Har antisemitismen spelat ut sin roll?

Det intrycket kan man få av Andreas Malms DN-artikel "Olja på elden", om västvärldens islamofobi. Fast Malm säger det inte själv utan citerar den amerikanske professorn i antropologi och judisk historia Matti Bunzl: "Medan den traditionella antisemitismen har spelat ut sin historiska roll i och med överskridandet av nationalstaten växer islamofobin snabbt fram som det definierade tillståndet för det nya Europa." Den traditionella antisemitismen, det är den där juden är "som främling i nationen, som medlem i en kosmopolitisk ras som svävade över alla gränser och upplöste nationen inifrån, till sitt väsen osund och illojal". Ja det är möjligt att det föreställningskomplexet är så försvagat att det inte längre har någon större betydelse i praktiken. Men liksom antisemitismen föddes ur en religiöst färgad antijudaism har en viss form av antisionism fötts ur antisemitismen, och fortfarande lever gamla myter om barnaoffer, strävan efter världsherravälde kvar.
Den som inte tror mig kan lyssna på ett inslag i P1-programmet Människor och tro från den åttonde februari (programmet finns kvar i trettiodagarsarkivet några veckor till). Där berättas det om hur det högerextrema tyska partiet NPD lierat sig med Iran i en gemensam antisionistisk agenda. Jag tror knappast den svenska antisionistiska vänstern vill känna igen sig i den typ av antisionism som NPD och Ahmadinejad står för, men jag tycker att det borde stämma en och annan av dem som bekymmerslöst skyller det mesta på Israel, till och med existensen av islamofobi, till eftertanke att den NPD-are som intervjuas i programmet konsekvent använder ordet "sionister" istället för "judar". I Leipzig försökte några ungdomar genom att iklä sig israeliska flaggor protestera mot högerextremisternas glada support av Irans fotbollslandslag under en VM-match. Ja, den tyska kontexten är annorlunda - något sådant hade vi näppeligen fått se här i Sverige.
Och de gamla myterna då? Ja, de sprids genom iransk satellit-tv. Och genom Hizbollahs tv-kanal Al-Manar. Det är tragikomiskt i sammanhanget att artikelförfattaren Andreas Malm för några år sedan gjorde det moraliskt tvivelaktiga ställningstagandet att hylla just Hizbollah i dess krigföring mot Israel.
Än islamofobin då? Ja visst finns den, i alla högsta grad. Så kan man i Göteborgsposten läsa om hur någon igår lade två avhuggna grishuvuden på den tomt vid Ramberget där en moské ska byggas.