torsdag, januari 17, 2008

Solidaritetsbrist eller resultatet av en olöslig problematik?

Den brända jordens taktik. Så kallar bloggen Antigayretorik den tanke som Göran Hägglund har lyft fram om att istället för att godkänna samkönade äktenskap helt enkelt lyfta ut ordet äktenskap ur lagstiftningen:

När ett militärt underlägset land dras in i krig och ockuperas av fienden är det inte ovanligt att de försvarsstyrkorna fördärvar landet under retätten. De spränger infrastruktur, sätter eld på oljekällor, strör salt i jorden – allt för att ockupationsmakten inte ska få någon glädje av sitt rov.
Jag tycker att kristdemokraternas taktik i frågan om homoäktenskapet påminner om detta. De inser att de håller på att förlora kampen, och väntas förslå att äktenskapsbegreppet ska avskaffas helt ur lagstiftningen /.../
Så hemsk är alltså tanken på homosexuella äktenskap, att kristdemokraterna hellre gör sig av med begreppet helt. Vad som helst, men INTE jämställas med homosexuella... Piedestal till varje pris!


Nisha Beshara på Dagens Arena menar däremot att Hägglunds tanke är i positiv mening radikal:

Tro det eller ej, men det mest radikala förslaget i debatten om könsneutrala äktenskap kommer från kristdemokraternas partiledare Göran Hägglund. Han kan tänka sig att gå med på könsneutrala äktenskap, om bara ordet äktenskap byts mot samlevnad. En könsneutral samlevnadsbalk är just det som Sverige behöver - en samlad lagstiftning som inte diskriminerar utifrån kön, val av ceremoni eller samlevnadsform.

Jag förstår Besharas tanke, men min spontana reaktion är att hon är osolidarisk. Här har gayrörelsen - inte varje enskild homosexuell men rörelsen sett i stort - kämpat och kämpat för att samkönade relationer ska ges samma status, samma erkännande som heterosexuella, och så säger man lite nonchalant att: "Äsch, det ni kämpar för, det är ändå ingenting att ha". Det är som om en maratonlöpare, efter att ha sprungit i flera timmar och med den efterlängtade vilan, blomsterkransen och medaljen i sikte, på upploppet skulle få se hur mållinjen plötsligt plockas bort.
Situationen påminner mig om ett seminarium jag var på under det glada postmoderna nittiotalet, där en total reträtt från varje form av kanontänkande förespråkades. Man kunde i demokratins namn lika gärna lotta ut vilka böcker som skulle ingå i kursplaner på universitet och i grundskola. "Men", försökte jag, "kvinnliga författare, icke-västerländska..." och jag blev skarpt åthutad av de båda (vita, manliga, etablerade) seminarieledarna: Kvinnor ska inte kämpa för att få ingå i kanon, det är konservativt! Jag kunde inte artikulera min frustration.
Men naturligtvis förstår jag, som sagt, problematiken. Den uppstår varje gång marginaliserade grupper försöker få rum i en struktur som är exkluderande till sin karaktär. Kanske handlar det om en olöslig problematik. Men jag kan inte skaka av mig känslan av att det är osolidariskt att applådera Hägglundstanken, även om skälen för det är aldrig så goda.
-------------
Kamfertexts läsekrets har beslutat att Barry Lyndon är bästa perukstocksfilm! Något annat hade ju också varit skandal. Naturligtvis sätts en ny omröstning å det snaraste igång i högerhörnet (jag tröttnar aldrig, även om ni gör det!).

14 kommentarer:

Peter Midas sa...

Det har ju sagts i debatten att ordet äktenskap inte skall vara viktigt för de som är hetro. Man skall kunna dela med sig av detta begrepp. OK för det, men det är tydligen enormt viktigt för de homosexuella paren. Varför det? Äktenskap är semantik, kärlek är andlighet. Debatten handlar om fel saker och man kanske bör fokusera på det för var och en verkligt väsentliga. Homoäktenskap är inte tillkomna för "säktets bestånd" utan för kärlek. Det blir ju lite knepigt om man säger till ett par i ett samkönat äktenskap att nu oppas vi att ni snart får barn!! Jo, adoption, visst, men dessa barn finns ju redan och är inte ett bioloiskt resultat av ett samkönat äktenskap. Inte helt lätt och jag håller med om att det verkar lite sandlåda, OM ni skall använda äktenskap så får ingen använda ordet... Min spade, min hink. Tur att man är hetero och har både egenhändigt avlade barn och adoptivbarn.... Och äktenskap.

