torsdag, mars 25, 2010

Piss Christ som rondellhund?

Kan man tala om Lars Vilks rondellhundskonstverk utan att tala om dödshoten? Jag skulle önska att någon ville göra det. Jag skulle önska att någon konstvetare eller kollega till Vilks skulle ta bladet från munnen och säga något spontant om vad de egentligen tycker om den där hunden som konstverk, utan den ständiga metasmartheten och utan att hela tiden relegera frågan om "bra eller dålig konst" till meningslöshetens sfär. Eller är det för naivt?
Vad som utlöser min frustration är Cordelia Edvardsons krönika i Svenskan, "Rätten att yttra sig kan inte tystas ned". Edvardson menar att alltför många har en ursäktande hållning till hoten mot Vilks. Att de inte förmår skilja mellan sin personliga avsmak och Vilks rätt att vara osmaklig. "(V)issa opinionsbildare och debattörer i Sverige har på ett försåtligt sätt avkrävt konstnären, och dem som publicerar hans verk, ett slags moralisk självcensur", skriver hon. Hon har nog rätt i det, att det kan finnas ett slags alltför bekvämt sätt att resonera här, ett ganska meningslöst "visst är det fel att hota dig, men du borde nog aldrig ha gjort det du gjorde..." Det är i den påföljande jämförelsen med Andres Serranos verk Piss Christ  som jag inte kan följa Edvardson längre. Hon skriver:

Serranos 1989 i USA utställda och prisbelönta fotografi visar ett krucifix av plast, nersänkt i en flaska fylld med konstnärens urin - därav verkets titel "Piss Christ". Givetvis kände sig miljoner kristna djupt kränkta av, även förbittrade, över Serranos hädelse mot det de höll heligt. Visst blev det en proteststorm. Men de kränkta kristna var helt på det klara med att landets grundlag skyddade både deras rätt till fri religionsutövning och rätten att protestera inom lagens ram när de kände sig kränkta, såväl som Serranos bruk av sin (konstnärliga) yttrandefrihet, utan fruktan för hot och hämndaktioner mot sin person.

Nu har ju faktiskt Serranos verk varit i föremål för mer eller mindre handgripliga önskemål om "moralisk självcensur". Kristdemokrater i Alingsås ansåg inte att verk av honom skulle ställas ut inom den kommunala konstverksamheten. I Lund löpte nazister amok och slog sönder delar av en Serranoutställning på Kulturen under hösten 2007 - men okej, de är väl inte att räkna in i kategorin "kränkta kristna". Dock noterar jag att man i en intervju med Serrano i Svenskan angående Piss Christ kan läsa följande: "Andres Serrano som är född och troende katolik blev framförallt utsatt för hårda angrepp från kyrkligt håll, men också dödshotad och persona non grata i vissa konstsammanhang."
Vad som verkligen gör att jag vänder mig emot jämförelsen mellan muhammedhunden och Piss Christ är emellertid att den bortser från den väldigt starka skillnad i såväl uppsåt som utformning som föreligger mellan de båda konstverken. Serrano, som växte upp i en strikt katolsk miljö, arbetar i en inom-kristen kontext s a s, och sammanställningen urin + krucifix kan lika gärna tolkas som en uppvärdering av piss (en del av det mänskliga) genom att sätta det i samband med ett "heligt objekt", som en nedvärdering av kristusgestalten. Så har det också tolkats av många. Det är dessutom ett verk som präglas av stark skönhet (eller är det vulgärt att tala om sådant?). Men framför allt är Serrano en konstnär som, även om han uppenbarligen gör många upprörda, deltar i en tämligen rak kommunikation med sin publik (så rak den nu kan vara när det handlar om konst som kan tolkas på olika sätt). Till skillnad från Vilks, som leker en - tycks det mig - meningslös och manipulativ lek med media och omvärld, och verkar ha en uppifrån- tillsammans med sitt utanförperspektiv på det han gjort till föremål för sin konst.

Uppdatering: Jag upptäcker att jag varannan gång jag tittar på Piss Christ tycker att det är kitschigt, varannan gång tycker det är vackert.... bara så ni vet det.

28 kommentarer:

stefan hallgren sa...

