Man kan visserligen hysa sina misstankar angående vad som är Thomas Bodströms främsta drivkraft - bedriva oppositionspolitik eller slåss för den enskilda individens rättssäkerhet- men nog tycker i alla fall jag att hans debattartikel i DN idag är välkommen. Framför allt hans
Krav på brottsmisstanke. I signalspaning som riktas mot en enskild person ska krävas någon form av brottsmisstanke. Vid spaning mot fysiska personer är misstankar om brott den naturliga utgångspunkten.
Svenska Dagbladet å sin sida publicerar idag vad som möjligtvis är den elegantaste analysen av debatten och FRA-politiken hittills. Det är filosofen Lena Halldenius som åkallar Immanuel Kant i sin plädering för ett samhälle präglat av trygghet, öppenhet och insyn. FRA-förespråkarna åberopar just behovet av trygghet som ett argument för verksamheten - Halldenius avfärdar detta genom att påpeka hur argumentationen, och massavlyssningsverksamheten, i själva verket gör oss till gisslan i ett lågintensivt krigstillstånd.
Krig är skräck, rädslan för att bli attackerad, känslan av att man alltid måste vara på sin vakt även då ingenting händer. Därmed är inte heller frånvaro av strid tillräckligt för att fred ska råda. Fred kan inte beskrivas i militära termer; fred är ett rättsligt tillstånd. Fred kan inte förhandlas fram av män i uniform; den kan bara regleras fram av folkligt tillsatta delegater. Poängen med att ha stater är att säkra fred. Den funktionen kan en stat fylla enbart om den är en representativ demokrati med en konstitution som säkrar individuella fri- och rättigheter mot risken att makthavare skor sig själva. Kort sagt, en rättsstat.
En av förutsättningarna för att en stat ska vara en rättsstat är att den lever upp till ett rättvisekrav. Det är Kants andra poäng. Detta grundläggande rättvisekrav utgörs av principen om offentlighet. I det fördolda och sekretessbelagda kan maktens aktörer göra vad som helst; i offentlighetens ljus står de under medborgarkollektivets kontroll. Denna kontroll utgör den mest effektiva begränsningen på vad det är möjligt för makten att göra. Utan offentlig granskning är maktmissbruk oundvikligt och fred en fåfäng förhoppning.
Det som händer i FRA-debatten är att vi medborgare visar att vi inte accepterar att vara föremål för verksamheter som sker i det fördolda (något som egentligen torde slå mot alla underrättelseversamheters själva grundväsen - en omständighet Halldenius tyvärr inte berör). Debatten visar att vi inte känner den rädsla FRA:s förespråkare försöker spela på.
Vi är medborgare, inte skräckslagna får.
Läs också: Kullenberg, Wadström, Klamberg.
onsdag, augusti 20, 2008
Höstens FRA-kamp inledd
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
7 kommentarer:
Det som i grunden är stötande med FRA-lagen är godtycket. Kants tes som jag förstår den i SVD-artikeln är ju att det måste finnas en konstitution som klart definierar vad som gäller så att makten inte kan agera som den vill.
Det finns fler gamla filosofer att ta till. Alla konservativas älskling Burke har också skrivit en hyllning till konstitutionen som garant för friheten.
Att leva i ett samhälle där man är begränsad av en tydlig konstitution kan vara tråkigt om man vill göra otillåtna saker invänder månne liberalen, men det är långt värre att leva i ett samhälle där man inte vet vad som är tillåtet. Då kommer skräcken snart att härska. FRA-lagen leder just till ett sådant samhälle eftersom den stipulerar att regering och FRA ska bestämma vad som ska apanas efter utan insyn av medborgarna.
Halldenius artikel gav mig nästan glädjefnatt när jag öppnade Kulturbilagan i morse. För att inte tala om SvD:s grepp att göra en serie under rubriken I FRA-lagens spår. Hur hjälper vi statsministern och de andra att backa utan att förlora ansiktet?
Ja, visst är det så. Samtidigt som vi vet att underrättelseverksamhet även i demokratiska länder inneburit att enskilda på ett godtyckligt och dolt vis utsatts för orätt även tidigare. Tänk IB t ex.
Alltså, min kommentar ovan är svar till "Populist".
Farmor Gun: Den frågan tvingar mig att kämpa med mina impulser att som vänstermänniska VILJA att regeringen förlorar ansiktet. :-)
Ingenting får hindra oss att motarbeta lagen ;-)
Charlotte, när du kämpar med dina impulser, tänk på att kampen mellan vänster och höger är underordnad kampen för en fungerande demokrati.
Gör man det till en vänster/höger fråga så förstärks prestigen och det blir helt omöjligt för högern att backa (kanske är vi redan där).
Låt oss göra en blocköverskridande insats för att få den nya lagen skrotad. Den är ett hot mot all politik (utom en totalitär stat då), oavsett sympatier.
Farmor & Kanal: ja självklart, min kommentar var inte så allvarligt menad. Och kampen mot FRA är redan blocköverskridande. I den anti-FRA-demo som hölls i början av sommaren här i Malmö deltog folk från alla riksdagspartiers ungdomsförbund t ex. Samtidigt måste kanske de som bäst är skickade att tala till den borgerliga regeringens förnuft vara just borgerliga sympatisörer?
Skicka en kommentar