onsdag, mars 26, 2008

Solid tristess

Efter gårdagens glada nyheter (se föregående post) kommer så dagens nedslående. Tretton nya Wallanderfilmer ska spelas in. En massa pengar pumpas in i det här, goda skådespelares förmågor närmast missbrukas genom att ånyo tas i bruk till vad som hittills visat sig vara svensk films tråkigaste långkörarprojekt hittills. Det bästa man kan säga om det är att det genererar arbetstillfällen. Men det gör ju å andra sidan också vapenindustrin.
I DN säger Mankell:

- Jag har länge varit ytterst tveksam till att göra en fortsättning. Rädd för att det blir rutin, upprepning, meningslös filmisk industriproduktion, säger han.
Det som fick honom att bestämma sig för att skriva ytterligare 13 filmhistorier om den luggslitne kriminalkommissarien Kurt Wallander var de ingående samtal han hade med skådespelaren Krister Henriksson. De var överens om att en ny serie bara kunde göras om det gick att fördjupa historierna.
- Jag tvekar inte att säga att en grundläggande ambition är att politisera den nya serien i högre grad än den första omgången. Krister och jag talar mycket om att göra det vi bara delvis lyckades med då, säger han.
En ytterligare inspirationskälla var mötet med den brittiske skådespelaren Kenneth Branagh, som blir den nye internationelle Kurt Wallander. BBC påbörjar inspelningarna av sin miniserie i Ystad i början av april.
- När jag träffade Kenneth på Fårö och han betonade vad han upplevde som starkast i böckerna, nämligen berättelsen om brott och straff ur ett politiskt perspektiv. då kände jag att det var själva fan om vi inte ska få till det här med samma kraft som finns i mina böcker.

Well, I've got some news for you Mankell. För det första att de Wallanderfilmer som hittills gjorts redan är "meningslös filmisk industriproduktion". För det andra att Branagh har fel. Det finns ingen politisk kraft i dina deckare. För att det ska finnas något sådant krävs något helt annat än kluriga mord, lite klichébilder (med och utan tjäder) och lite allmänt suckande om att "något har hänt med Sverige".
Men jag borde kanske inte ta ut fiaskot i förskott, kanske blir de nya filmerna bättre - de filmer som kommer kan hursomhelst faktiskt inte bli sämre än de som redan gjorts.

11 kommentarer:

Jonathan sa...

roligt och träffsäkert!

Minns att jag läste ett citat från en tysk tidning (tror det var die welt) för en tid sedan. Det handlade om sverige och svenska deckare och skibenten suckade något i stil med: "Det här folket med sina mordfantasier..."

Charlotte sa...

Tack Jonathan!
Jag som trodde att tyskarna möjligen var de enda som fortfarande hade Wallanderfeber...

jimpan sa...

Har inte sett någon av Wallanderfilmerna med Henriksson, eller läst Mankells böcker (såg däremot några filmer med Lassgård för ett antal år sedan), men så här spontant känns det onekligen lite trist med tretton nya filmer. Lite som Beckfilmerna, som jag ändå gillade när de första kom. Har inte de inblandade bättre saker för sig?

tomtom2020 sa...

wallanderfilmerna har ju hittills varit extremt lama - gillar egentligen skådisen henriksson men varken han eller johanna nylander lyckades lyfta de i övrigt extremt träiga filmerna. visst funkar de som tv-underhållning på samma sätt som mord i sinnet och andra hjärndödande tv-program för sena kvällar men mer än så är det inte.

wallanderböckerna är habila underhållande deckarhistorier, ibland politiska och ibland inte och branagh är ju inte helt misslyckad så jag är ändå lätt förväntansfull inför utsikten till en brittisk variant av wallander. ytterligare 13 svenska filmer känns dock inte särskilt lockande...

Charlotte sa...

Jimpan: ja, man kan jämföra med just Beckfilmerna som ju snabbt uratade i "meningslös filmisk industriproduktion". Skillnaden ligger enbart i Wallanderfilmernas större värde för den svenska turistindustrin. De är fulla med frestande bilder på Ystad Saltsjöbad etc, och tyskarna har hittills nappat rätt bra. Beckfilmerna däremot hade mest nån slags copycat-Se7en-stämning som knappast lockar semesterfirare till Stockholm...

TomTom: jag kanske var lite väl hård mot böckerna. Jag vet inte. Själv ångrar jag mest de timmar jag lagt ner på dem under min deckarslukarperiod. Inget bestående intryck, mest en känsla av tomhet & besvikelse efteråt...Inga insikter om samhället eller nåt annat överhuvudtaget. Att jämföra med Sjöwall/Wahlöö som erbjuder allt annat än slöseri med tid.

jimpan sa...

@TomTom: Jag måste protestera mot uppfattningen att Mord i sinnet skulle vara en "hjärndödande" teveserie!

(För övrigt menar du kanske Johanna Sällström? Nylander är väl en annan person?)

Charlotte sa...

Jag är nog böjd att hålla med TomTom där är jag rädd Jimpan...:-)

jimpan sa...

Jaja, ni får ursäkta en oförfinad kulturkonsument som jag själv. Jag gillar i alla fall Mord i sinnet och tycker det är långt från fördummande.

Charlotte sa...

Nä, det är sant, jag får backa lite - fördummande är den förstås inte alls. Bara dålig (enligt mitt subjektiva förmenande).

jimpan sa...

Det kan jag leva med att du tycker. :-)

TomTom sa...

Jimpan: sorry - menade självklart sällström, nylander är ju en av de liberala bloggarna jag har länkat till... min hjärna spelade mig ett spratt. händer ganska ofta när man som jag skriver snabbare än vad jag tänker... ber nylander hemskt mycket om ursäkt och sänder en tanke till sällström.

Charlotte: jag kan faktiskt inte heller säga att Wallanderdeckarna lämnar något djupare spår efter sig. har mest läst dom på flygresor - dvs de fyller då samma funktion som exempelvis mord i sinnet ( Jimpan: ;-) )