Är det bara jag som gör en skillnad mellan VAR & NÄR en viss yttrandefrihet yttrar sig? Jag vill inte ha "Piss Christ" i min brevlåda, eller i en rondell som jag inte kan undvika, lika lite som jag vill ha någon Muhammedhund där. Till yttrandefriheten måste också höra rätten att säga nej till vissa yttranden. Jag vill inte höra mina grannar knulla t.ex. Särskilt inte på tider när tystnad är påbjudet.

Detta är ju inte detsamma som att förbjuda allting som man inte gillar, bara att säga att det finns vissa fora och tider där vissa saker må vara okay, en konstutställningshall eller fritt vald porrtidning t.ex. En rondell eller ett brevinkast kan dock inte räknas som konstutställningshall eller fritt vald porrtidning. Är detta svårt att förstå på något sätt?

Charlotte W sa...

Har inte vi haft den här diskussionen en gång tidigare? Jag har en déjà vu-upplevelse...
Anyways, jag tror inte att rondellhunden verkligen var tänkt att ställas upp som rondellhund utan att den var tänkt att ingå i en utställning nånstans... men jag minns inte riktigt hur det var längre.
Visst kan man göra en sån uppdelning som du gör, annars. Och det gör man väl också, tänker jag mig, när man beslutar om offentlig konst o så. Fast det är svårt och blir trist konst om alla ska vara överens om sånt alltid... Och det är ju inte ovanligt att det uppstår kontroverser. Men jag föreställer mig, i alla fall, att ramarna är vidare för vad som ställs ut i en konsthall jfrt med vad som sätts upp som skulptur på torget.

stefan hallgren sa...

Ja och jag vidhåller att i det offentliga rummet bör konst vara mainstream snarare än radikal, därför att jag som mainstream-idiot med rösträtt vill inte bli påprackad något, det är liberal demokrati.

Fredrik Stangel sa...

Vem har pratat om rondeller? Vilks teckning är en teckning, avsedd för gallerier. Att teckningen föreställer en rondellhund har ingenting med det offentliga rummet att göra.

Charlotte W sa...

Fredrik kommer in och sprider ljus över situationen, som vanligt :)

stefan hallgren sa...

Allright, om nu muhammedrondellhunden enbart var avsedd för konstgallerier, och blev ratad där, så antar jag att den primära frågan här är om konstgallerier har rätt att rata något från en erkänd konstnär, och ja, det måste de väl ha, såvida de inte har något avtal med konstnären ifråga om att alltid villkorslöst acceptera vad han än kommer med.

Den sekundära frågan är då om de har rätt att rata något med den motiveringen som användes, typ "muslimer kan bli arga", och jag antar att svaret återigen måste bli ja.

Inget av detta hindrar ju LV från att själv publicera sina refuserade teckningar på internet t.ex., och därför är inte hans yttrandefrihet förnekad honom.

Fredrik Stangel sa...

Hallgren: Du kan omöjligt ha undgått att uppfatta att Vilks är mordhotad och har varit föremål för planerade attentat. Det är detta, och endast detta, som det här handlar om i yttrandefrihetssammanhang.

stefan hallgren sa...

Ja, mordhot ska givetvis vara olagligt, men tjafset om teckningarna föregick väl mordhotet? LV kunde ha privatpublicerat sina teckningar på internet, men då också kanske fått noll uppmärksamhet, och därför var det ett ointressant alternativ för honom, eftersom det var uppmärksamheten han ville ha.

Jag kan dock inte se hur yttrandefriheten skulle kunna garantera någon rätten att få ställa ut något på ett konstgalleri bara för det kan kränka någon.

Vill konstgalleriet ställa ut konstverk innehållande piss, skit, blod, döda djur, falsklarm, tunnelbanevandalism eller muhammedhundar, så får de göra det, vill de inte så får de låta bli.

Charlotte W sa...

Ja, och mitt inlägg handlade alltså inte så mycket om yttrandefrihet som om själva teckningen & jämförelsen med Piss Christ...

markus sa...

