den heter 24 därför att den lanserades som en dygnet-runtsändande samhällskanal med nyheter, samhällsprogram och fakta. Den skulle vara en spjutspets för public service och modern teveproduktion med stark regional förankring. Nu är det en repriskanal för underhållningsprogram, dokumentärer och amerikanska serier.
SVT 24 hade också en annan komponent. Den var en av Europas första och mest framgångsrika direktsändande politik-kanaler. På dagtid lanserades programmet 24 Direkt som upp till åtta timmar per dag sände från riksdag och Rosenbad, EU-parlament, FN, universitet, högskolor, folkrörelser, fackföreningar, intresseorganisationer, debatter, föredrag, talare, seminarier, bokmässor, prisutdelningar, kungliga tal och en och annan påvlig begravning. Det var ett gigantiskt demokratiexperiment som vidgade det offentliga rummet. 24 Direkt sände långa seminarier i sin helhet, utan omtolkning eller redigering.
De politiska partiernas stämmor direktsändes, ibland till politikernas stora förfäran, men många gånger till de politiskt aktivas stora glädje och respekt."

Det är sant, det är tragiskt att SVT aldrig pushat bättre för det som SVT 24 ett tag var. Visst kunde sändningarna från partistämmor och seminarier ibland vara lite taffliga, men man fick inte chansen att växa in i det hela. Fichtelius var själv ansvarig för 24 Direkt i början, så han talar i egen sak - men även om han låter bitter så torde han ha rätt i sin kritik mot Hamilton just när det gäller fallet SVT 24. :

"24 Direkt har speglat flera svenska valrörelser från gator och torg, och sänt valdebatter från många andra länder. I ett särskilt författarprogram, En bok - en författare, har böcker inom samhällsområdet fått egen uppmärksamhet.
Bort med detta! Nu ska tittare genereras och satsningen görs på SVT 1! SVT har en budget på fyra miljarder, varav drygt hälften går till programverksamheten. Av dessa miljarder har 24 Direkt haft en årlig budget på 13 miljoner. Det är inte många promille för en verksamhet som med 1 500 sändningstimmar svarar för nästan en tiondel av SVT: s samlade utbud. Det är ändå för dyrt. I förhållande till vad Eurovisionsschlagerfestivalen och Antikrundan kan dra in av tittare 'betalar' sig en satsning på 24 Direkt lika lite som en satsning på Kunskapskanalen.
Redaktionen för 24 Direkt har därför fått beskedet av SVT-ledningen att uppdraget halveras redan nästa år. Budgeten skärs ner till hälften. Motiveringen är att SVT inte har 'råd', tittarna är för få och nu ska SVT dessutom satsa på en stor daglig frågesport. Därmed överges i praktiken hela idén, kvar blir en möjlighet att sända från riksdagen och Rosenbad, en och annan debatt i EU-parlamentet och några seminarier.
Direktsändningar är på tok för dyra, och någon bevakning av partikongresser eller talen i Almedalen kan det inte längre bli tal om. Glöm det mesta av vad universitetsvärld, ideella organisationer, föreläsningar och seminarier heter. In med såpor och frågesport!
Det känns lite dystert. 24 Direkt var en satsning som var annorlunda, som gav tittarna ett alternativ och medborgarna en chans att vara medborgare."

Figge presenterar slutligen ett förslag som i alla fall jag för min del instinktivt fastnar för:

"Det fanns ett alternativ. För ett år sedan, medan SVT: s nya strategier fortfarande övervägdes internt, föreslog vi som arbetade med 24 Direkt och Kunskapskanalen att vi skulle slås ihop till en stor gemensam kunskapskanal, med det direktsända politik-, samhälls- och kulturmaterialet under dagtid och det breda kunskapsmaterialet på kvällstid. Det skulle kunna vara en medborgarkanal och bärare av public service-tankens kärnvärden, utan tittarmaximering i varje minut, men ändå med rimliga tittarmål och ambitionen att nå en stor publik.
Det hade kunnat bli en spännande satsning, annorlunda från allt annat vi ser i dag. Jämfört med de miljarder som läggs på sport och underhållning hade det inte heller behövt kosta många miljoner. Men SVT-ledningen sade alltså nej, och nu använder företaget inte ens de fyra kanalplatser man har, utan pumpar på med textteve och repriser för att fylla utrymmet.
Varför ska SVT ha fyra kanaler, om ledningen inte vill använda dem? Det är kanske dags för beställaren, svenska folket genom sina valda ombud, att formulera kraven tydligare på public serviceinnehåll i det som produceras och sänds. Det är inte försent. Det sitter en utredning, det finns kanalutrymme och det finns pengar. Det gäller bara att bestämma sig för vad detta ska användas till. "

