fredag, augusti 01, 2008

Bibliotekskärlek

(Den här gången är det inte jag som komponerat bilden.)

I en befängd debattartikel i Expressen nyligen ifrågasattes kampanjen Library Lovers - inte på grund av dess innehåll utan på grund av dess val av logotyp och presentationsestetik. Christer Hermansson talar och säger:

"Det stora problemet med kampanjen så här långt är att formen, den fåniga rosa färgen och det puerila slagordet Library lovers helt dominerar över innehållet. Många människor jag talat med fattar inte alls vad det egentligen handlar om.
Det hade varit bättre om Svensk biblioteksförening hade använt rött och svart och det tyska uttrycket för biblioteksälskare: Bibliotheksliebhaber. Då kanske kampanjen skulle tas på ett helt annat allvar än nu.
"

Är det något som är svårt att ta på allvar är det nog snarare denna invändning, allvarligt talat. "Menar Hermansson verkligen att färgen rosa, i egenskap av 'flickmarkör' drar ner den seriösa framtoningen? Jag hoppas det var en förhastad eller förvirrad semesterreflektion", skriver Johannes Björk i ett svar. En misogyn reflektion var det i alla fall, vill jag tillägga.
Debatten hade för mig i alla fall den positiva konsekvensen att jag fick upp ögonen för Library Lovers och deras kamp för en nationell bibliotekspolitik värd namnet. Mycket viktigt.

9 kommentarer:

Bearwalk sa...

Jag skulle inte kalla Hermanssons kommentar för misogyn, den känns snarare feministisk i sin ananlys. Häng med här (med patriarkala läsglasögon):

* Rosa hjärtan är en symbol som vi kommit att associera med flickrollen att man ska vara söt och bara pyssla med gulliga och okontroversiella saker, inte svåra frågor som samhällsförändring.
* Kampanjens viktigaste målgrupp är makthavare.
* Makthavare är oftast män. Dessa är oftast livrädda för att associeras med rosa hjärtan, just eftersom dessa är en sån symbol för icke-makthavare. Även i de fall kvinnor är makthavare, så håller de sig till en mer "manlig" stil för att passa in i den "manliga arenan", där besluten fattas.
Ergo: kampanjens grafiska utformning är så gott som skräddarsydd för att inte attrahera makthavare.

(Jag tar här inte ställning till hur man ska förändra dessa dumma normer. Men jag utgår ifrån att Library Lovers prioriterade att nå fram till makthavare framför detta.)

Jag håller själv med om att kampanjens grafiska utformning är mycket dålig för ändamålet (även om "Bibliotheksliebhaber" vore ännu värre). Jag var i almedalsveckan och såg de små rosa shoppingväskorna om och om igen (företrädelsevis runt handlederna på tonårstjejer), men kunde aldrig greppa vad kampanjen handlade om. Det kändes definitivt inte som en kampanj för att komma tillrätta med en viktig brist i samhället, utan mer som nån bokklubb för den övre medelklass som vill sätta guldkant på tillvaron. Därmed gick det helt förbi mig, som letade efter just information om brister i samhället som behöver rättas till.

Charlotte Wiberg sa...

Nä, jag tycker inte det är en feministisk analys. Det är ett sätt att tänka som innebär en total anpassning till ett könshierarkiskt system.
Sen har jag i min tur svårt att greppa hur det kan vara så svårt att greppa kampanjen, ärligt talat. "Library Lovers", det får väl en klocka att ringa? Din reaktion att se det som något som har med övre medelklassen att göra är onekligen intressant. (Den kolliderar totalt mot insikten att den dåliga status rosa i sig har är något som skulle behöva rättas till....) Jag undrar om det har med kampanjen i sig att göra eller med det ack så utbredda föraktet för kultursfären, och missförståndet att böcker och bibliotek är något som bara rör "medelklassen"? (Något iofs de allra flesta svenskar anser att de själva är...men ändå blir "medelklass" för jämnan något av ett skällsord så fort kultur kommer in i spelet.)
Fast jag håller med dig om en sak. Hur tänkte Hermansson med det där med "Bibliotheksliebhaber"?? :-)

Jonas sa...

tänkte exakt samma när jag läste det där. och verkligen, hur svårt är det att förstå "library lovers" liksom?! skulle en byråkratisk btj-logga varit bättre liksom? eller ett litet, litet tiopunktsprogram att läsa med mikroskop?

