Eftersom det är Alla hjärtans dag idag vill jag skänka en hjärteblomma åt Sveriges Radio och alla dessa underbara radioprogram man kan höra, i sin radio eller på webben.
Jag har en känsla av att Sveriges radio behöver lite extra support just nu, efter Juttans utspel på DN Debatt häromsist.
Min reaktion på artikeln var tudelad: å ena sidan tycker jag förslaget om att lägga en public service-avgift direkt på skattesedeln är bra, å den andra förslaget om en sammanslagning mellan SR och SVT dåligt. Det är hopplöst förlegat att hänga upp betalningsskyldigheten på TV-innehav idag, när ingen TV-apparat längre behövs (nätet...) och när det för den delen är fullt möjligt att ha en TV utan att någonsin titta på just SVT. Det där pratet om "betalningsvilja" är ju dessutom bara nys -.det är faktiskt så att TV-innehav innebär tvång att betala. Oberoendet gentemot politiker är också bara relativt, men kan förstås värnas mer eller mindre väl och jag har svårt att inse varför betalning via skatten måste innebära ett sämre värnande.
Men så var det det där med sammanslagningen då ja - jag har ju sett de ängsliga reaktionerna från radiohåll. Och nog hickar jag också till när jag läser: "Varför ska svensk public service, till skillnad från nästan alla andra liknande företag i Europa, behålla två medarbetaruppsättningar på varje programområde, två ledningar på alla nivåer och två styrelser också under nästa tillståndsperiod med start 2010?" Ja, jag kan inte jämföra med andra europeiska länder, men en uppenbar orsak till att hålla sig med två medarbetaruppsättningar torde väl vara att radio och television är två olika media. Inte alltid men väl så ofta spelar detta stor roll. Ta musiken till exempel. Musikområdet pekas ut som ett där radio och TV ska samordnas, samarbeta mer. Men det där funkar ju bara på vissa öar, områden där det både finns något visuellt och något auditivt av intresse. Som då det handlar om opera, eller mycket av P3-musiken, där det finns en uppsjö av musikvideos. Men ett lite stofilt och underbart program som Alltid på en söndag med Vassilis Bolonassos? Eller lördagens CD-revyn, ett gäng kunniga människor som pratar om och sätter betyg på nyutgiven klassisk musik, hur intressant är det att titta på? Det är, däremot, alldeles utmärkt att lyssna på.
Det är annars nyhetssidan som motreaktionerna främst riktat in sig på. Ove Joanson, styrelseordförande på SR, svarar Jutterströms idé om att det vore bättre med en enda stor nyhetsredaktion än med flera mindre som bevakar samma sak:
Det skulle innebära att lokalradion lades ned. Att SR i dag kan erbjuda lyssnarna över hela landet 27 lokala kanaler beror på att de få anställda på var och en av dessa kanaler (cirka 20 personer i snitt) producerar både nyheter och program i radiokanalen. Om, som SVT och Jutterström argumenterar för, dessa medarbetare också skulle producera tv-inslag så skulle resurserna inte räcka till att sända de lokala kanalerna.
Det andra som skulle utarmas är Sveriges Radios unikt breda och djupa utrikesbevakning. Från min egen korrespondenttid, då den Jutterströmska modellen gällde och vi korrespondenter rapporterade i både radio och tv, minns jag att tv med sina särskilda produktionskrav tog 80 procent av arbetstiden och att vi korrespondenter aldrig - bokstavligen aldrig - hade tid att medverka i andra radioprogram än Ekosändningarna. Så Jutterströms förslag skulle i ett slag beröva lyssnarna av God morgon världen, Studio ett, Människor och tro, Radiosporten och dussintals andra program med det internationella perspektiv och den närvaro i världen som korrespondenterna står för.
