Sex och tårar

Görs det filmer idag som inte är en eller annan form av kollektivsnyftare? Ibland undrar jag. Och särskilt just nu, efter att ha kollat in två av de filmer jag missat ur sista tidens utbud -- Shortbus och Babel. Visst är de två filmerna olika varandra, de har olika temperament och spelar i olika ligor budgets-, kvalitets- och ambitionsmässigt; samtidigt är de så lika. Babel innehåller en del politisk kritik, men ställer det storpolitiska skeendet på samma fot som individuellt sorgearbete och mellanmänsklig kommunikationsbrist. Shortbus ter sig nästan lika biblisk som Babel när det metafysiska strömavbrottet drabbar New York och filmens sexklubbsbesökare förenas i en gemensam sång med budskapet att "we all will get it in the end" (och det är inte bara orgasm som åsyftas).