mansoffer

Debatten om "nya P1" är i full gång. Jag för min del instämmer fullständigt i kritiken mot programsatsningar som Lantz i P1 och Stil. Anklagelserna om förytligande borde inte vara så svåra för radioledningen att förstå.

Men efter detta gnäll vill jag berömma en programserie som tyvärr precis tagit slut. Fyra av fem delar finns fortfarande att lyssna på i sr:s 30-dagarsarkiv på nätet - man kan klicka sig fram från programmet MANNENs hemsida. Man får skynda sig lite för att höra del 2, den sändes 21/1 med rubriken "Mannen som förbrukningsvara" och innehåller bland annat ett fascinerande samtal med genusforskare Per Folkesson om män som offrar sig i krissituationer och män som blir offrade i krig. "Kvinnor och barn först!" är mönstret för hur man agerar i nödlägen. Männen förväntas offra sig för andras säkerhet, i en utsträckning som inte står i paritet till kroppstyrka och eventuell större lämplighet att agera vid katastrofer. När männen inte fick sätta sig i Titanics livbåtar berodde ju inte det på att de skulle haft bättre möjlighet att klara sig därute i ishavet inuti en sjunkande båt.
Att män i stor utsträckning också utgör civila offer i militära konflikter och krigsliknande situationer är ett faktum som ofta förbises. Alltför slentrianmässigt talar vi endast om kvinnor och barn som de ständiga förlorarna. Det ter sig logiskt eftersom män i överväldigande utsträckning är de som utför, utlöser och dirigerar våldet. Men män väljs inte sällan ut som offer just i egenskap av män. Att en anfallsstyrka tömmer ett samhälle på män och avrättar dem är ett återkommande fenomen. Det var män som var offer i Srebrenica; i Tjetjenien har det förekommit att byar tömts på män. En förkrossande majoritet av alla civila offer för våldet i Irak sedan 2003 är män -- det har inte minst handlat om män som sökt polistjänst eller någon annan typ av arbete med anknytning till ockupationsmakten.
Att män väljs ut som offer i situationer som dessa handlar förstås om att man vill oskadliggöra fienden. Männen är de som skulle kunna utgöra ett hot mot aggressorerna -- sådan är i alla fall rollfördelningen. Därmed, menade Folkesson i P1-programmet, kan det inte sägas att antalet mansoffer skulle motbevisa en syn på mannen som överordnad i samhället. Snarare är det så att män i vissa lägen blir till bondeoffer i en kamp där vissa överordnade mäns makt står på spel. Deras offer bevarar snarare än ruckar på en patriarkal ordning -- men de utgör ett mycket högt pris att betala för denna, ett oskäligt pris för den stora majoriteten av män.
Jag vet inte om jag är beredd att följa Folkesson hela vägen i hans analys. Men det var mycket givande att lyssna på honom. Det är alltid viktigt att fakta som stökar till vår gängse bild av män och kvinnor tas på allvar. När vi hör talas om en grupp av män som dödats och dumpats på en soptipp i Irak, och som har det gemensamt att de alla heter Omar vilket avslöjar deras religiösa tillhörighet, då kan det vara värt att tänka på att de är offer för det sekteristiska våldet i Irak i egenskap av att vara sunniter men också, högst sannolikt, i egenskap av att vara män.