måndag, februari 02, 2009

Det där med vänstern och antisemitismen, igen

Jag skrev en text på temat till SKMA:s nyhetsbrev för några månader sedan, och nu finns den ute på nätet som pdf - här.

Under lång tid har jag känt mig ganska ensam som vänstermänniska med intresse för antisemitiska uttryck av idag, och med ett kritiskt öga mot den egna politiska hemvisten. Men nu tycker jag allt fler röster har börjat höras. Ett exempel är Anders Ramsay, som i förra veckan publicerade en artikel i Expressen på temat "Varför har vänstern så svårt att förstå antisemitismen?" Ramsay pekar på något viktigt, nämligen att vänsterns antirasistiska självförståelse handlar om att ständigt ta ställning för dem som uppfattas som svaga och maktlösa, medan antisemitismen kan beskrivas som en form av ressentiment som får sin näring ur föreställningar om makt, överhet och rikedom. Detta är dock bara en sida av antisemitismen, och jag tycker samtidigt Ramsay gör det alldeles för enkelt för sig när han resonerar omkring förintelsens betydelse för förståelsen av antisemitism:

Förintelsen motiverades av föreställningen om judar som undermänniskor. Den riktade sig huvudsakligen mot de fattiga judiska massorna i östra Europa som var i vägen för ett Tyskland som ville kompensera sin avsaknad av kolonier. Deras position liknade därför också folken i kolonierna, deras öde blev också slavarbete.
Förintelsen har på så sätt skymt den ursprungliga antisemitismens karaktär av en falsk antikapitalism. Om den bara är en variant av rasism kan den deklarerade antirasisten därför i sin självförståelse inte vara antisemit.

Detta är förstås en alldeles för platt och ensidig, för att inte säga direkt falsk bild av Shoah, förintelsen av judar. Denna förintelse drevs ju av en ideologi där juden inte bara sågs som en undermänniska utan också som en mycket mäktig och farlig fiende. I den förvirrade nationalsocialistiska världsbilden var juden både kapitalist och bolsjevik, både en destruktiv parasit som det gällde att ta ifrån allt av värde och en osynlig manipulatör som konspirerade mot Tyskland i utlandet. Hur svårt det förmodligen kunde vara att få ihop det för den enskilde nationalsocialisten beskrivs skönlitterärt av Jonathan Littell i De välvilliga. Där besöker exempelvis huvudpersonen en grupp så kallade "bergsjudar" i Ukraina vars rasmässiga status noggrannt måste undersökas innan deras öde avgörs, och han erfar hur deras sparsmakade möblemang av resesällskapet förklaras med att "de måste ha gömt undan sina dyrbarheter i god tid". Hur just den judiska befolkningen såväl inom Tyskland som på ockuperad (och inte bara östlig) mark betraktades som en rik mjölkko som skulle tömmas till sista droppen är också väl belagt. Allt togs ifrån judarna, och de tvingades oavlåtligen själva betala för sin förnedring och sin undergång - de fick själva köpa eller tillverka de gula davidsstjärnorna att sätta på klädseln; vissa betalade till och med sina egna biljetter till Auschwitz. Ruth Klüger skrev i sin självbiografi Leva vidare - en sann berättelse: "Nazisterna tog betalt för allt, och denna kommersiella cynism påminner mycket om den ovana som de påstod att judarna hade. Var man än kunde göra en smutsig profit, även om den var så liten som tio pfennig per judestjärna, så håvade nazisterna in pengarna." (s. 58)
Problemet med Ramsays text är emellertid framför allt hans sätt att jämställa förintelsen av judar med exploateringen av "befolkningen i kolonierna", i det att "deras öde (också) blev slavarbete". Visst fanns det judar som blev slavarbetare. Men bara om det fanns ett nödtvång därtill s a s. Målsättningen var att utrota hela folkgruppen - en målsättning man, med undantag för romerna, inte hade ifråga om koloniernas övriga befolkning.
Ramsay utgår från den klassiska marxistiska synen på antisemitism som missriktad antikapitalism, och missar därför - som jag ser det - att ta in dess mångfasetterade karaktär. Samtidigt frångår han obegripligt nog denna tolkning just ifråga om förintelsen, vilket bara medför en ytterligare stympning av realiteterna eftersom den missriktade antikapitalismen trots allt ingick som en del av förintelsens logik, och manifesterade sig i den extrema exploateringen av dess judiska offer. Att vänstern har svårt att handskas med antisemitism beror nog, skulle jag tro, inte på att förintelsen kastat en skugga över "antisemitismens ursprungliga karaktär". Men Ramsay är ändå inne och tafsar på en delförklaring med sitt påpekande av den antirasistiska självförståelsens fyrkantiga karaktär.

14 kommentarer:

Tor sa...

Varför nämner aldrig vänstern Marx judefientlighet?

Charlotte Wiberg sa...

Ja det är en bra fråga. Man talar inte om hans kvinnosyn heller.

petrichenko sa...

För att det kanske inte är jätteintressant att gräva i den enskillde individen Marx olika brister och vanor?

