Ett svar som inte är något svar

Så kan man kalla Dilsa Demirbag-Stens genmäle till Daniel Suhonen och Katrine Kielos (se denna postning för bakgrund). Hon svarar nämligen inte Suhonen som individ utan kallar honom "vänstern" (jag tillhör också vänstern men Suhonen representerar inte mig, hördu) vilket gör att genmälet blir missriktat från början till slut. Och hon har inte läst vad Kielos skrev utan istället sett vad hon själv vill se. När Kielos kvalificerar bilden av just arbetarklassen som främlingsfientlig, men uttryckligen senare i artikeln skriver att det är meningslöst att "reducera den viktiga debatten om sverigedemokraterna till en tävling om vilket block som har de minst främlingsfientliga väljarna", då svarar Demirbag-Sten att "Genom att peka på Janne Josefssons valstugereportage vill Kielos påvisa att det borgerliga blocket är mer rasistiskt". När Kielos skriver "Att folkhemmet som politisk berättelse ofta bar på både sexistiska och främlingsfientliga undertoner är jag den första att erkänna", och avslutar sitt inlägg med att påpeka att en sådan "föreställd gemenskap" som folkhemmet var idag inte kan bygga på etnisk eller kulturell homogenitet - och med att efterlysa nya, visionära muskler från vänsterhåll - då får Demirbag-Sten hennes inlägg till "det obligatoriska partilojala dravlet om socialdemokratins förträfflighet" och "folkhemsnostalgi". Hur tänker du, kvinna. Hur läser du.

I övrigt noterar jag att det idag kallas för populism att ifrågasätta varför en anställd på golvet ska leva på en bråkdel av vad företagets VD har att röra sig med.
Och att - för att ta upp något mer positivt - bloggen Nordic Dervisch går till botten med frågan om vad det egentligen är herr Ahmadinejad har sagt om Israel. Tack för den informationen.