söndag, augusti 03, 2008

Magdalene Sisters

Ramlade in i Peter Mullans film från 2002 igår då den visades sent på TV4. Jag hade glömt hur bra den är. Den scen som verkade starkast på mig, både igår och när jag först såg filmen på bio, visar hur en av huvudpersonerna, Margaret, närmast av en tillfällighet plötsligt befinner sig utanför klosterportarna, ensam med det böljande gröna framför sig och inom frihetens räckhåll. En bil kommer, hon stannar den. Men när den unge mannen frågar om hon ska med ångrar sig Margaret. Hon tycks förlamad. Hon har drabbats av Stockholmssyndromet, förklarar wikipedia. Själv tolkade jag inte riktigt scenen på det sättet. Som "fallen kvinna", tvångsarbetare i det katolska klostrets så kallade nåd, är Margaret ett sexuellt villbråd och en kvinna det irländska samhället skolats att inte visa respekt. Den unga mannen i bilen representerar inte nödvändigtvis friheten för henne, snarare en annan sida av hennes ofrihet - så var det också efter en våldtäkt hon kommit till klostret. Bilden av Margaret utanför klostergrinden är bilden av total ofrihet.

2 kommentarer:

kirira sa...

Har just ikväll tittat på filmen som dottern i huset påpassligt spelat in medan vi var bortresta. Flickan i filmen hade ju även ett tredje alternativ, att bara gå ut över fälten. Men det är nog som du säger, det fanns inga alternativ därute så länge som det inte fanns en enda människa hon kunde tänkas vända sig till. Ofriheten i klostret var bara en del av den totala ofriheten i samhället. Vi var alla rätt tagna av filmen, och det faktum som meddelas i slutet av den, att dessa institutioner fanns kvar så sent som på nittitalet.

Charlotte Wiberg sa...

Ja, precis - hon hade, iförd klostrets "fångklänning", varit rätt utsatt i vilket fall som. Men framför allt hade hon förstås eftersökts av klostersystrarna & kanske inte kommit så långt om hon fullt synlig gått över fälten.