Mattias Hermansson skriver däremot i en kommentar, fortfarande i samma tidning, att ett
område där vinsten av en sammanslagning skulle vara markant är självklart webben. Här är SR och SVT i dag hopplöst efter i förhållande till den kraft de skulle kunna besitta. Det märks på innehållet, det märks på publiken. I sina traditionella medier är SVT tre gånger större än Aftonbladet - på nätet är publikstorleken den omvända. SR gör radio som når fyra gånger fler människor än DN gör som papperstidning - men på webben är DN.se femtio procent större än SR.se.
Men då undrar jag verkligen vad det är som egentligen gått snett. SR.se har helt enkelt massor att erbjuda, alla program finns utlagda på nätet under trettio dagar, man kan utgå från programmenyn som ett bibliotek där man kan klicka sig vidare i en mängd olika riktningar. Jag kan inte inse vad som skulle vara fel med SR.se vare sig innehålls- eller formmässigt - och i synnerhet inte vid en jämförelse med DN.se. På något sätt har SR.se tydligen inte nått ut, det är väldigt synd. Radion funkar änsålänge betydligt bättre än televisionen på nätet, det finns i princip inga uppspelningsproblem förutsatt att man har en dator som kan ge ljud ifrån sig. Jag är inte storhetsvansinnig, så jag inbillar mig inte att min lilla blogg skulle göra någon egentlig skillnad, men vem vet, jag kanske kan inspirera någon till att ta sig in och lyssna? Förutom de program som redan nämnts av mig (Alltid på en söndag, CD-revyn) och Joanson (Godmorgon, Världen!, Studio Ett, Människor och tro) så vill jag särskilt pusha för Konflikt (som tyvärr decimerades i längd vid den senaste tablåomläggningen), OBS! (lyssna på veckans inslag om "blå khmerer"!), Monitor (för alla som gillar elektronisk musik) och Klingan (för alla som gillar musik). Nio program som på olika sätt för in omvärlden i våra liv.
Glad Alla hjärtans dag kära radio, och alla andra också för den delen!
-----------
Febril aktivitet råder som vanligt på Agenda 2010+: Anna blir falsifierad av patriarkatet, Andreas knockas av Min middag med André, Anders kommenterar diskussionen om islamofobin och någon som kallar sig Vänstra stranden hoppas på en ny utrikespolitik.
torsdag, februari 14, 2008
Bli radiot - lyssna på SR.se!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
10 kommentarer:
Att svt.se och sr.se har lite besökare är inte konstigt. sajterna suger. Röriga och viriga (gäller för all del DN, aftonbladet etc också). Alla program finns bara i propreatära format med usel kvallite, de kan bara spelas upp streamade i dåligt skrivna webbaplikationer som för det mesta bara inte funkar. Man får bränna fler minuter på hacking för att lyckas ladda ner något och alls kunna se det. Sen är det ändå i så dålig kvallite att man måste trycka pause var femte minut för att gå och spy.
Naturligtvis är IP-maffian inblandad, men de som vill pirata något rippar det ju från radio eller TV. Så det finns inget sans i att begränsa nedladdning av filer så länge de är sämre än den kvallite man får vid rippning. En kvallite som motsvarar svhs resp kassetband vore oproblematiskt (om vi utgår från verklighetskoll, IP-mafian saknar ju tyvärr sådant). Här kunde man förvänta sig att ett public service företag tar strid för public intrest. Som det är nu får man vara glad för de pirattjänster som finns.
De skulle kunna publicera allt de sänder (om de får avstå från filmer och inköpta TV-serier så är det ingen katastrof) med hög kvalite i standardformat. De skulle kunna använda bittorent för att spara mycket pengar. Varje program kunde ha ett RSS feed som länkar torrentfilerna som media, så folk bara behöver se till att slå på datorn minst en gång i månaden för att få ned allt de prenumererar på.
Här har public service ett stort övertag. Det borde kvitta lika om folk ser på TV eller laddar ner. De har inga problem med reklamintekter etc.
Men just nu gör dom allt fel och verkar inte ens slåss för att få göra det rätt.