Man måste väl se Vilks i den tradition han verkar eller åtminstone vill postitionera sig inom - en modernistisk fåra där det handlar om att överskrida gränser och tabun för att visa konstens gränslöshet. Vilket också hyllas när t ex NUg vandaliserar en tummenbanevagn, eller när Anna Odell spelar psyksjuk på skattebetalarnas bekostnad. Vilks gör några enkla drag med blyerts och VIPS är samma konstetablissemang som hyllar provokationen sjäva provocerade. Tavlor plockas ner och det svajas betänkligt om konsten och yttrandefriheten...detta borde förskräcka såväl socialister som liberaler.

Det är (som Vilks försökt förklara 200 ggr) inte muslimer som grupp som är måltavlan eller mottagaren för rondellhunden. Det är kulturetablissemanget som hyllar provikationer och gränslöshet. Och Vilks har ju lyckats över all förväntan. Se bara hur raden av provocearde, från Knutsson till Guilliou bara måste få ge utlopp för sin frustration över att någon vågat kränka en partiarkal våldsam gubbe som levde för 1000 år sen.
Ok?

Charlotte W sa...

"Ok?" Njae. För det första tycker jag inte man kan generalisera och förenkla så till den milda grad vad gäller "etablissemanget". Det har hela tiden rått olika åsikter om Odells verk, t ex (NUGs har jag inte följt). Och är det inte försvinnande få som inte kan skilja mellan att ha synpunkter på ett verk och frågan om huruvida det bör visas? Att det sedan som jag ser det är alltför få som har raka synpunkter på "verket i sig" är en annan sak.
Just det där att det är "konstvärlden" som Vilks riktar sig mot är det jag menar med att han leker en manipulativ lek, med något han försöker ställa sig utanför. Men leken exploderade i ansiktet när det visade sig att omvärlden inte bara består av "konstvärlden". Man kan ha synpunkter på Anna Odells sätt att involvera omvärlden i sitt konstprojekt. Men hon hade uppenbarligen ett intresse för själva ämnet för projektet, d v s psykvården. För Vilks är hela grejen med Muhammed som hund etc bara en omväg för att rikta ett hugg mot "konstvärldens tabun". Och han tvingar därmed denna konstvärld att förhålla sig på ett distanserat, "neutralt" analytiskt sätt till det han gör - annars går den ju i fällan...
Du ser "rader av provocerade". Det gör inte jag. Men jag tycker framför allt att det är fel att reflexmässigt tänka i termer av "provokatör mot etbalissemanget=bra" vs "provocerade företrädare för etablissemanget=idioter". All kritik handlar inte om att ngn är "provocerad" (ett ord som tenderar att implicera nån slags svaghet, en löjlig känslomässig reaktion som handlar om att en öm tå trampats på, och ömma tår får man inte ha).
Såg nu Ulrika Knutssons text i DN igår:
http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/ulrika-knutson-vilks-far-fornedra-jag-far-kritisera-1.1068469
Man kan, som hon påpekar, ha flera tankar i huvudet samtidigt. Men ibland t o m fler än två.

markus sa...

Bara och bara. Att nån visar att konstvärlden faktiskt har tabun är ju inte illa! En intressant kontrast till hur (delar av) konstvärlden poserar som provokatörer utan att vara det på riktigt. Vilks har både lyckats provocera konstvärlden vilket gett honom minuspoäng och nedplockade tavlor. Precis som med exvis Edward Munch, hans tavlor plockades också ner och kritikerna var förbannade. Och retat upp vissa religiösa fundamentalister som försöker mörda honom. Att däremot kritisera Bush, kyrkan, kapitalismen och cylinderhattar som konstvärlden sysslat med sen 60-talet är som vi vet helt ofarligt. Men det renderar poäng i form av symboliskt kapital.

