tisdag, december 18, 2007

Valfrihet -- för vem?

Ett gäng folkpartister trumpetar på DN Debatt idag återigen ut valfrihetens lov. Den här gången gäller det svenskars rätt att fritt välja bland vårdgivare i hela Europa. Även i ett sjukdomstillstånd, i värsta fall ett livshotande sådant, förutsätts DEN FRIA INDIVIDEN i lugn och ro och utan desperation sitta vid sitt köksbord och rationellt träffa sitt val, bläddra igenom glansiga broschyrer, ungefär som när man planerar inför vilken semester som helst.
Men visst låter det fint:

Globaliseringen märks inom alla samhällsområden. Det mänskliga utbytet expanderar, idéer och tankar korsar gamla nationsgränser, föråldrade tankemönster bryts upp. Miljödebatten i dag har starkt globalt fokus och en diskussion om säkerhetspolitik har länders ökande ömsesidiga beroende som en naturlig utgångspunkt.
I det offentliga samtalet om sjukvården är emellertid det internationella perspektivet notoriskt frånvarande. Inte sällan förs den sjukvårdspolitiska debatten i Sverige som om vårt land vore en isolerad ö utan kontakt med omvärlden. I stället hänger sig såväl riks- som landstingspolitiker alltför ofta åt tämligen fruktlösa revirstrider. Debatten blir snäv och inskränkt.
Folkpartiet har ett särskilt ansvar i sjukvårdspolitiken. Internationalismen och det sociala engagemanget är kärnvärden i den liberala ideologin. Men vi har brustit i vårt ansvar. Inte heller vi har tillräckligt förmått att höja blicken bortom den nationella horisonten.

För den som har läst tidningen ETC:s artikelserie om hur papperslösa nekas vård i Sverige är det omöjligt att inte här få en stark obehagskänsla i maggropen. Jag vill inte förmena någon sjuk möjligheten att söka vård varhelst i Europa han/hon råkar befinna sig eller anser att han/hon blir bäst hjälpt -- det är möjligt att en europeisk vårdpeng är en bra idé. Det är bara det att folkpartisterna själva uttrycker en avsaknad av internationellt perspektiv och socialt engagemang (kanske för att de helt omedvetet missat att ta papperslösas situation i beaktande, kanske för att de inte anser detta vara någon viktig fråga, vad vet jag) genom att de inte med ett ord nämner att det finns en grupp människor i Sverige som i praktiken saknar mänskliga rättigheter -- på grund av att de föråldrade nationsgränserna stänger vissa ute, i Sverige än mer så än i övriga Europa.
ETC:

Människor som uppehåller sig illegalt i Sverige – papperslösa – nekas sjukvård, om de inte kan betala för sig. Många har inte råd. En förlossning kan kosta 20 000 kronor. Och enligt en ny rapport behandlas papperslösa sämre i Sverige än i andra EU-länder.
/---/
Enligt svensk lag har papperslösa rätt till vård om de ”är i behov av omedelbar hälso- och sjukvård”. Vad som innefattas i akut behov är dock ovisst. Förutom att de måste vara tillräckligt sjuka ska de betala för sjukvården själva.
Till skillnad från oss medborgare som betalar 140-260 kronor för ett sjukbesök, handlar det om tusentals kronor för gömda flyktingarna. Ett akutbesök kostar 2 000 kronor och en förlossning så mycket som 21 000. Kostnaderna för behandling av exempelvis cancer kan skena i väg rejält.

Nå, socialminister Hägglund har uttryckt en vilja att ändra på detta. Kanhända delar folkpartisterna bakom DN-artikeln hans uttryckta ambition. Det lätt oanständiga är att de inte alls nämner dem som nu är förvisade till en skuggtillvaro mitt ibland oss. "För oss är det patienten, hans eller hennes rätt att få tillgång till god vård i rätt tid, som står i centrum, inte vad som är enkelt och bekvämt för landsting och regioner" skriver artikelförfattarna. Upp till bevis! säger jag. När får vi se ett inlägg på DN Debatt som försvarar de papperslösas mänskliga rättigheter?

2 kommentarer:

jacobsteel sa...

yep, så är det. jag känner aldrig så stort behov av frihet som när jag är riktigt sjuk.... jäsiken, vad jag vill sätta mig med gula sidorna och shoppa loss, helst fara runt utomlands och kolla deras gula sidor också... det gula ur näsan, det gula på sidorna... allt hänger liksom ihop.

Charlotte sa...

Urk..:-)