fredag, maj 02, 2008

En sjungande Anne Frank och ännu en revisionist

Lisbeth Lindeborg skriver indignerat i Sydsvenskan att en musikal om Anne Frank nu spelas i Spanien. "Även om producenten Alvero fick klartecken från den holländska Anne Frank-stiftelsen så lär resultatet knappast stämma med stiftelsens intentioner", menar hon (som själv inte sett uppsättningen), och fortsätter: "I debatten frågas nu om man verkligen kan göra en musical om ett av Förintelsens offer." Därom Merthen Wortmann i Die Zeit:" (O)m Anne Frank med familj får lov att sjunga på scen är väl inte den huvudsakliga frågan som ska besvaras. Att utan vidare svara nej på den låter sig knappast göras efter filmer som Lubitschs Att vara eller inte vara eller Benignis Livet är underbart, efter tecknade serier som Art Spiegelmans Maus. Viktigare är frågan om vad det är som sjungs, och hur." Och på den frågan svarar Wortmann att det som presenteras på den spanska scenen är undermåligt - glättigt och förljuget.
Wortmann har förstås rätt - man kan inte ställa upp några regler för vilka genremässiga former fiktion som relaterar till förintelsen ska få lov att stöpas i. Personligen skulle jag dock inte föra fram Benignis film som ett "bevis" för att man kan göra (bra) komedi i förintelselägermiljö. För mig är den filmen fullständigt vidrig. Jag såg den i Berlin tillsammans med två väninnor. Det var jag, en amerikanska och en tyska i en i övrigt nästan tom biografsalong (Bellman var också frånvarande). Efter några spridda fniss under de första tjugo minuterna blev det helt tyst. Efteråt var vi alla tre så äcklade av vad vi sett (och då alltså inte så mycket av ämnet för filmen utan av det okänsliga sätt filmen presenterade sitt ämne på) att vi inte ens förmådde tala med varandra. Var och en dröp hem till sig i tystnad, med känslan av att ha tagit del av något skändligt. Men jag vet att det finns högst respektabelt folk som verkligen gillar Livet är underbart. En av dem är, hur otroligt detta än verkar utifrån min synvinkel, Imre Kertész.
Hursomhelst, det är inte bara den spanska musikalen som fångat Lindeborgs intresse. Hon fortsätter:

Alveros uppsättning leder oss också till frågan om hur erinrandet av Förintelsen gestaltas i olika länder, till exempel i Spanien. Där är det inte bara minnet av Anne Frank som nu glättas upp. Hittills har det varit straffbart att förneka folkmordet. Men i fallet Pedro Varela – en ledande nynazist – bestämdes att yttrandefriheten, det vill säga hans förnekelse av folkmordet, var viktigare än Förintelsen. Domen firade Varela med ett seminarium där före detta Ku Klux Klanledaren David Duke var hedersgäst.

Man kan verkligen tycka - som jag tycker - att förintelseförnekande inte ska bekämpas i domstol. Men här har vi alltså ännu ett flagrant exempel på hur förintelseförnekande går hand i hand med högerextremism och rasism. Det är i den ringhörnan historierevisionisterna hör hemma, sen må nyttiga idioter (eller är de cyniska djävulsadvokater?) föra hur långsökta resonemang som helst för att söka göra ifrågasättandet av gaskamrarna till ett intresselöst sökande efter sanningen.
Låt mig avsluta med ett citat av Noam Chomsky, mannen som med viss fanatism kämpat så ihärdigt för att även historierevisionister ska ha yttrandefrihet: "Förintelsen utgör den mest vedervärdiga grymheten i människans historia, och vi förlorar vår mänsklighet om vi söker föra ett jämbördigt samtal med dem som bemödar sig om att förneka eller förminska nazismens brottslighet."
-------------------
Bloggtips de jour: även om jag aldrig varit så mycket för utopister blev jag lite glad av den här postningen av Birger Schlaug. Annat: Tanja har bevittnat ett fall av barnplågeri, Thomas S funderar kring adekvata idéer, Johan D har tittat på Insider och Jimpan upptäcker att han har nåt gemensamt med Alf Svensson.

7 kommentarer:

jimpan sa...

Jag är alltså i gott sällskap (Imre Kertész) i min uppskattning av La Vita è Bella...

Charlotte sa...

Ni är inte kloka...
Men allvarligt talat, ni är så många...det är massor med vettigt folk som uppskattar den... Känner mig som ett ufo.

Anonym sa...
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
Bulten i Bo sa...

Så jag blev länkad och förtalad ("nyttig idiot") även i detta inlägg? Lite märkligt, med tanke på alla gånger du förklarat att du inte vill ha mer med mig att göra.