Billströms brutalitet

Jag ser att Tobias Billström svarat på Zarembas artikel om regeringens vårdproposition gällande papperslösa. Han nämner (naturligtvis) inte den kritik som kommit från FN. Han har (naturligtvis) inte tagit till sig någon kritik alls, vare sig därifrån, från Zaremba, från Rätt till vård-initiativet eller nån annanstans ifrån. Tvärtom anser han sig grymt missförstådd. Han försöker ju bara göra saken bättre! "I sin artikel i söndagens DN missar Maciej Zaremba det viktigaste; nämligen att regeringen just nu diskuterar utvidgad rätt till vård för gömda och papperslösa, vilket är mer än vad tidigare regeringar förmått", skriver han. Ständigt dessa meningslösa slängarna mot sossarna, säger jag. Varför förmår inte Billström se att detta inte är en fråga som lämpar sig för partikäbbel - den handlar om människovärdet på ett grundläggande sätt och är inget att vinna billiga poänger på. "Det är helt fel att hävda att den nya lagen förbjuder vård för gömda eller papperslösa. De kommer att ha samma rätt till akut och omedelbar vård som de har i dag" säger Billström skenheligt och undviker att beröra de där smutsiga omständigheterna i det hela: de som har att göra med pengar och med det faktum att obehandlade icke-akuta tillstånd kan bli akuta och då på ett sätt som gör att det är för sent att behandla dem.
Men sen kommer den rena råheten fram.
Billström skriver:

"Lagen förändrar inte vårdens omfattning.
Varför måste frågan om vårdens omfattning då ens diskuteras?
Helt enkelt därför att det inte är en svartvit fråga. Det är inte så enkelt som att säga att alla, oavsett om de har rätt att vistas i Sverige eller inte, ska ha samma rättigheter. Den som kommer som asylsökande men får avslag på sin asyl­ansökan efter en rättssäker prövning ska återvända till hemlandet. Den som aldrig ens varit intresserad av att söka asyl, utan kommer för att arbeta svart, har inte följt de lagar och regler som gäller för alla andra i Sverige. Ska de då ha samma rättigheter som de som följer lagar och regler och betalar skatt? Ska vi bygga upp ett skuggsamhälle, där de som egentligen inte har rätt att vara här kan leva i någon form av permanent limbo där de själva dessutom riskerar att fara illa, exploateras och utnyttjas? En ny lagstiftning måste balansera humanitet för människor i behov av vård med strävan att inte skapa ett sådant skuggsamhälle."

Den som aldrig ens varit intresserad av att söka asyl... Man hör den ogillande tonen. Och man kanske kommer att tänka på en Brännpunktsartikel som Billström tillsammans med Cecilia Malmström skrev under på och som publicerades samma dag som svaret till Zaremba. "Var god sök asyl, annars stängs ni ute!" hette den. Men nej, detta var då inget Billström själv propagerade för - utan en travesti på den kritik mot regeringens planer på arbetskraftsinvandring som ett par dagar tidigare framförts av vänsterpartiets Kalle Larsson och Eva-Britt Svensson. Mot dem dundrar Billström & Malmström: "Vänstern vill bara ha en väg till EU, nämligen som asylsökande. Den som inte är förföljd och hotad i sitt hemland är inte välkommen. Tydliga besked för väljarna att ta ställning till." Sedan fortsätter han: "Den som är i behov av skydd ska självklart garanteras rätten att söka asyl och få sin ansökan prövad på ett rättssäkert sätt. Den linjen driver regeringen ständigt på europeisk nivå. Men därutöver behöver EU skapa vägar för laglig migration för dem som vill komma för att arbeta."
Kontrasten mot den grötmyndiga tonen mot de migranter som idag saknar sådana möjligheter men som på grund av trängande ekonomiska behov kommit ändå är stark. De har "kommit för att arbeta svart", minsann. Att de måste arbeta svart och förmodligen hellre arbetat vitt om de kunde förtigs i DN-artikeln.
Billström avslutar sin replik till Zaremba med att återigen söka framhäva sin humanitet - men kan inte heller nu låta bli att göra så med hjälp av ännu en släng mot förmodligen desperata människor: "Jag tycker själv att det är rimligt att ge vård även till papperslösa barn och mödravård. Hur en sådan utvidgning kan ske bör bli föremål för den utredning som nu förbereds på socialdepartementet. Barn ska inte bli lidande för de beslut föräldrarna fattar." Som om papperslösa satt i lugn och ro hemma vid köksbordet och valde mellan likvärdiga alternativ, liksom.
Nå, Zaremba svarade förstås med bravur:

"Jag vet inte om det är populism eller aningslöshet som leder hans penna när han frågar varför de som inte lyder lagen skall ha samma rättigheter som laglydiga. Vet han inte att på två områden (sjukvård och rättsväsen) är blind likabehandling själva villkoret för att människosynen inte skall ruttna? Eller menar han att den som fuskar med skatten förverkar sin rätt till schyst rättegång?
Exemplet är inte mitt, utan FN-rapportören Paul Hunts, som försökte lära regeringen den principiella skillnaden mellan rätten till bostadsbidrag och rätten till hälsa och rättvisa. Om de senare villkoras korrumperas demokratin.
/---/ Alla har intresse i att värna läkaretiken mot försöken att sortera de sjuka. I dag de papperslösa, i morgon de arbetslösa."

En som ringar in problematiken på ett annat plan är Petter Larsson, då han i Aftonbladet recenserar Katarina Mattssons bok De papperslösa och de aningslösa på ett sådant sätt att recensionen blir ett inlägg i den aktuella vårddebatten. Han skriver:

"Kanske kan de papperslösas situation bäst förstås i ljuset av en ofullständig globalisering. Kapitalet har befriats från nationella regleringar och ekonomierna sammanflätas till en enda hårt skiktad världsekonomi. Denna process ackompanjeras av idén om universella rättigheter, som inte bara uttrycks i internationella konventioner utan också i till exempel läkareden eller arbetarrörelsens anspråk på att förena proletärer i alla länder.Samtidigt är den politiska makten organiserad efter territorium. Det är staterna som har makten över människornas rörelsefrihet och andra rättigheter, som därmed blir medborgerliga i stället för mänskliga.
De papperslösa hamnar mitt emellan dessa ordningar."
------------------
För övrigt tycker jag det går lite trögt med namninsamlingen mot propositionen. Den som finns på adressen http://www.namninsamling.se/index.php?sida=2&nid=1994
Ni kanske är trötta på att uppmannas till att skriva på allsköns namninslamlingar på nätet. Eller så kanske ni hänger på Facebook och visar ert engagemang där istället. Eller så är ni kanske lite blasé sådär i största allmänhet. Men detta är viktigt! Det går väldigt snabbt att skriva under listan. Gå in och gör det nu, vetja.

Krönikor

Ny krönika i City idag.
(Jag hade velat ge den rubriken "Militanta fotgängare - snart också i Sverige?")

När jag blev krönikör intervjuades jag och fick frågan vilka som är mina favoritkrönikörer. Jag kunde inte riktigt komma på några annat än att jag tycker Svenskan brukar ha fina krönikörer - jag är en sån som inte följer enskilda skribenter utan fastnar för enskilda texter och de ställen man oftast hittar dem på. Svenskan är verkligen en tidning som ofta har bra krönikor, men jag är ju inte blindare än att jag kan se att namnet "Göran Skytte" sällan eller aldrig ackompanjerar de texter jag faller för. Däremot händer det att namnen "Annina Rabe", "Karin Thunberg" eller "Anna Larsson" gör det.
Men jag undrar om inte Göteborgspostens kulturdel är den plats som har allra bäst krönikor överlag. Idag finns där en fin av Petter Larsson: "I Bodströms polisstat är vi rättslösa".
Så det så.
---------------------------------
På stora vida internätet: David Nessle upptäcker podradio, Greta Garbo funderar omkring tvångsmässighet och sex, Hynek har sett en film om medborgare Václav Havel och Jonathan tipsar om texter och prat om antisemitism.
Apropå favoritskribenter, förresten, så hade Jimmy Sand nyligen inne en fin inledare i Fria Tidningar på temat självmord.

