söndag, november 25, 2007

Mannen är normen, kvinnan avvikelsen

Vissa av oss har hört den formeln till förbannelse. Så många gånger att vi riskerar ta den till oss som en maxim vi lever efter snarare än en beskrivning av vissa sakers tillstånd. Men den duger fortfarande som en dylik beskrivning, den är i själva verket förmodligen oundgänglig och förklarar mer än vad den riskerar fördärva.
Birgitta Holm använder sig av den (utan att ordagrant återge den) i sin understreckare om Doris Lessing och svenska akademins motivering till att ge henne nobelpriset. Holm:

Om jag fick döma skulle Orhan Pamuks erfarenheter, förra årets pristagare, vara mycket mer specifikt manliga än Lessings är kvinnliga. Men i Pamuks fall sägs inte något om ”manlig”, där heter det i prismotiveringen: ”som på spaning efter sin hemstads melankoliska själ har funnit nya sinnebilder för kulturernas strid och sammanflätning.” Den manliga melankolin är hela stadens, mannens betryck, hela Kulturens. Samma sak kan sägas om alla de närmare hundra manliga författare som har fått priset genom åren. Deras ­erfarenheter är allmängiltiga, det är mannens berättelse som är den universella.
När det gäller Lessing ställs det kvinnliga i spetsen i motiveringen.


Ja så särskilt förvånad är jag ju inte om man säger så.
------
Glöm inte Agenda 2010+! Läs just nu: Ilse-Marie om vanvård och orättvisor, Heiti om Belsebubs kamp mot solceller, Björns perspektiv på utveckling och Andreas filosoferande om motståndets innehållslöshet.

2 kommentarer:

Jesper sa...

Det är intressant det där att när Svenska Akademien (och många andra i motsvarande sammanhang) ger sig fan på att vara lite feministiska eller åtminstone jämställda, så skjuter de sig själva i foten med den typen av resonemang. Jag tror att det är väldigt vanligt förekommande, inte minst inom stora delar av feminismen, speciellt i de lite äldre generationerna.

Det krävs nog både aktivt arbete mot det och ett tydligt uppmärksammande av de misstag som begås - så som i Holms text här ovan för att komma tillrätta med det.

Charlotte sa...

Ja, precis.
Förresten så skulle det vara kul att höra diskussionerna mellan Horace & Ebba hemma vid köksbordet om det här... Jag brukar inte vara så intresserad av skvaller men...:-)