Men här har vi alltså ännu ett flagrant exempel på hur förintelseförnekande går hand i hand med högerextremism och rasism. Det är i den ringhörnan historierevisionisterna hör hemma

De gör det i många fall, ja! Men det finns undantag och jag tycker det är lite märkligt att vända på den argumentationsmässiga kuttingen och säga att allt ifrågasättande av detaljer och förlopp under andra världskrigens massmord defenitionsmässtigt är att betrakta som "högerextremism" och "rasism"! Det är nämligen att göra våld på begreppen och det verkar ju vara den frågan som främst skiljer oss två.

Rörande Chomsky-citatet (Källa?) så får jag väl anmäla avvikande åsikt. Antingen betraktar man förintelseförnekande som en företeelse av typen "jorden-är-platt"-yttrande, dvs ofarligt och möjlig att ignorera och därför inte värt att bemöta. Om man däremot anser att förintelseförnekande är är en allvarlig företeelse som hotar samhällets grundvalar, ja, då finns det ingen annan väg än att bemöta dessa med fakta.

Precis den senare linjen föreslog jag i fallet Jan Berbhoff där jag erbjöd plats på min blogg för den historiker som ansåg sig ha faktas att mosa den uppsats som Bernhoff skrivit. Bemota med fakta, alltså! Så blev det dock inte, ingen historiker bemötte öht hans argument, folkpartisterna tog Stockholms skattebetalares pengar och köpte ut datorläraren från hans tjänst på Komvux.

Och här har vi den verkligt nyttige idioten, Jan Björklund. Alla förintelseförnekare kan nu i sin argumentation köra argumentet "våra åsikter är så farliga för etablisemanget för dom kan inte bemöta oss. Därför måste dom tysta oss, kosta vad det kosta vill"

Däri ligger det farliga. "Förbjudet att titta in, det finns ändå inget intressant att se" är sällan någon bra taktik!

Charlotte sa...

Att jag gärna undviker att ha något att göra med din person innebär inte att jag inte även fortsättningsvis kan komma att kritisera din blogg (fan ska veta att den är full med idiotier, inte ens ofarliga sådana). Ifrågasättande av förintelsen kallar du alltså "ifrågasättande av detaljer och förlopp".
Herregud vilken uppblåst självbild du har som tror att historiker kommer att använda sin din blogg för att bemöta revisionister! Du får det att låta som om det inte skulle finnas massor av material, överallt, även hos FFLH... På så sätt relativiserar du och ifrågasätter indirekt saker som sedan länge etablerats som fakta.... Du kanske inte tycker att rasism, nynazism och annan högerextremism för vilken ifrågasättandet av förintelsen är fundamental är något att bråka om - men var snäll och försök ha respekt för att det finns de som tycker annorlunda, inte minns de som själva hotar drabbas av de här rörelserna.
Och här är f ö källan till Chomskycitatet (det är välkänt & väl spritt - man måste fanimig inte alltid ange källa för sådant):
http://www.chomsky.info/letters/19920331.htm

Bulten i Bo sa...

Herregud vilken uppblåst självbild du har som tror att historiker kommer att använda sin din blogg för att bemöta revisionister!....Du får det att låta som om det inte skulle finnas massor av material, överallt, även hos FFLH

Faktum var dock att inget vettigt bemötande av Bernhofs teorier skedde på någon arena öht. Om det berodde på att hans teorier var lika ofarliga som "jorden-är-platt"-teorin eller att man ansåg att han hade desarmerats när han utsatts för yrkesförbud, det lär vi väl aldrig få veta.

Jag fick doxk inte reda på vilken av metoderna (förbud eller faktabemötande) som du anser vara den bästa medtoden att bemöta sådana som Bernhof. Beror det möjligen på att du (liksom jag) förordar den senare metoden men att det står dig emot att erkänna att du är överens med mig?

Charlotte sa...

Men det står ju i texten! "Man kan verkligen tycka - som jag tycker - att förintelseförnekande inte ska bekämpas i domstol." Står det. Punkt.
Samtidigt är det väldigt svårt att debattera med revisionister - helt enkelt för att de aldrig godtar någonting som bevis överhuvudtaget...Och som Chomsky påpekar ger man sig ut på en hal sluttning om man gör det... Så det bästa är att ägna sig åt upplysning avsedd för allmänheten, snarare än att debattera direkt med förintelseförnekare, skulle jag tro. Och det görs ju, från FFLH:s sida & annorstädes. Du kanske observerade att jag tidigare länkat till en sida som heter 66 Questions and Answers About the Holocaust? Det är ett annat exempel på upplysningsarbete.