Inte trodde jag att den dag skulle komma då jag skulle hylla Lars Adaktusson i en bloggpost. Men idag ser jag en krönika av mannen i Svenskans nätupplaga som förtjänar att lyftas fram. Den handlar om Sveriges, och världens, undfallenhet mot Kinas regim.
När Fredrik Reinfeldt i samband med det kinesiska presidentbesöket vägrar ta upp behandlingen av enskilda regimkritiker – eller fumlar runt i terminologin och talar om att ”vi tycker väldigt mycket om mänskliga rättigheter” – beror det på att svenska storbolagschefer ska ligga bra till hos dem som styr över världens största marknad.
Det är, nämligen, så att "ekonomiska realiteter är och förblir avgörande i relationerna till jordens största nation".
Och det är vidrigt, det är skamligt, det borde vara pinsamt för våra politiska ledare.
Om politisk värde-löshet skriver också Vänstra Stranden i en högst läsvärd text. Och om ekonomism och repression ur ett lite annat perspektiv skriver Kalle P, nu är utgångspunkten ett visst dominerande operativsystems framfart i vår digitala tillvaro. Kalle förklarar dessutom vad en Pangloss-liberal är. Läs.
onsdag, juli 04, 2007
Helt rätt, Adaktusson!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
7 kommentarer:
Jag håller också med Adaktusson, men jag skulle vilja utvidga hela resonemanget en aning. Kina är inget undantag utan vi är naturligtvis minst lika undfallande när det exempelvis gäller USA. Våra kära politiker tar alltid hänsyn till ekonomiska faktorer när man gör utrikespolitiska uttalanden. Man är mer undfalande mot vikta och starka handelspartners än mot små och fattiga länder. Detta gäller generellt.
Ja, jag har nog inget att invända mot ditt resonemang, anonym...Tyvärr.
Jag blev också positivt överraskad av Adaktussons krönika. Hörde också en debatt mellan Åke Stolt (?) och en chef på SOK där jag tyckte att representanten för SOK var mer än lovligt tam. Om man nu skall ha en olympiad i Peking så måste man väl i moralens namn också passa på att trycka på för mänskliga rättigheter? Men det tyckte inte SOK-generalen. Den svenska delegaten Gunilla Lindberg (?) har ju i IOK varit en patetisk figur i dessa frågor där honhela tiden duckat och menat att idrotten inte har med Kinas politik att göra./VS
Ja, det där med sport & politik kan visserligen vara knepigt men inte i det här fallet, skulle man tycka.
Bra inlägg, och jag vill också gärna ge credit till Adactusson. Kina är verkligen kulmen på förra seklets drömmar, det kommunistiska statskontrollerade samhället och den nylibreala, av demokrati ostörda kapitalismen. Kina är, tycker jag, det största problemet vi står inför då vi spånar om hur framtidens samhälle ska se ut. Detta just därför att Kina är så ekonomiskt framgångsrikt. Behöver ekonomismutopin demokrati? Behöver vi den, och varför? Så länge som ekonomisk framgång framställs som det enda värdefulla känns det som att demokratin, i dess nuvarande form, är i fara.
Intressant synvinkel på Kina, Kirira (har du döpt dig efter Gunnar Björlings diktsamling, förresten?). Jag håller med, har också känslan av att demokratin är i fara i ett globalt perspektiv. Den har ju också urolkats rejält bara under de här sju åren i det nya årtusendet. När "the greatest democracy" bryter mot demokratins grundprinciper och mot de mänskliga rättigheterna allt mer skamlöst i "demokratins" namn.
Jag är helt inne på anonyms linje (första kommentaren)! Visst, det är bra att kritisera bristen på demokrati och andra positiva företeelser men det blir bara löjeväckande när man som Adaktusson främst gör det med sitt politiska och religiösa perspektiv som grund.
Demokratiska och frihetliga inskränkningar är inte försvarbara och blir inte bättre för att det är USA som står för dem genom de senare årens våldtäkt på den amerikanska konstitutionen och genom sin långa historia av att aktivt stödja förbrytarregimer.
Att visa undfallenhet pga ekonomiska intressen är dock något vi kommer att få vänja oss vid på lokal och global nivå så länge globaliseringen främst sker ur det ekonomiska perspektivet som hittills varit norm.
Skicka en kommentar