Läser i Sydsvenskan att trevliga Malmöfilmbolaget Solid Entertainment är aktuellt med två intressanta filminspelningar. Dels är man med och producerar en irländsk rysare, som ska spelas in i Skåne och som involverar levande döda barn... Dels ska Anders Banke, han med Frostbiten, regissera en intressant actionfilm som utspelar sig i Ryssland. Härligt, bra. Vi behöver bra s k genrefilm minst lika mycket som vi behöver de där Stora Regissörspersonligheterna som vi hoppas ska få pris i Cannes, Venedig och Berlin.
Bankes debut var lovande men drogs i mitt tycke ner av de lite för många och ganska barnsliga humorinslagen. Visst finns det lyckade splatterkomedier men de blir bäst när de görs inom ramarna för en filmkultur där det finns en tradition av seriös skräck att ta avstamp från och leka med. Någon sådan filmkultur har vi inte utvecklat i Sverige. Vad vi behöver lära oss är först och främst att våga ta skräcken på allvar. Det känns som att tiden är mogen för det nu.
Action är inte skräck men även där har vi förstås en del att lära. Jag vill nu i och för sig inte helt avfärda allt i actionväg som redan gjorts i Sverige, men vid sidan av enstaka pärlor som Jägarna (jo, jag tyckte faktiskt den var fullt okej) finns alldeles för mycket skräp. Nu är varken Bankes projekt eller den irländska rysaren någon helt svensk affär, alltså, men båda kan ändå (och kanske delvis t o m därför?) visa sig vara allmänna vitamininjektioner i den svenska filmkulturens röv.
tisdag, mars 25, 2008
Solid underhållning
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
10 kommentarer:
Det du skriver får mig att börja fundera en smula; svenska actionfilmer - finns det någon?
Du nämner Jägarna, men är det svensk action eller ytterligare en polisfilm i ett hav av just polisfilmer? Ok, Hamiltonfilmerna då - är det action eller är det polisfilm förklädd till spionthriller?
Ja jag vet inte - det tycks vara så att action i Sverige ses med oblida ögon av dem som producerar och de som skjuter till pengar. "Vi" lyckas prodda filmer med actionINSLAG men sällan något som de facto är action fullt ut. Spionfilmer med action, historiska filmer med action, polisfilmer med action, romantiska komedier med action, vadsomhelstfilmer med action men alltid med inslag av action.
Varför detta? Det krassa svaret är ekonomin såklart - för att få till en bra action så måste den svenska filmindustrin börja tänka i större summor och inte spendera lika mycket på en hel film (och Svenska Stuntgruppen) som en amerikansk eller europeisk filmsatsning lägger på en enda explosion.
Jag vill se en renässans för actiongenren starta i Svedala - men jag är rädd att det bara blir ytterligare en polisfilm med Krister Henriksson...
Ja, polisfilmer med Krister Henriksson har vi så det räcker...
Men jag vet inte riktigt om du har rätt eller fel i dina misstankar. Jag menar, det är klart att du i en mening har rätt, action är inte precis högstatus - samtidigt har jag hört åtminstone Charlotta Denward (på SFI)uttala sig positivt om genren i x antal intervjuer, och jo, det finns faktiskt svensk action även om det inte precis vimlar av sådana filmer. När det gäller Jägarna anammar jag bara precis min filmprofessors genretillskrivning på den :-), men visst finns det en oklar gräns där mot den "vanliga" snutfilmen. Samtidigt som den där oklarheten kanske nästan alltid finns där? Eller ofta i alla fall. Tänk bara på alla actionrullar med den stora bocken Bruce (Willis). De är också snutfilmer, oftast. Likadant de med Mel Gibson. Terminator är action/science fiction, Rambo är action/krigsfilm etc etc...
Anyways. Fler exempel på filmare (förutom Sundvall) som gör eller åtminstone har ambitionen att göra svensk action är Anders Nilsson och (inte minst) Daniel Fridell. Men det blir inte så ofta så bra... Så hade vi den intressanta Storm för några år sen, gjord av två snubbar som jag inte minns namnen på längre.
Det har talats om en svensk filmvåg av yngre genrefilmare med intresse för skräck, fantasy & action, men den har väl inte riktigt kommit igång. Om en styvmoderlig behandling från Filmhusets sida sätter käppar i hjulet har jag ingen aning om. Men nog vill man gärna veta hur de tänker, de där filmkonsulenterna, vilka manus de har att välja bland etc...
(Vilket drömjobb det hade varit! (Fast vad säger att man inte själv hade anpassat sig till den traditionella tristesskultur som verkar råda på SFI om man nu hade fått ett sånt drömjobb...Hu...))
Fast stödet är ju ofta regionalt nu, när jag tänker efter. Så det kanske är attityderna hos Film i Syd/Väst o sv man ska fråga efter.
Fast det är väl inga gisantiska summor de har att röra sig med.
Svenska filmer, framför allt de utanför mittfåran verkar ofta finansierade av ett gigantiskt stort antal mindre källor, är mitt intryck.
Men jag vet inte så noga. Jag har aldrig varit så haj på det här med ekonomi...:-)
Helt off the topic.
Jag skulle vilja ha ett till alternativ på dagens quiz, det där instrumentet som ser ut som en liten synt med ett munstycke som man blåser i via en slang? Vad heter det? Jag har glömt vad instrumentet hette. Men inte hur det lät...
Pia: jag vet PRECIS vad du menar men kan inte heller komma på vad det heter...stön, frustration....
och man kan inte ens googla! När kommer den internetfunktionen att man kan skissa ett föremål och så får man reda på vad det heter?!?
:-D
Ni måste mena en melodica http://en.wikipedia.org/wiki/Melodica
=^.^=
JAAAAA! Tack, ärkeängeln Pugsley.
En tysk uppfinning var det också, naturligtvis....:-)
melodica!! just det, TACK. Huvudet känns plötsligt betydligt lättare.
Skicka en kommentar