Charlotte Wiberg sa...

Ja herregud, hur länge har man inte redan kampanjat för en nationell bibliotekspolitik inom biblioteksvärlden egentligen? Med "seriös" framtoning men utan att riktigt kunna nå ut...

Bearwalk sa...

"Det är ett sätt att tänka som innebär en total anpassning till ett könshierarkiskt system."

Förvisso sant. Jag menade att genom att konstatera samhällets könshierarki, kan man även konstatera att kampanjen spelar på helt fel strängar för att nå fram till makthavare.

Som marknadsförare måste man välja om man med en kampanj ska försöka förändra normer, eller använda dem för att nå fram till sin målgrupp. Eller försöka med både och, vilket kan vara svårt. Jag tycker inte att Library Lovers grafiska utformning lyckats med någotdera.

Varför ska bibliotek ständigt associeras med kvinnlighet och mjuka gulligull-frågor? Är det så man får makthavare att besöka biblioteken oftare?

Visst, orden "Library lovers" fick en klocka att ringa även hos mig, men min association var som sagt att det handlade om att sätta guldkant på tillvaron snarare än att fixa en brist. Därav mitt ointresse, eftersom jag som fritidspolitiker inte lägger mig i hur andra sätter guldkant på tillvaron, men gärna engagerar mig i att rätta till brister.

Rosa hjärtan symboliserar för mig hur man ger flickor Barbiedockor m m och förväntar sig att de ska vilja bli vackra prinsessor och sedermera hemmafruar. Det ogillar jag. Jag uppgraderar hellre synen på flickors uppfostran än synen på färgen rosa. (Med detta vill jag helt enkelt ha sagt att jag i sammanhanget struntar i hur det går för färgen rosa.)

Btw, jag använde inte "övre medelklass" som ett skällsord, utan bara som ett konstaterande att dessa människor inte har något problem med att få tillgång till böcker. Det är folk med lägre inkomster än så som har större behov av bibliotek, inte sant?

Charlotte Wiberg sa...

Jag tycker dina ordval är avslöjande. "Mjuka gulligull-frågor"! Vilket oerhört förakt. Visst kan man strunta i att sätta sig in i problematiken & bara på förhand bestämma sig för att en kampanj för att stärka biblioteken i samhället handlar om att "sätta guldkant på tillvaron för den övre medelklassen". Men då är det kanske så att man själv är rätt ignorant & svår för en bibliotekskampanj att nå hur den än ser ut? Som jag påpekade i min kommentar ovan: biblioteksvärlden har egentligen länge, länge kampanjat för en nationell bibliotekspolitik. Men har uppenbarligen inte nått ut - i själva verket kanske man är på väg att lyckas bättre nu än vad man gjort tidigare.
Och btw: du må associera rosa med ett slags undergivet hemmafruideal. Men det får sannerligen stå för dig. Idag betyder det ofta något helt annat. Hört talas om sånt som "Girl Power", "HBT-rörelsen", "meterosexualitet" etc?

Bearwalk sa...

"Oerhört förakt", värst vad vi var på krigsstigen. Ursäkta mitt ordval då. Jag skriver bara utifrån mina erfarenheter som livslång biblioteksbesökare och under fyra år ersättare i min kommuns kulturnämnd.

Kan jag bli mycket tydligare: jag tycker att kampanjens syfte är bra. Men jag tycker inte att kampanjens formgivning är bra, dvs ändamålsenlig. Och det säger jag inte som någon politisk åsikt, utan det är min personliga åsikt, möjligen formad av att jag jobbat med marknadsföring och grafisk formgivning de senaste åtta åren.

Du har dock en poäng ang. Girl power.

Charlotte Wiberg sa...

Ja, jag är en krigare i rosa! Men okej, låt oss röka en mental fredspipa. Vi ser helt på kampanjens utformning men är tydligen överens om dess innehåll - det är alltid nåt.

jonas sa...

http://www.rodeo.net/uploads/images/5074.jpg

hehe