Miljontals tillgängliga barnporrsidor på nätet?

Igår talades det på Rapport om att internetexplosionen eventuellt kan ha lett till en ökning av pedofila aktiviteter. På nätet finns det, så löd resonemanget, massor av frestelser för den som har en pedofil läggning - frestelser som kan göra det svårare att motstå destruktiva impulser. Frestelser som kanske kan trigga en dittills sovande läggning. Det finns miljontals tillgängliga barnporrsidor på nätet, påstods det frankt.
Den typen av för mig väldigt märkliga beskrivningar av nätet som en tummelplats av allsköns olagligt äckel görs då och då i media, och mig veterligen aldrig med åtföljande bevisföring. Till exempel så har jag flera gånger hört det sägas att barn som utnyttjats och filmats eller fotograferats med påföljande internetpublicering riskerar förföljas hela livet av att kamrater och andra i omgivningen kan "råka stöta på bilderna av dem på nätet". Som om man regelbundet bara precis råkar stöta på barnporrbilder på nätet, liksom. Själv stöter jag aldrig på dem. Och jag tvivlar både på att de sidor som innehåller sådant skulle vara så många som "miljontals" och på att dessa sidor skulle vara lättillgängliga för outsiders.
Jag letar ofta efter olika typer av bilder på nätet, bilder jag kan använda att leka med i photoshop. Ett par gånger har jag letat på könsord, och då faktiskt stött på en del märkliga djurporrbilder (alla utlagda av en och samma snubbe dock) men bara en gång sett en porrbild med en tjej som såg för ung ut (jag anmälde sidan till polisens barnporrgrupp). Okej, jag brukar inte regelrätt porrsurfa - förvisso är det möjligt att det finns en hel skog därute som jag helt enkelt aldrig klivit in i och förmodligen heller aldrig kommer att kliva in i. Jag har aldrig medvetet sökt efter barnporr - jag kan inte tänka mig att jag någonsin kommer att ha anledning att göra det och jag vet att jag aldrig kommer att ha lust till det. Men nog borde all den där barnporren sippra in i övriga bloggosfären om den nu vore så vanlig och så lättillgänglig? Vad säger ni där ute? Finns det någon därute vars erfarenheter motsäger mina - eller tror ni som jag att media ägnar sig åt en del oreflekterad ryktesspridning på det här området?

Är bara kvinnor våldtäktsbara?

Frågan inställer sig vid läsningen av en liten artikel i DN om hur HD ansett två fingrar i en sovande kvinnas slida vara våldtäkt, medan onanerande av en sovande man är sexuellt utnyttjande.
Handlar det här om en fastlåsthet vid penetration som övergreppets kärna eller bara mer allmänt om att kvinnor gör sig bättre som offer?
Det är förstås alltid lite vanskligt att uttala sig om rättsfall man hara har kännedom om via media. Men nog har jag en känsla av att Mårten Schultz, Sveriges störste juridikbloggare, har rätt: "Här finns en uppgift för genderforskningen".

