fredag, januari 11, 2008

Global solidaritet?

Det är inte utan att jag kväljs lite av Folkpartiets utspel på DN Debatt idag. De presenterar fem punkter för en hållbar klimatpolitik. Den sista punkten lyder: Tänk och agera globalt i klimatpolitiken. Den första punkten lyder: Möjliggör en kraftig utbyggnad av koldioxidfri elproduktion i Sverige. Beslut om att häva nybyggnadsförbudet i kärntekniklagen bör fattas av riksdagen tidigt under nästa mandatperiod. Fyra nya reaktorer bör planeras i ett första steg. Planeringstiden är så lång att de kan tas i bruk först under 2020-talet. Under perioden cirka 2022-2040 tas de nu existerande reaktorerna successivt ur drift av åldersskäl. Inriktningen bör vara att dessa ersätts med nya reaktorer.
Detta är inget annat än hyckleri på hög nivå. I själva verket kolliderar den första och den sista punkten med varandra, och det förtiger man. Eller så har man inte ens tänkt så långt. Eller så har man tänkt och kommit fram till lösningar som man inte ansett "väsentliga" att presentera i debattartikeln. För var menar man att uranbrytningen ska ske, och på vilka svenska orter vill man förlägga slutförvaring av utbränt uran? Som Heiti skriver:
"samtidigt rasar politikerna över blockgränserna (läs: även folkpartister) i Östersund över att ett Australiensiskt gruvbolag har fått tillåtelse att provborra efter uran. Som sagt. Mer kärnkraft! Men inget uran på min bakgård! Sällan gosse!"

5 kommentarer:

Starvid sa...

Vad mig anbelangar kan de gärna få bryta uran i Sverige, om miljökraven uppfylls, vilket också är vad regeringen har sagt tidigare.

Två mil norr om mitt hem ska de öppna en järngruva. Jag har inget emot den om de klarar miljökraven från ansvarig myndighet. Det samma om de ville bryta uran.

Vad gäller den globala solidaritetsbiten har FP en poäng.

Medelamerikanen släpper ut 20 ton koldioxid per år, medelkinesen 5 ton. Kina har precis gått om USA i totala utsläpp.

Medelsvensken släpper ut 6 ton koldioxid per år. Om två år torde medelkinesen släppa ut mer koldioxid än medelsvensken, fransmannen eller schweizaren. Då är det egentligen inte vårt fel längre, utan kinesernas, tyskarnas, danskarnas, arabernas och amerikanernas fel.

Om vi dessutom följer upp FP's andra förslag, elbilar, plug-inhybrider och höghastighetståg, så borde våra koldioxidutsläpp falla till ungefär noll.
Vidare kommer 4 nya reaktorer lämna utrymme för stor export av miljövänlig el, som borde kunna uppväga de koldioxidutsläpp vi kommer att ha kvar (som från handelsflottan och flyget).

Starvid sa...

PS.

Slutförvaret kommer att hamna i Forsmark eller Oskarshamn.

Charlotte sa...

Ja, är man konsekvent som du så möjligen...men det är inte de allra flesta, inte heller inom Fp. Dessutom är den uranbrytning som idag sker runt om inte miljövänlig. Och det är anmärkningsvärt att artikelförfattarna inte ens bryr sig om att ta upp det.
Själv är jag hursomhelst motståndare till kärnkraft inte bara därför, utan också för att det innebär ett orimligt åtagande för framtida generationer, ja faktiskt för så lång till framåt att vi inte vet hur jorden kommer att te sig när det utbrända utanet är helt ofarligt - och vi vet inte om någon överhuvudtaget kommer att kunna ta hand om det så långt framåt.

Starvid sa...

Dagens uranbrytning är miljövänlig. I alla fall i Kanada, Australien och Namibia, där huvuddelen av världens uran bryts.

I länder som Uzbekistan och Ryssland är det väl lite si och så, som med all annan gruvbrytning där.

Det enda miljöproblem man har vid uranbrytning utöver de man har vid säg järn- och kopparbrytning är att det frigörs radon, en radioaktiv gas som är särskilt farlig för rökare, vid brytningen.

Detta problem finns också i svenska villor byggda av blå/lättbetong, och det löses på samma sätt i urangruvorna, nämligen med god ventilation. I dagbrott behövs det inte eftersom ventilationen så att säga sköts naturligt medan man i underjordsgruvor har stora fläktar.

Om jag inte minns fel har man radonproblemet i LKAB's järngruva i Kiruna också. Lösningen de valt är förstås fläktar.

Vad gäller det använda bränslet måste det isoleras från biosfären i 100 000 år innan det når naturlig uranmalms radioaktivitet (dvs ofarlig nivå). Det låter långt för en människa men är ett geologiskt ögonblick. Den teknik vi utvecklat, KBS-3, kommer utan problem att klara detta. Nyckeln här är att när förvaret tillslutits är det helt passivt och behöver inte övervakas.

Vidare, om man lyckas separera ut plutoniet och americiet och destruera dessa ämnen behöver bränslet isoleras i bara 300 år istället för 100 000 år.

Plutonium får man utan problem ut och blir av med. Det görs industriellt och storskaligt i dag i en mängd länder. Americiet är mycket svårare, men ge det 20 år av forskning så funkar det nog.

Och gör det inte det räcker KBS-3 bra.

Charlotte sa...

Nja, uranbrytningen i t ex Australien är väl inte helt problemfri?
Och vad gäller slutförvaringen: jag undrar om du inte gör en glädjekalkyl? Hur är det med försiktighetsprincipen? Hursomhelst är det inte ur universums synvinkel vi ska se problematiken, utan just ur människans, och då är 100 000 år som sagt fruktansvärt lång tid. Jag vet att det finns de som menar att "äsch, det är i princip löst", men jag undrar om det inte är en väl frivol attityd. Och om vi inte i ren panik inför klimatförändringar förbinder oss till något som är too hot to handle. Minns exempelvis vad man nyligen sade om cd-disken: den håller i evighet! Där kan vi lagra material för all framtid helt riskfritt! Något som förstås visade sig vara helt felaktigt.
Dessutom är uran en ändlig resurs.
Jag vet f ö inte om du varit inne på Heitis blogg & diskuterat - kolla annars
http://heiti.blogspot.com/2007/12/ett-steg-i-fel-riktning.html
Jag har svårt att svälja de mer optimistiska debattörernas argument där, så jag tror tyvärr inte du heller kan övertyga mig...:-)