Man kan uttrycka det såhär: Anna Odell har ett intresse för sjukvården (utifrån en utdaterad studentikos läsning av Foucault visserligen), och Lars Vilks har ett intresse för konstvärldens gränser. Båda legitima intressen (fast jag undrar om Odell inte borde jobba inom vården istället om det är den hon vill påverka? nu har hon ju inte påverkat den alls, allt vi fick se var en fullt fungerande human vårdapparat...).
Vilks däremot fortsätter med den utmaning av gränser som konsten sysslat med sen länge. Skillnaden mellan Odell och Vilks är att den förra hyllas av kritiker och ogillas av gemene skattebetalare (vilket blir kvitto på att hon lyckats), medan den senares tavlor plockas ner. Som med Munch. Den "radikala" konstvärlden visar sig vara en konservativ samling fega hycklare som gärna utmanar vad som uppfattas som gemene mans tabun, projiceringar. Detta har Vilks visat mycket tydligt.
Det var intressant att se diskussionen mellan Vilks och Guillou i SVT häromveckan. Det blev så uppenbart att Guillou (och säkerligen stora delar av kulturetablissemanget) är så fast i en förgången tid. De tror sig fortfarande stå på barrikader och slåss mot makten, medan det numer är de själva som är makten och etablissemanget. Hursom: Guillou hävdade att det finns annan mer provocerande konst som ingen törs göra. Som exempel på detta togs en bild av Jesus när han våldtas av USAs president och svenska statsministern... Gäsp... Man undrar här om Guillou vet något alls om konsthistoria. Intressant att han måste ta i med våldtäkter osv för att kontra en rondellhund. Vilks kunda bara påpeka att den sortens politisk konst inte är ny på något vis. Problemet med Guillou är att han tror att det fortfarande är farligt att kritisera USA, svensk politik (tänker på de geers som skrev 'kuken' på svenska flaggan, men det var ju 1967…) och kristendomen.

Sen håller jag inte med dig om att det skulle vara ok att göra en "Piss Christ" om man är katolik men inte ok om man inte är det. Funderar över om vaxdockan föreställande påven träffad av en meteorit var gjord av en katolik...? Vet faktiskt inte. Men det synsättet sätter väldigt snäva gränser för konstnärlig verksamhet (får man kritisera Bush om man inte är amerikansk väljare?).

Johan Lundberg på Axess har svarat bra på Ulrika Knutsons artikel:
http://www.axess.se/blog/post/2010/3/26/Tva-tankar-i-huvudet.aspx


"Du ser "rader av provocerade". Det gör inte jag."

Jag ser långa rader som växer dagligen. Hela kultureliten måste liksom ut och tycka något om denna blyertsteckning. Och oroväckande många graviterar mot tveksamma hållningar i frågor om konst, yttrandefrihet och religion.

" All kritik handlar inte om att ngn är "provocerad""

Det håller jag med om. Men i det här fallet ser jag mest provokation. Man är provocerad eftersom tabut "kränka svag grupp" har brutits mot. Man är därmed provocerad å den "svaga" gruppens vägnar. Men Vilks ser inte muslimer som en svag grupp som måste skyddas från hädelser och inte upptas helt i demokratins gemenskap. I den muslimska världen finns inte mycket utrymme för kritik mot religionen och prästerskapet. Men i Sverige gör det det. Det är en av fördelarna med ett land som Sverige. En av fördelarna med demokrati. Det bör man hålla hårt på, annars försvinner det raskt.

markus sa...

Stefan Hallgren,
det speciella med att man plockade ner Vilks teckning från utställningen om hundar var alltså att den kritiserade en religiös symbol. Sånt sysslar ju konsten med till vardags, så frågan är varför det plötsligt inte gick för sig. Vad är det för konstvärld som fegar ur och censurerar?

Konstvärlden böjer sig för prästerskapet.

Och det är ju inte första gången. För några år sen ställdes tavlor som föreställde en naken kvinna med utdrag ur koranen på. Konstnären var muslim och kvinna och ville kritisera kvinnosynen inom islam. Tavlorna togs ner efter att prästerskapet ilsknat till. Jag minns bara inte vad konstnären heter eller var det visades (Historiska muséet?). Ska kolla upp.

markus sa...

Nu hittade jag det.
Det var Världskulturmuséet i gtbg. Louzla Darabis verk ur serien Scène d´amour.
Sverige 2007...herregud:

http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/museum-plockade-ner-verk-igen_400317.svd

Det är allt annat än stillsamt dammigt på Världskulturmuseet. Utställningen med verk av Louzla Darabi har skapat debatt, hot och ilskna rubriker sedan öppnandet. Först var det flera muslimska organisationer som upprördes av ett verk som visar en samlagsscen tillsammans med verser ur Koranen. Verket plockades ner och den allt hårdare debatten kom att handla om censur, religiös- och konstnärlig frihet.
- Vi tog bort det för att verket ändrade fokus från utställningens verkliga syfte, att belysa hiv och aids, säger Jette Sandahl, chef på Världskulturmuseet i Göteborg.