Folk är snuskiga

Det är ett sätt att tolka det faktum att den senaste i min tvångsneurotiska rad av små opinionsundersökningar här på bloggen slog rekord - hela 83 pers svarade glatt på frågan om vad de helst kallar sina könsorgan för!
Och vann gjorde naturligtvis alternativen "fittan" respektive "kuken" (21 av 38 kvinnor respektive 22 av 45 män). Att fler män än kvinnor svarade kan tolkas som att män är snuskigare än kvinnor. Eller mindre hämmade, har en bekvämare relation till sina könsorgan. Eller att jag har fler manliga läsare än kvinnliga. Eller att fler män än kvinnor överhuvudtaget rör sig inom den del av bloggosfären som inte är modeinriktad?
Jag vet, nu anlägger jag ett oerhört naivt perspektiv - nu utgår jag från att ingen man har låtsats vara kvinna och vice versa. Och att ingen liksom för skojs skull har valt alternativet "plåtniklas" utan verkligen anser detta vara det bästa ordet för vad han har mellan benen. Jag tolkar resultatet både godtroget och med största allvar. Jag generaliserar hejvilt och låtsats att de som besöker min blogg är, förutom möjligen åldersmässigt och könsfördelningsmässigt dårå, fullt representativa för folk i största allmänhet. Och då finner jag en intressant skillnad mellan de manliga och de kvinnliga svaren. Nära en tredjedel av männen har valt alternativet "snoppen", medan bara en kvinna valt "snippan". För kvinnor dominerar det (åtminstone för min generation) mer snuskigt laddade "fittan" mycket tydligare än vad det motsvarande alternativet "kuken" gör för män. Åtta kvinnor valde den mer tekniska termen "slidan", medan hälften så många män valde det motsvarande "penisen". Antingen har "snippan" helt enkelt inte växt in i språket än eller så uppfattar kvinnorna det ordet som endast reserverat för barn. Att män gillar ordet "snoppen" i högre utsträckning kan handla om att de helt enkelt vant sig vid det ordet och använt det sedan barnsben eller så är männen helt enkelt barnsligare än kvinnorna. De kvinnor som svarat kan också helt enkelt vara snuskigare än männen.
Eller så är det så att ordet "fittan" är betydligt mer neutralt för yngre kvinnor än vad det är för kvinnor i min ålder och äldre - och att det till övervägande delen är yngre kvinnor som läser den här bloggen. Bloggaren Pia skrev i en kommentar till mitt föregående inlägg: "Månne småbarn kan gå omkring och prata om sin fitta om sisådär 10-15 år? Vore inte alls så dåligt tycker jag." Jag är böjd att hålla med.
Glädjande nog var de direkt negativt präglade termerna impopulära. Varken någon kvinna eller någon man valde alternativet "det onämnbara". Dock kan man notera att två kvinnor valde ordet "äcklet", och om man lägger ihop dem med de tre som valde "träskmonstret" för att sedan jämföra med den ensamme man som valde "äcklet" kanske man har ytterligare en indikation på att kvinnor inte riktigt är lika bekväma med vad de har mellan benen som män är?
Såvida inte "träskmonstret" används kärvänligt då alltså.

Jag är så glad att jag är skånsk

Maciej Zaremba är rasande i DN idag. Och han är rasande bra när han skriver om regeringens proposition angående papperslösa flyktingars rätt till vård. Eller snarare avsaknad av densamma.
"Billströmdoktrinen om sjukvården som signalsystem", kallar han den. En doktrin som upphäver den hippokratiska eden för att istället göra sjukvården till ett migrationspolitiskt instrument.
Ur artikeln i orange:

