tisdag, januari 15, 2008

Veckans Bad Sex Award

...går till Ulla Isaksson för följande passage i romanen Paradistorg:

Hon darrar i hela kroppen, händerna far i luften och hon flämtar av ursinne. Sådan har Ture aldrig sett henne och han skrattar nästan lycklig: Han har fått loss henne! Hon hejdar sig med tårarna alltjämt rinnande nerför kinderna: "Sitter du och skrattar?"
Då reser han sig och kommer bort till henne, fångar in henne och lägger ner henne på sängen trots hennes sprattlande och argsinta motstånd. "Annika", viskar han, "jag älskar dig av helvete!" Och han håller fast henne, han är stark och öm och leder henne segervisst upp och ner på orgasmernas hav: "Nu väntar vi lite doktorn, vi låter de haploida cellerna få litet tid på sig."
Hon kvider och flämtar under honom, tar emot i ilska och fröjd på samma gång, håller honom fast med armar och ben, händer och fötter, lår och sköte, tills hon ser den vilda glimten i hans öga och han exploderar i henne med ett triumferande rop.


Men okej. Romanen är från 1973. Fast är det egentligen en ursäkt?

Ps. Haploid kommer från grekiskans haploos vilket betyder "enkel". En haploid cell ger en enkel uppsättning kromosomer. Uttrycket används om könscellerna hos arter som har sexuell fortplantning. Dessa organismer alternerar mellan tillstånd med enkel kromosomuppsättning (haploid) och dubbel kromosomuppsättning (diploid).Människans könsceller (gameterna) är haploida. Övriga celler i kroppen är diploida. Anledningen till att könscellerna är haploida är att det behövs en könscell från vardera föräldern för att forma en ny individ. (Taget härifrån.)

7 kommentarer:

jacobsteel sa...

"...haploida cellerna få litet tid på sig.""???? "...i ilsk och fröjd..."??? Det finns inga ursäkter. ,)

Charlotte W sa...

"Ilska" skulle det stå förstås, jag missade ett a som jag lagt till nu (som om det skulle bli bättre för det :-))

johanna sa...

Det är ju så fruktansvärt dåligt så att det blir fascinerande...

Kristoffer Viita sa...

"orgasmernas hav"? "ett triumferande rop"? Det är ju inte mindre än helt fantastiskt, han lyckades komma. Vilken jävla seger, vilken övermänsklig triumf.

Charlotte W sa...

He he.

Peter Midas sa...

Vilket magnifikt pekoral. 70-talets Ofvandahl, han med fiket i Uppsala alltså!

Charlotte W sa...

Arma karl, den där Ofvandahl.
Jag borde kanske tillagt att inte hela romanen (Paradistorg, alltså) är så usel som just det här stycket, förresten.