Och när sedan en uppmärksam intendent i fredags hittade en dold textrad på en annan tavla, så tog man det säkra före det osäkra och tog snabbt bort verket. Enligt uppgift skulle det kunna stå "allah", vilket i sin tur hade kunnat väcka ny folkstorm.

Charlotte W sa...

Markus: jag är glad att du tog upp fallet med den censurerade kvinnliga konstnären. Du syftar på Louzla Darabi på Världskulturmuseet. Man kan läsa lite om det här: http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/museum-plockade-ner-verk-igen_400317.svd
Ja, jag känner mig också arg och frustrerad över det fallet, även om jag bara har insyn i det via media. Men precis som när det gäller Piss Christ finns det där, tycks det mig, en helt annan angelägenhet, ett annat perspektiv och annat djup. Än i den där klotterteckningen som bara säger "Kolla här va, hur ska ni reagera på detta?" Naturligtvis är det inte rätt att plocka ner något konstverk enbart p g a att det kan reta upp folk, liksom - det är inte heller det jag säger, vilket jag hoppas framgår. Men jag tycker mig helt enkelt se ett annat tabu, ett som gör att ingen skulle kunna säga "Vad är det här för meningslös skit?" om Vilks teckning. T o m Knutsson måste ju gardera sig med att hon visserligen ser en "usel jycke" men att "konstverket behöver inte vara ointressant för det". Alltså, jag förstår visserligen hur hon tänker men saknar en märgfull "vad är det här för skit"-röst.
Jag ska läsa Lundbergs svar till henne senare & återkommer ev med ny kommentar. Nu har jag inte tid mer for now.

Charlotte W sa...

Haha! Du skrev din kommentar samtidigt som jag skrev min Markus, och eftersom jag har förhandsgranskning av kommentarer blev det såhär...
Nu ska jag gå & shoppa...

markus sa...

Charlotte,
bra att du uppmärksammat fallet med Louzla Darabi. Vare sig man är liberal eller socialist borde man uppröras över det. Här finns uppenbarligen fler möjligheter till kränkande konst, och det kommer givetvis att komma. Jag gissar på att det är just muslimska kvinnor som kommer att få slåss på de barrikaderna (feminister och kulturetablissemanget som linderborg mfl kommer inte att ge dem hjälp, tvärtom). Det syns väl fröet till idag inom politisk debatt om islam och yttrandefrihet där det är kvinnor med mellanösternbakgrund som Dilsa Demirbag Steen, Sakine och Evin Rubar som törs säga ifrån.

JAg kanförstå hur du menar med att Louzla Darabis konst är liksom bättre och djupare än Vilks kritik. Ett annat synsätt är att den är annorlunda, det är en helt annan kritik. Hon gör upp med islams kvinnosyn. Medan Vilks använder islams närvaro i väst som slagträ mot konsteliten.

Sen håller jag med dig om att man inte måste tycka att Vilks rondellhund är bra konst. Men det har ju inte heller nån blivit mordhotad för att tycka. Och i princip varje inlägg om Vilks innehåller ett avståndstagande till verkets konstnärliga värde. Att Knutsson tycker det är ett "intressant" verk är inte konstigt. Få konstverk har väl rört upp både politisk och kulturell debatt. Och berört och upprört så många. Tror ingen kommer i närheten. Och det kan ju hävdas vara ett tecken på bra konst. :)

stefan hallgren sa...

Naturligtvis kan man säga att det är dubbelmoral av konstgallerier att tillåta anstötligheter mot en religion, men inte mot en annan, men något brott mot yttrandefriheten är det knappast, såvida det inte ingår i villkoren för konstgalleriet att visa, och kanske t.o.m. kvotera anstötligheter mot alla. Det är enligt min åsikt ett sorgligt tillstånd för konsten om tävling och kvotering i anstötligheter är vad den kokar ner till, men yttrandefriheten i sig föreskriver knappast vad som ska vara godkänd konst på vilket galleri.