Men det är ju jättestor skillnad mellan SVT.se & SR.se. Vad gäller radion går det alldeles utmärkt att lyssna på långa program via webben, med god uppspelningskvalitet och som regel utan hackande. Funkar nio gånger av tio för mig, och jag har en liten, klen dator. SR.se-sajten är inte särskilt rörig heller. Du kan t ex välja att få programmenyn uppdelad i kategorier, där kan du enkelt se vilja ex samhällsprogram som finns, du kan gå in på deras respektive sidor där de som regel finns för avlyssning. Enkelt.
Blande inte ihop SR.se med SVT.se.
Jo, sr.se är mindre rörig. Men när man väl hittar ett program så är det kört. En trasig webbaplikation som bara spelar streamad media av propritära format och som försöker dölja var programmet faktiskt finns.
Det blir bara värre och värre. Varje gång man försöker får man leta mer och mer för att hitta url till streamen och strula med artificiella hinder som cookis för att kunna ladda ner (och alls kunna lyssna). Sen får man jaga en fungerande codec. De gör saker avsiktligt svåra för att tjäna IP-mafian istället för allmänheten. De gör det dessutom för alla program, även helt egenproducerade utan material från tredje part. I det perspektivet tycker jag det är ytterst tveksamt om de *alls* förtjänar någon finansiering från allmänheten.
P3 - demo hade faktiskt en anständig sajt förut... Vet inte om den är kvar. Det är det som är mest surt... Det är viljan som saknas - inte förmågan.
Jag vet inte vad "proprietära format" är. Men jag fattar inte det stora problemet. Är det det att du kräver att du ska kunna ladda ned & behålla allt på din dator, är det helt värdelöst annars? Möjligtvis är det så att vi lyssnar på olika saker på olika sätt & därför har helt olika upplevelser av det. Flera av de program jag lyssnar på finns som poddradio, d v s du kan ladda hem dem. Men om musikprogram inte finns på det sättet är det väl inte så himla konstigt, att det finns för avlyssning i trettio dagar är väl trots allt rätt generöst eller? Sveriges Radio är inte skyldigt till de problem med upphovsrätten den nya tekniken ställer oss inför. Tycker det är fånigt att säga att de inte borde ha några pengar för att de inte har råd att vara mer generösa med musiken än vad de är.
Podradio är bra... Den har jag missat.
Men det gör det ju ändå underligare varför de gör nedladdning av program från 30-dagars arkivet så svårt som möjligt.
Ganska rörigt är det endå... När man hittar ett program borde 'lyssna', 'ladda ner' och 'prenumerera (podd radio)' finnas på samma ställe intill varandra. Och tydligt.
Propriartära format är ljud och filmformat som något företag har hittat på och inte offentliggjort så de funkar bara med det företagets egna program. Ofta använder de konstiga licenser och patent för att ytterligare försvåra för folk att lyssna. Totalt sjukt att publik service använder proriartära format när det finns fria och öppna format. Ungefär som om vägverket skulle bygga vägar bara för dom som kör opel.
Det gör att man *måste* ladda ner filer för att sedan kunna lyssna på dom i 'rätt' program med diverse trix.
Kommersiell musik är som med tv-serier... det är skit samma om det finns på nätet eller inte.
Aha, tack för denna information som gör mig lite mer allmänbildad! Då förstår jag din kritik bättre också.
Gott. Du har i alla fall lyckats lite... Jag har prenumererat på 18 kanaler...
Pod-radion använder dessutom .mp3, det är OK. En öppen standar med många fria implementationer. Var ett problem med att ett mörkat patent dök upp, men det måste gå ut snart om det inte redan gjort det!
radio på nätet härskar. sr-s sida är lite smårörig ibland, men många kanaler svarar snabbt när man mailar (monitor t ex)
spela in strömmarna och lägga i mp3-spelaren är inte alltför bökigt. litet rart nostalgiskt också att sitta där och kämpa med pausknappen... här i alla fall några mjukvarutips
om man inte går direkt till podsidan och hämtar
här breakfast for champions (indie-radio) pod-sändningar
Tack för det, du kommer då alltid med fiffiga tips & grejor! Vilken tur jag har som har dig som bloggkompis. :-)
Skicka en kommentar