Det har hänt förr att riksdagen fattat beslut vars korrumperande följder man inte förstod förrän decennier senare. De rashygieniska lagarna från 1934 och 1941 är det bästa exemplet. Låt oss därför säga tydligt att Tobias Billströms förslag till särbehandling inom vården har fyra sådana kvaliteter: Det upphäver principen om alla människors lika värde. Det gör våld på vårdpersonalens yrkesetik och det drabbar de mest värnlösa. Slutligen drar det vanära över Sverige. Fast den här gången kommer ingen att kunna hävda att han inte visste: "Ni håller på att lagfästa diskriminering", förklarade FN:s särskilde rapportör Paul Hunt för regeringen den 13 februari i år.
Det är meningen att riksdagen den 20 maj skall klubba lagen om hälso- och sjukvård åt asylsökande m fl (2007/08:105). Enligt detta förslag skall hädanefter varje möte mellan läkare och patient i Sverige inledas med selektion. Det gäller att skilja de fullvärdiga patienter, som skall behandlas enligt medicinska kriterier, från de ovärdiga, som skall hanteras enligt politiska önskemål. De senare delas upp i flera grupper: Somliga kan få rätt till abort, men kanske inte tumören bestrålad (intressant prioritering, kan man tycka). Hjärtmedicin beviljas man om man sorterar under paragraf 4 första stycket, men varken läkemedel eller mödravård får den som lider under sista stycket, "utlänning som håller sig undan så att beslutet (avvisning/utvisning) inte kan verkställas".
Här säger någon att detta är inget nytt. Lagen bekräftar bara status quo. Redan i dag avvisar sjukvården patienter som inte har papper i ordning eller kan betala 21 .000 för en förlossning. Så lagförslaget förändrar inte mycket för de papperslösa.
Nej, det är sant. Det är Sverige som den lagen förändrar. Nedanstående tablåer, som hittills ägt rum till följd av förvirring, oklara regler och tillfälliga avtal mellan stat och landsting - skall hädanefter utspelas i lagens majestät, som uttryck för folkviljan:
En 30-årig papperslös kvinna våldtas på en gata i Stockholm. Hon blir gravid. Mödravårdscentralen vägrar att göra kontroller, eftersom kvinnan inte kan betala fullt pris. Hon mår allt sämre, söker hos kvinnojourer men blir avvisad där också. (Jag ringer till Alla kvinnors hus och Unga kvinnors värn. Nej, de tar inte emot papperslösa. Det där med "alla kvinnor" skall inte tas bokstavligt. Dessa jourer är bara solidariska med kvinnor som myndigheterna godkänt, det vill säga som de betalar för.)
En äldre kvinna, vars son bor lagligen i Sverige har fått avslag på sin anhörigansökan. När hon drabbas av en tumör som läkaren misstänker vara cancer stoppas hans remiss eftersom patienten är papperslös. När hon småningom får uppehållstillstånd och opereras är det för sent för allting. Hon har obotliga metastaser och avlider en tid därefter.
Låt oss betrakta en tredje tablå: En ung kvinna med två små barn insjuknar i bröstcancer. Läkarna vill operera. Men landstinget stoppar ingreppet. Hon skall först betala 150. 000 kronor. Som hon inte har.
Detta var tre av många exempel på behandling av papperslösa som läkaren Henry Asher redovisade i Läkartidningen den 14 februari. Enligt Billströms lagförslag skall sjukvården fortsätta på detta vis, fast numera med ett renare samvete, understött av ett riksdagsbeslut.
Att lära flyktingar och andra papperslösa veta hut genom att vägra dem vård är en högst ovanlig metod. Förutom Sverige är det i Europa endast Österrike som använder obehandlad cancer som migrationspolitisk signal. I Italien och Spanien, som har flest papperslösa i Europa, har dessa tillgång till vård på lika villkor. I Frankrike, Belgien och Holland finns statliga/kommunala fonder som betalar för vården av illegala invandrare.
Det kan tyckas inkonsekvent förstås att avsätta fonder för vård av människor som inte har rätt att vistas i landet. Men jag antar att man i dessa stater aldrig glömt att det var just bristen på konsekvens som byggde upp civilisationen. När allt kommer omkring är det inte särskilt följdriktigt att vårda fiendesoldater som man nyss försökt ha ihjäl. Likväl är det självklart att vi gör det, av medkänsla kanhända, men mest för att inte mista självrespekten. För vi är väl inga bödlar heller. Nej, just det. Och läkare är inga gränspoliser.

Jag är så glad att Region Skåne har beslutat att oavsett om propositionen går igenom eller inte låta alla få vård på lika villkor. Äntligen har vi något att vara lite stolta över, alla sverigedemokratiska framgångar, sjöboandar och nazistiska arv till trots. Och extra glädjande är det att en moderatstyrd region tog detta beslut. Humanitet finns i alla läger - utom hos Sverigedemokraterna (de enda som ställde sig emot det). Frågan är bara om humaniteten kommer att sträcka sig till riksdagen den tjugonde maj. Precis som Zaremba skriver är det obegripligt "hur ett parti som kal­lar sig kristdemokratiskt kan rösta för det." Nu vet vi ju alla att den där kristna andan vissa ser sig vara lite extra besjälade av inte är något hinder för att visa ringaktning mot kvinnor, homosexuella och andra man på sin höjd kan känna kristligt medlidande med men bara om de förnekar stora delar sig själva. Jag vet inte om Zaremba gör rätt när han kallar tanken att sjukvården endast är till för att lindra lidanden för grekisk-kristen - förmodligen inte. Men ändå: "Samariern i Lukasevangeliet frågade inte om mannen i diket hade sjukförsäkring, varit straffad eller möjligen saknade visum till Jeriko, dit han var på väg."

Uppdatering: det finns en namninsamling mot propositionen på nätet! Klicka HÄR.