lördag, mars 07, 2009

Hysteri V: djungelns obscenitet

70- och 80-talets s k "nya tyska film" var full av extravaganta hysteriker. Vi har i serien "hysteri på film" redan betat av Fassbinder, vars filmer är helfulla av hysteriska utbrott, och som i sig själv också var en utagerande diva av stora mått. Werner Herzog däremot har alltid visat mindre självinsikt och följaktligen varit mindre intresserad av att visa fram explicita hysteriska utbrott i sina filmer. Men man kan verkligen säga att hans filmer i sig gestaltar en slags hysteri - överspända, besatta och fulla av upprepningstvång som de är. Som han själv, uppenbarligen. Sin egen underliggande hysteri demonsterar regissören tydligt i dokumentären Burden of Dreams (Les Blank, 1982), som gjordes under inspelningen av Fitzcarraldo och verkligen inte bidrar till att avmystifiera Herzog, eller få aficionado-åskådaren mindre benägen att dra likhetstecken mellan Fitzcarraldos operafanatiske huvudperson och dess upphovsman. Det lilla tal han, med ett fascinerande bittert ansiktsuttryck, håller här om djungelns överväldigande obscenitet gör förmodligen en psykoanalytiker yr av lycka:

5 kommentarer:

Fredrik Stangel sa...

^____^

Anonym sa...

" Fornication...."I love it against my better judgement". Dialekten! Ansiktsuttrycket! Det ar sa man undrar om det har ar en parodi...
Underbart.
Eleni S

Charlotte Wiberg sa...

Haha. Nejnej det är ingen parodi...men visst tycker man att det hade kunnat vara en, liksom...

stefan hallgren sa...

In ze djungle, zere is a lack of order! Djungeln är helt enkelt för liberal, kanske man skulle kunna säga? Lite som internet ungefär...

Charlotte Wiberg sa...

Ja precis - på nätet finns ju också en massa snusk och otäcka tankar och bilder och saker som ynglar av sig på ett okontrollerat sätt...men I don't hate it I love it...:)