Svensk tystnad

...ifråga om Darfur är ämnet för Daniel Sandströms lördagskrönika i Sydsvenskan. Ja, vill man överhuvudtaget ha någon rudimentär information om läget får man snällt titta på BBC News istället för Rapport eller Aktuellt. Men det är inte det enda utrikespolitiska området SVT inte tar sitt ansvar att rapportera om. Inte bara medierna tiger, dock. Sandström:

Medierna är inte ensamma om att svika. På flera amerikanska universitet har studentgrupper tvingat fram regler som hindrar universiteten från att investera sina pensionspengar i företag som är verksamma i Sudan utan en strategi för hur man ska hantera Darfur. Lundin Petroleum hör till de svartlistade företagen, medan Siemens och ABB dragit sig ur landet efter kritiken.
Ett motsvarande engagemang syns inte i Sverige. Ändå kritiserades Lundin Oil redan 2003 av Human Rights Watch för sitt agerande i Sudan, och idag säger HRW att Lundin Petroleum ännu inte svarar på avgörande frågor om samarbetet med den sudanesiska regimen.
Det är här som de grävande journalisterna borde borra. Hur ska Lundin Petroleum kunna försäkra oss om att eventuella oljevinster inte går till vapen och ytterligare mord? Och framför allt: Hur mycket av våra pensionspengar investeras i företag som samarbetar med en regim som gjort folkmordet i Darfur möjligt?

Jag påminns om ett reportage jag såg på, just, BBC News om amerikanska studenter som engagerade sig i Darfurkonflikten. Det som framför allt fick dem att agera var deras levande medvetenhet om Förintelsen under Tredje riket - de var grundligt upplysta om denna del av historien och de drog sina egna slutsatser av den. Här i Sverige (och inte bara här) hör vi inte sällan att det "tjatas" för mycket om Förintelsen, att vi är blinda för vad som händer idag medan vi ältar gårdagens katastrofer. Ibland kan jag själv tänka att Förintelsen och upplysningen om samt avståndstagandet gentemot den kan fungera som ett alibi för att engagera sig mot det förtryck och den förföljelse som vi har omkring oss nu. Men i det här reportaget uttalade sig alltså ungdomar som klart och tydligt visade att det ena inte behöver utesluta det andra - tvärtom. Och det moraliska imperativ som utgick från dem var entydigt.