Och det är ju inte så att man helt bortser från det heller. Just Ramsay byter meningar om det med Jesper Nilsson här t.ex:

http://redundans.motkraftblogg.net/2009/01/31/angande-antisemitismen-inom-vanstern/#comments

Charlotte Wiberg sa...

Petrichenko, den text du länkar till visar ju på ett utsökt sätt varför det är intressant att gräva i personliga brister ibland. Textförfattaren hävdar att olika teoretiska insikter kan fungera som en "garant" mot sådana brister - som marxismen mot antisemitism. Men om man förmår se det problematiska i Marx sätt att uttrycka sig, t ex i brev, bortom hans intellektuella insikter om världen, så ser man att sådana garanter är bedrägliga.
Men inom vänstern finns det tyvärr en övertro på de teoretiska insikterna. Som du själv åskådliggör - och tack för att du så utmärkt väl besvarar Tors fråga.

Tor sa...

Citat Jepser Nilsson (redundans)

"Jag tänkte mig den referensen som ett exempel där rasism mot judar är tydlig men samtidigt inte är antisemitisk."

Den där kommentaren talar för sig själv.

Själv nöjer jag mig med att citera Marx själv på den punkten

"En organisation av samhället, som skulle upphäva förutsättningarna för schackrandet, alltså möjligheterna till schackrande, skulle göra judendomen omöjlig"

för att

"Frigörelsen från schackrandet och pengarna, alltså från den praktiska, verkliga judendomen vore hela vår tids frigörelse."

och då gäller det att

"med nödvändighet måste leda till detta elements[judarnas] undergång."

Marxismen förklarad.

Charlotte Wiberg sa...

Du menar att marxismens innersta kärna skulle handla om att avskaffa judenheten? Skulle inte tro det.
Däremot ÄR den här texten av Marx problematisk och borde inte avfärdas så enkelt som man på sina håll gärna vill.

Tor sa...

Marxism enligt Marx.

De allra flesta marxistiska rörelser har ignorerat ovan nämnda svammel från Marx. Det ingår således inte i den "innersta kärnan" för dem.

Om Milton Friedman skrivit en hel essä om att roten till alla världens problem beror på araberna och dess undergång hade lett till "vår tids frigörelse", hade Friedman eller hans idéer ens kunnat tas i med tång efteråt?

Charlotte Wiberg sa...

Ja, det är EN text av Marx ja. En tidig text, från 1843. Skriven under en tid då det var normalt att tala om "judefrågan". Vilket inte innebär att den inte är otäck - men att jämföra med en relativt samtida politisk tänkare som Milton Friedman, och ställa samma krav på anti-antisemitisk upplysthet, är verkligen intellektuellt ohederligt.

Tor sa...

Jag drar tillbaka Friedman och ersätter honom med Frédéric Bastiat, en samtida tänkare till Marx. Är jämförelsen nu intellektuell hederlig?

Och förövrigt, Judefrågan är måhända den enda judefientliga essän av Marx, men han skrev flertalet brev och kortare texter med liknande innehåll.

Charlotte Wiberg sa...

Tor - jag nämnde Marx brev i min kommentar till Petrichenko ovan. Men det är ändå lite egendomligt att sluta sig till att Marx judefientlighet skulle vara centralt i tankesystemet marxismen (som ju består av mer än Marx person). Tycker du också att protestantismen förklaras av Luthers judehat, att upplysningstankarna förklaras av Voltaires dito etc?
Jag vet inte vad du vill säga med din hänvisning till Bastiat. Att vänstern hade brännmärkt honom om han uttryckt sig på liknande sätt som Marx? Det är ju ett kontrafaktiskt och därför egentligen ganska meningslöst påstående. Det går inte att svara på det.

Tor sa...

Om du läser vad jag skriver så skrev jag

"Marxism enligt Marx."

Och ja, marxism är mer än bara Marx.

Kristendomen och speciellt protestantismen har alltid varit extremt judefientlig.

Av all judefientlighet så är den till största delen sprungen ur kristendomen på ett eller annat sätt.

Hur svenska kyrkan agerar idag, 2009, vet vi. De beskyller människor som varit döda i över 60 år för våldet i Gaza.

Inget nytt där.

Och Bastiat? Jo, jag tror att marxister skulle kunna lära sig ett och annat från honom. De som gjort det kallar sig inte längre för marxister.

Charlotte Wiberg sa...

Grattis till ett nytt rekord i intellektuell självgodhet Tor. Det är dock inte samma sak som intellektuell skärpa.
Om du läser vad du själv skriver i din andra kommentar så lyder den sista meningen: "Marxismen förklarad."
Sedan försöker du ändra det till "marxismen enligt Marx"; ett nonsenspåstående. Marx var själv inte marxist...men framför allt så håller det inte att kolla in allt Marx någon gång skrivit och kalla det "Marxism enligt Marx". Du får själv försöka tänka ut varför.

Tor sa...

Jag kan bara konstatera att Marx fortfarande är ett öppet sår hos vänstern.

Tur att det inte har någonting med mig att göra. Jag har ju Bastiat!

Charlotte Wiberg sa...

Trams. Marx är inte ett öppet sår för vänstern. Men däremot är det tydligt att vissa på högerkanten har svårt att fördra att han fortfarande kan ha inflytande...