Charlotte sa...

Anledningen att ordet äktenskap är viktigt för (många) homosexuella är just att det inte ""bara är ett ord utan det finns en hel symbolvärld omkring det. Äktenskapet är den institution som i den kristna traditionen är "helgad av gud". Det är ju också därför KD så gärna vill undanhålla ordet från de homosexuella.

RedLib sa...

Jag är inte van att se helt trasiga resonemang här... Men det där är lite som om socialister säger - vi kan inte avskaffa kapitalismen nu när kvinnor, efter sekels kamp av kvinnorörelsen, äntligen börjar få VD poster. Totalkaputt!

En intressant aspekt av att helt lyfta ut äktenskapet ur lagstiftningen är ju att vem som helst får kalla vad som helst för ett äktenskap - helt utan statlig inblandning men också utan juridiska sanktioner.

Tror inte KD tänkt klart dessvärre, de byter nog fot snart för det *är* ett radikalt förslag.

RedLib sa...

Fö övrigt är det inte en olöslig problematik heller - att avskaffa exkluderande auktoritära strukturer *är* lösningen på diskrimineringsproblem - den enda fullständiga lösningen!

Charlotte sa...

Jaha, lycka till.
Jag får ju rätt obehagliga vibbar när jag läser formuleringar som "den fullständiga lösningen". Men envar har ju sin speciella perversion. Hoppas du inte på allvar tror att det lyckas bara.
Sen har jag lite svårt att se parallellen med "kvinnor som får VD-löner" & avskaffandet av kapitalismen - den rätta parallellen är: när kvinnor har samma möjligheter såväl i praktiken som i teorin, när kvinnor tjänar lika mycket pengar som män, då kan man kanske avskaffa feminismen. Du blandar in 2 olika kamper i ditt resonemang, därför blir det snett.

RedLib sa...

Nej nej... Det är inte jag som blandar in två olika kamper... Jag drar bara ett tydligt exempel på hur snett det blir då man gör det... Eftersom du gjorde det (homokamp vs kamp mot statlig religonsutövning och kontroll av samlevnadsformer).

Sen förstår jag inte problemet med att eftersträva avskaffande av auktoritära strukturer. Det motsätter inte att man parallellt försöker minska deras påverkan, öka insynen, öka den demokratiska kontrollen över dom, förbättra representationen av olika grupper inom dom... Men så länge de finns kvar kommer de att expandera igen så fort folk tittar ett ögonblick åt andra hållet.

Avskaffar man dom så är det klart sen. Men det är också just bara det som är klart. Andra finns kvar, nya uppstår och det finns förtrycksformer som inte har en tydlig struktur (fördomar, normer/stigma t ex). Missförstå inte fullständig lösning (på ett specifikt delproblem) med en fullständig lösning på allt eller än värre en slutgiltlig lösning på allt :-)

Charlotte sa...

Men det här handlar ju om de homosexuellas kamp, det är i ljuset av den som Kd:s drag ska ses. Och om man slopar ordet "äktenskap" i lagstiftningen, då finns avgränsningen i praktiken fortfarande kvar - utanför.
Man kan ha kvar ordet utan att kyrkan involveras, man kan kalla det "civiläktenskap". Men jag tycker först & främst att homosexuellas & heterosexuellas förhållanden ska ställas på samma fot.

RedLib sa...

Det är två kamper.

a) de homosexuellas kamp för likaberättigande.

b) 'allas' kamp för en stat som inte regerar och tvingar på folk religion och religiösa regler. Som t ex ett statligt reglerat äktenskap (religiös sanktion av en relation) som utesluter en massa folk.

Om man kan uppnå b kan man ju inte avstå från det bara för att a har jobbat för att reformera b... att helt avskaffa det är ju bättre än att reformera det.

Det löser ju också de homosexuellas problem. Utan reglering i lag kan de gifta sig hur de vill.

Det blir liksom lite absurt att säga att vi måste behålla ett statligt reglerat äktenskap bara för att de homosexuella också ska kunna njuta av att vara en grupp som diskriminerar andra.

Men det är nog en akademisk fråga i vilket fall... KD kommer nog allt för tidigt på att de av misstag råkat vara allt för radikala :-)

RedLib sa...

