torsdag, april 24, 2008

Sådan är kapitalismen

CARL ERLAND ANDERSSON i Göteborgsposten:

Det talas om att åtminstone vissa delar av sköterskestrejken kan vara samhällsfarlig; vilket ju då bevisar den yrkesgruppens vikt och nödvändighet. Det nödvändiga arbetet är - som ett uttryck för kapitalismens bländande logik - självklart också ett lågavlönat. Och så ska det, enligt samma lysande tankeverksamhet, tydligen förbli. Man kräver ju inte astronomiska summor, som direktörer, då dessa hänvisar till det ohyggligt ansvarsfulla i sitt värv. Det finns till och med högavlönade som i syfte att rädda Sverige från totalt ekonomiskt haveri inte betalar tevelicens. Ställd mot denna tappra motståndsrörelse kan sköterskornas verka patetisk, om än kanske samhällsfarlig. Och inte solidariserar sig övriga fack med vårdfackets aktioner. Då TT ringde runt till flera andra fackförbund fann de att dessa inte vill ge sjuksköterskorna "sitt fulla stöd". Det halva stödet innebär att de visst anser att sköterskorna har usla löner; det som inte stöds är kravet på att lönerna ska höjas. Jo, jag vet att det har att göra med proportioner, att sköterskornas krav på 15 procents löneökning verkar skamligt för de yrkesgrupper som nöjt sig med hälften. Uttryckt på annat sätt behöver motståndarsidan i konflikten - arbetsgivarna - inte enligt klassiskt mönster behärska situationen genom att splittra och söndra. Den mekanismen är inbyggd i systemet; den så att säga sköter sig själv. Det är tillåtet att påpeka orättvisor, men betänkligt att verkligen försöka åtgärda dem. Ju större orättvisor man vill åtgärda, ju mer betänkligt.

JØRGEN JOHANSEN i Sydsvenskan:

När världens växande medel- och överklass vill fortsätta att transportera sin kropp i en bil av 1 500 kilo stål, plast och aluminium så är råoljebaserat drivmedel inte acceptabelt. Växthuseffekten kräver att vi tar ansvar och köper miljövänliga fordon.
Och den tillförlitliga marknaden levererar till dem som kan betala. Bilarna får nya motorer och snabbt dyker det upp bensinmackar med etanolbränsle i varje del av landet. Globala agroföretag ändrar sig snabbt efter de rikaste kundernas önskemål. Nu handlas det med och odlas grödor för våra nya miljötransporter världen över. Richard Bransons Virgin Atlantic Airlines har redan provkört ett flygplan med ekobränsle.
Men just när man köpt och provkört den nya bilen så kommer det varningar om att allt inte står rätt till. Folkliga uppror i Mexiko, Indien och andra delar av världen där fattigdomen är stor beror på ökade matvarupriser. Basfödan som de fattigaste lever av stiger kraftigt i pris när köpstarka kunder vill ha annat bränsle i tanken. Företagen producerar där vinsten kan maximeras och just nu är etanol bra för aktieägarna. Jorden dammsugs på jakt efter möjliga råvaror. Och priserna stiger.

---------------
DAGENS LITTERÄRA ARROGANS står Thomas Götselius i DN för (ämnet är en fildelningssajt för bokpirater): "Så har den kniviga fildelningsfrågan till sist blivit en angelägenhet även för skriftkulturen. Och det är bra. För vad fildelningsdebatten behöver är inte mer lagstiftning utan mer eftertanke, större historiskt siktdjup, skarpare teoretisering."
Ja herregud, inte kan man väl överlåta eftertänkandet åt de som rör sig inom andra mediala sfärer än den litterära, eller?
--------------
MISSA INTE Polly Toynbees artikel i The Guardian om den svenska toryvargen!

3 kommentarer:

Anonym sa...

Här kommer en lite slarvig analys, eftersom jag inte är särskilt insatt men ändå har kliande fingrar:

Jag sympatiserar med sköterskorna, de har ett lågavlönat jobb trots en akademisk utbildning och jag anser att de har rätt till bättre lön. Samtidigt vill jag påpeka att (o)rättvisa är ett högst subjektivt begrepp och inget som existerar utanför våra medvetanden. Det går således aldrig att hänvisa till "orättvisa" som om det vore en objektiv grund för förändring. Med det sagt vill jag också nämna att (om jag inte helt missförstått hur marknaden fungerar) i "privata" sammanhang är lönesättning beroende av faktorer som tillgång och efterfrågan och större maktkoncentration i den hierarkiska toppen, vilket jag visserligen tycker leder till helt orimliga resultat ibland när exempelvis direktörer skaffar sig förmögenheter samtidigt som det snålas med löner till de anställda och företagen går på knäna. Men i det här fallet är det ju det offentliga (staten, eller landstinget, jag är inte detaljinsatt i lönebudgetarna för den offentliga sektorn) som inte ger sköterskorna vad vi skulle kalla en rimlig lön. Med motiveringen "det finns inga pengar". Som om pengar nu för tiden vore något annat än en abstraktion. Det är klart att det finns pengar. Det finns så mycket pengar staten vill att det ska finnas. Att en ökning av penningmängden leder till ökad inflation är en annan sak. Men om nu arbetet ÄR viktigt, då måste man väl också anse att det är tillväxtgynnande och därmed våga öka penningmängden till vad som kan anses vara en rimlig värdering av det utförda arbetet.

Nåja, jag har precis vaknat och det där var en högst amatörmässig analys, så var snäll när du sågar den. Och försök att inte sucka alltför mycket. ;)

Charlotte W sa...

Suck.
Nä allvarligt talat - jag tror ett stort problem är att landstingen/regionerna och kommunerna är de, i synnerhet de förstnämnda, som har budgetansvaret för vården. Deras resurser är knappa till att börja med, och politikerna sitter där & ser till sin egen lilla bit & är ålagda av staten att få sin lilla bit att gå ihop - och någon längre framförhållning än till nästa budgetår har man inte.
Men jag tror ärligt talat inte att det hade behövts tryckas upp pengar att betala höjda sköterskelöner egentligen. Man har ju råd med sådant som eviga skattesänkningar till de som minst behöver det, t ex.
Sen håller jag givetvis inte med om att orättvisa inte skulle duga som grund för förändring - vi ska väl förändra samhället i den riktning vi anser önskvärd, och då finns knappast några "objektiva" kriterier att ta till i vilket fall som helst.

Charlotte W sa...

"Upplevd orättvisa", menade jag. :-)
(Sådan som den hungrande kan uppleva vid åsynen av människor som sitter vid dignande bord.)