Sedan tror jag att det i sammanhanget är relevant att komma ihåg muhammedteckningarna i Jyllandsposten, som utlöste en ganska konstig debatt om yttrandefriheten, där man fick intrycket att det närmast fanns någon slags yttrandeplikt att publicera sådana bilder, bara för att det är tillåtet inom yttrandefrihetens ramar (om det nu är det i Danmark som har en hädelselag?).

Anonym sa...

Einstein lär ha sagt, ungefär, att det finns två ting som är utan gränser, nämligen rymden och mänsklig dumhet. Kanske vulgäriteten kan räknas dit?
Nu bränner man den svenska flaggan i Malaysia. Inte klokt vad en trasselsudd kan åstadkomma:-)
EL

Charlotte W sa...

Markus: "Den "radikala" konstvärlden visar sig vara en konservativ samling fega hycklare som gärna utmanar vad som uppfattas som gemene mans tabun, projiceringar. Detta har Vilks visat mycket tydligt."
Men kära nån. Kunde du inte generalisera ännu lite mer och ännu lite grövre? Och vadan detta att ställa Vilks utanför konstvärlden - han är ju en del av den, även om han på ett plan anstränger sig för att försöka inte vara det. Du låtsas också som om han inte hade sina vapendragare på div kultursidor, som t ex Dan Jönsson i DN - men de kanske då inte tillhör "etablissemanget"?
Här har du också en rad uttalanden från personer inne i konstetablissemanget, och de verkar inte precis skita på sig av skräck för Lars Vilks: http://sydsvenskan.se/kultur-och-nojen/article637314/Alltid-pa-gransen.html
(Lägg märke till det återkommande "om det är bra eller dålig konst är inte intressant". Betonandet av att han ingår i en tradition, som du ju också gör, är ytterligare en faktor som gör att man måste ifrågasätta bilden av honom som "utanför".)

"Sen håller jag inte med dig om att det skulle vara ok att göra en "Piss Christ" om man är katolik men inte ok om man inte är det."
Fullt så enkelt menade jag naturligtvis inte att det är. Men perspektivet är inte heller helt betydelselöst. Just det faktum att Vilks, precis som du säger, "använder islams närvaro i väst som slagträ mot konsteliten" är något man kan ha synpunkter på och en attityd jag personligen ogillar. Islam och muslimer är enbart ngt han använder instrumentellt, i egna syften.

"Få konstverk har väl rört upp både politisk och kulturell debatt. Och berört och upprört så många. Tror ingen kommer i närheten. Och det kan ju hävdas vara ett tecken på bra konst. :)"
Det stämmer inte. Det har funnits gott om konst som gjort så genom tiderna. Visst kan man se det som ett kriterium på "god konst" om man så vill. Själv ser jag det som ett lite platt och kortsiktigt synsätt. Det lär finnas gott om provocerande konstverk som mist sitt intresse ganska snabbt - i synnerhet som nu provokation varit en paradoxalt nog traditionell konstnärlig strategi ganska länge. Ska man se detta att man lyckats göra människor upprörda som ett kriterium på konstnärligt värde vore exempelvis Fassbinders pjäs Soporna, staden och döden hans bästa verk. Den sågs av tyska judar som antisemitisk, och en uppsättning i Frankfurt förhindrades av demonstranter som intagit scenen. Pjäsanhängare argumenterade för att pjäsen slog mot ett tabu och mot "makten" etc. En argumentationslinje man liksom känner igen. Men anyway, få skulle nog skriva under på att detta skulle vara ngt av Fassbinders starkaste verk i konstnärlgt avseende. Det finns inget sätt att mäta saken på förvisso, men...

markus sa...

Stefan hallgren,

"Naturligtvis kan man säga att det är dubbelmoral av konstgallerier att tillåta anstötligheter mot en religion, men inte mot en annan, men något brott mot yttrandefriheten är det knappast, såvida det inte ingår i villkoren för konstgalleriet att visa, och kanske t.o.m. kvotera anstötligheter mot alla."

Nja, nu är du helt utanför banan. PRoblemet är inte att alla konstgallerier inte visar Vilks blyertsteckningar. Problemet är att gallerier inte törs visa verk som retar prästerskapet. Så skedde med Vilks, så skedde även med Louzla Darabi. (Vi bör här också påminna om skandalen på Nobelmuséet. En tysk censurerad uppsättning av en mozartopera. OCh mordförsöket på Westergaard. Och mordet på Theo van Gogh.) Allt detta är solklara både brott mot och problem för yttrandefriheten, idag och på längre sikt.

stefan hallgren sa...