Även om tanken på en stat som inte regerar låter angenäm så menar jag reglerar i början av b) ovan :-p

Charlotte sa...

Jo, du har nog rätt: det är en rent akademisk fråga. Men jag tycker fortfarande att samhället när man nu kan i första hand skulle ge en signal om att homosexuella och heterosexuella kärleksrelationer är likvärdiga. För äktenskapet är inte en så tungt förtryckande institution att det finns ett omedelbart behov att avskaffa det (jag är gift och ja, det är ärligt talat ingen skillnad mot då jag "bara" var sambo, jag fick ett finare efternamn bara.) Förr eller senare lär det nog bli överflödigt antar jag. När det inte längre finns någon efterfrågan efter det (ja, det kan dröja iofs, med tanke på de senaste årens bröllopshysteri). & då kanske det är läge för att skrota hela idén.

RedLib sa...

Om äktenskap är bra eller inte är en annan fråga (igen). Men så länge äktenskap är en statlig affär så diskriminerar det folk. Folk som tillhör en tro som inte har vigselrätt, folk som vill gifta sig polygamt etc.

Äktenskap är religon och har inte med staten att göra. Det går ju fortfarande att gifta sig även om staten slutar lägga sig i - ja, då kan man ju gifta sig precis som man vill.

Frågan är ju om staten alls behöver blanda sig i relationer. Kan vi inte bara få vara individer gentemot staten med individuella ansvar och sen bestämma över våra relationer själv - med eller utan helig välsignelse.

Charlotte sa...

Men äktenskap är i praktiken redan skilt från kyrkan, det är bara den kyrkliga ceremonin man kan få som "tillval" som säger annorlunda. Man kan om man vill fullständigt strunta i kyrkan och att vara medlem i någon kyrka men ändå vara gift. Jag gifte mig borgerligt, som icke-troende liksom min man - det är vad de som tillhör religioner som inte har vigselrätt också får göra. Folk som vill gifta sig polygamt är visserligen diskriminerade, men finns det en önskan om att även de ska kunna ingå äktenskap får de kanske börja kämpa för den saken, så får vi ta en samhällelig diskussion om det.
Vad man skulle kunna göra istället är att ta ifrån de religiösa samfund som har vigselrätt denna rätt, så att den enbart ligger hos staten. Homosexuellas kamp för att få sin relation välsignad även i kyrkan löses inte därmed, men den får väl då förläggas helt till kyrkan om nu kyrkan ändå skulle fortsätte att ha "välsignelsceremonier" för folk som gifter sig, som en slags "extrabonus" för den som så önskar.

RedLib sa...

Nej, äktenskapet är inte skilt från staten. Staten bestämmer vilka som får viga, vilka som får vigas. Blotta existensen av borgliga vigslar är statlig inblandning.

För oss är det i praktiken samma sak. Med en borgliga vigslar och några sidoritualer för de troende. Men för troende är äktenskapet och sidoritualerna ett och samma. Därför ska staten inte reglera äktenskap alls.

Vem som helst ska få viga vilka som helst hur dom vill, men utan någon som helst juridisk betydelse.

Staten ska endast hantera den juridiska biten runt samlevnad, barn, arv, bodelning etc utan att ta det religösa ordet äktenskap i sin mun. Så långt som möjligt genom att fastslå individuella ansvar och rättigheter som inte kräver några registreringar men behövs registreringar ska de var en formsak - inget rituellt.

Vad gäller homosexuellas vigsel i kyrkan så är det en fråga för kyrkan och en kamp som får föras där om man vill bry sig alls. Ett smidigare alternativ vore att starta en ny kyrka!

Charlotte sa...

Nej, inte skilt från staten utan från kyrkan, skrev jag. Äktenskap har i praktiken ingen religiös innebörd för den stora majoriteten i Sverige. För min del spelar det ingen roll om man avskaffar äktenskapet eller inte, men det är som sagt en populär institution som framför allt spelar rollen av kärleksintyg och skapare av emotionell trygghet. Och då tycker jag (som de allra flesta) att homosexuella par ska släppas in i detta. Att avskaffa äktenskapet bara för att KD inte vill att homosexuella ska kunna använda den beteckningen på sin relation tycker jag är fel väg att gå - när det ändå inte direkt finns något folkligt tryck för att avskaffa äktenskapet.
Men jag tror inte vi kommer så mycket längre i diskussionen, du tycker si & jag tycker så, helt enkelt.