Självkritik

Jag har varit dålig på att skriva om och ens orka sätta mig in i regeringspolitiken på sista tiden. Skälet är enkelt och simpelt: jag finner den alltför deprimerande. Jag orkar inte tänka på alla människor som kan komma att få ett helvete på grund av de nya sjukförsäkringsförslagen. Jag skyggar för att dröja kvar vid tanken att jag själv förmodligen kommer att tvingas flytta till något ytterområde, en betongförort, då människor med låga inkomster inte ska kunna bo centralt enligt regeringens värderingsgrund (eller hur ska man annars tolka dem?).
Det är inget bra sätt att reagera på. Föga konstruktivt. Naturligtvis. Man måste erbjuda lite motstånd. Om det så bara är i form av att uttala sitt stöd till "Påskupproret mot utförsäkring av sjuka".

Eva Nordmark på SKTF skriver en bra Brännpunktsartikel om sjukförsäkringsförslaget idag. Komprimerat:

Förslaget ­består mest av ökad kontroll av den enskilde. Förslag om aktiv rehabilitering och skapandet av en god företagshälsovård saknas.
De ändringar från det ursprungliga förslaget som statsrådet Cristina Husmark Pehrsson presenterat de senaste två veckorna är dock förbättringar.
Men grundförslagen ligger fast.
•Arbetsförmågan i det befintliga arbetet ska prövas redan efter 90 dagars sjukskrivning.
•Under dagarna 91–180 ska arbetsförmågan prövas mot andra sysselsättningar hos arbetsgivaren.
•Därefter prövas arbetsförmågan mot hela arbetsmarknaden.
/---/
De långtidssjukskrivna är den grupp som har det svårast att snabbt komma tillbaka i arbete. Särskilt utsatta är de som har en kronisk sjukdom eller som är uttröttade utan att ha en medicinsk diagnos. För många väntar utförsäkring och social­bidrag.
Förslagen riskerar att leda till ökat utanförskap och fler i sjuk- och aktivitetsersättning eller i behov av försörjningsstöd. De är därmed kontraproduktiva. I många fall försvåras rehabiliteringsprocessen. Den redan idag starka press som Försäkringskassan riktar mot långtidssjukskrivna kommer att öka.
De snäva tidsgränserna kan också få den konsekvensen att individer av ekonomiska skäl går tillbaka till arbetet för tidigt och på så vis förvärrar sin sjukdom/ohälsa.
Förslagen krockar med lagen om anställningsskydd, med andra regel- och trygghetssystem som arbetsskadeförsäkringen, försörjningsstödet, avtalsförsäkringar och arbetslöshetsförsäkringen. Samordningen mellan olika system behöver analyseras och utredas bättre.
Om dessa förslag genomförs – även med de senaste ändringarna – kommer ­kommunerna att få ökade kostnader för socialbidrag.
Med regeringens förslag straffas individen för systemets brister. Mot bakgrund av det lappverk av åtgärder som presenterats är behovet av en bred, parlamentarisk socialförsäkringsutredning uppenbar.
För den utredningen har vi två förslag: Införandet av en
1) rehabiliteringsförsäkring inom ramen för sjukförsäkringen och kopplad till en
2) kvalitetssäkrad företagshälsovård.
Men även det dagliga arbetsmiljöarbetet behöver förbättras. Här ligger ett ansvar både på myndighetsnivå och hos oss parter på arbetsmarknaden.