"Det är en sport för män"

Jag gillar att titta på hockey.
Jag gillar det primitiva, den fåniga orgelslingan, det monotona upprepandet av introt till Queens We Will Rock You.
Men så händer det nåt i nästan varje match som gör att jag stöts bort. Och det är inte så mycket våldet i sig som kommentatorernas begejstring inför det som fyller mig med avsmak. När kanadensarna vinner en match genom att i princip misshandla bort motståndarlagets nyckelspelare från plan - och det från kommentatorsbåset heter att "Kanada spelar med stort hjärta". När direkta övergrepp på isen visserligen beklagas, men med en biton av beundran. Eller som nu, när en svensk spelare tacklar omkull en vitryss mitt på plan - och man formligen hör saliven rinna i de båda glada gossarnas käftar.
"Ja! Det är rätt!"
"Vi måste visa vitryssen vem som bestämmer på isen!"
"Det här är en sport för män!"'
Ja, där kom det. Undrar om snubben skulle vilja ställa sig framför det kvinnliga svenska landslaget i ishockey och upprepa det där sista. Uppenbarligen sades det utan större eftertanke. Det är inte var dag man serveras en så tydlig och ohämmad demonstration av konstruktionen av manlighet. På sätt och vis en ynnest.
Men jag tappade lusten att se färdigt matchen.