Nej, problemet är inte att "gallerier inte törs visa verk som retar prästerskapet", problemet är att det finns galningar som mordhotar och mördar. Annars hamnar man ju i någon slags civilkuragelag där det blir en PLIKT att ställa ut eller publicera något ENBART för att det är något som man kan bli mordhotad för.

markus sa...

Stefan Hallgren,
nja, det handlar dels om att det finns "galningar som mördar". Men det handlar framför allt om att dessa "galningar" följer en politisk och religiös ideologi som hämtad från medeltiden. Annars skulle knappast svenska flaggan brännas utanför ambassaden i Malaysia och Pakistan. "Galningarna" utövar politisk påtryckning. Och målet är att införa hädelselagar. Vilket för oss in på problem nr 2 som förvärrar det hela: att det finns "galningar" som närmast går de andra "galningarna" till mötes, antingen genom självcensur eller genom att tona ner det där med yttrandefrihet. På längre sikt löser man inte problemet med "galningarna" genom att lägga sig platt för dem, utan genom att systematiskt motarbeta dem. Som vi gjort tidigare med prästerskap och andra censurivrande makthavare.

stefan hallgren sa...

Det brukar ibland sägas att det som skiljer väst från den islamska världen är upplysningen. Nåväl, den viktigaste kritiken mot kristendomen under upplysningen var den förnuftsbaserade kritiken, såsom Thomas Paines Age of Reason.

Jag känner inte till något hädelsekonstverk som skulle ha haft någon liknande betydelse. Hädelse är mer som pornografi. Det kanske bör få finnas helt ocensurerat (förutsatt att det enbart involverar samtyckande vuxna och ej leder till bestående skada), men det kan inte vara någon PLIKT för någon att ställa ut det eller publicera det,
eller få det obeställt i brevlådan.

Charlotte W sa...

Stefan: nej, men det är det inte heller någon som hävdat, väl?
Jag tycker hela tiden att nivåerna kritik - yttrandefrihet blandas samman i den här debatten. De som kritiserar nedtagandet av ett konstverk menar inte nödvändigtvis (eller rättare sagt inte alls) att det borde föreligga ett tvång att visa upp ett visst konstverk. De utövar helt enkelt sin yttrandefrihet genom att rikta kritik mot ett visst sätt att handla.

stefan hallgren sa...

Jag vet att du ville göra det här till ett inlägg om en kritiskt värderande jämförelse mellan två konstverk, Piss Christ och Muhammedrondellhunden, men får man öht göra en sådan kritiskt värderande jämförelse inom den genren - den provocerande? Jag har uppfattat det som så att man inte får det. Man får inte dela ut betyg. All provocerande konst är lika bra, bara den är provocerande. Det är provokationen som är konsten. Om någon blir provocerad - och visar det genom flaggbränning t.ex. - så är det ett bevis på att det är konst. Och konst ska ställas ut. Annars är det ett brott mot yttrandefriheten. Det är den logiken jag uppfattar här nånstans iaf, och som jag för min del kritiserar.

markus sa...

Stefan Hallgren:
"det kan inte vara någon PLIKT för någon att ställa ut det eller publicera det,
eller få det obeställt i brevlådan."

Vilket ingen heller hävdat. Däremot hävdar jag (och andra) att det inte heller kan vara någon PLIKT att plocka ner konstverk som kränker religiösa fundamentalister från mellanöstern. Varför skulle de utgöra undantag?

Charlotte W sa...

Stefan: ja jo jag fattar hur du tänker.
Känner också igen det du beskriver gällande Muhammedkarikatyrerna. Men det blir väl lite "Se här, vi vågar också!"-sport över det hela.
Vill ändå hävda det viktiga i att inte böja sig för fundamentalistiska krafter vad gäller vad som visas på gallerier, i det offentliga rummet etc.
Vad gäller detta med betyg, ja precis. Fast jag tycker konstkritik överhuvudtaget är feg med värdeomdömen.