Envar sin egen produktplacerare

Min gode vän Joel brukade för något decennium sedan partyskämta om möjligheten till gratis telefoni genom att man åtar sig att med vissa intervaller läsa upp reklammeddelanden för sin samtalspartner. Alltså, när man ringer hem till (i hans fall) frugan så utbrister man då och då i "Mamma Scans goda köttbullar -- nu till extrapris på Konsum!" eller "Solresor -- någonstans finns en sol för alla!" eller liknande. I gengäld slipper man betala någon telefonräkning. Jag har för mig att han kom på det här i samband med att en faktisk telefontjänst, där inlästa reklammeddelanden spelades upp för användarna under samtalens gång mot lägre samtalspriser, introducerades -- utan större framgång, tack och lov. Men skämtet, som alltid gjorde succé, känns fortfarande rykande aktuellt. Tyvärr.
Det är med sorg jag läser i en GP-krönika av Lars Åberg att det gamla trashbandet Sonic Youth "inleder ett samarbete med Starbucks". Och att detta tydligen inte väcker någon större indignation. "Den som i dag ägnar sig åt reklam- och konsumtionskritik tvingas väga sina ord; ja, vi vet vad som händer om någon upphäver sin röst på någon stockholmsk kultursida", menar Åberg. Reklamkulturen, skriver han till och med, fungerar som ersättare för medborgarlivet. Ja, vi befinner oss ju faktiskt i en situation där den tidigare statsministern och ledaren för "arbetarrörelsen" Göran Persson, som vore det en helt naturlig utveckling, går rakt in i PR-världen efter(?) sin politiska karriär. Och det han ska hjälpa till att marknadsföra, det är förstås inte gympadojjor eller nåt sånt utan åsikter, attityder, idéer liksom. I de kretsar vars åsikter, attityder och idéer spelar någon roll.
För oss andra är det de simplare marknadsföringsmekanismerna som gäller. Som när jag återsåg en gammal barndomsvän inne på Hemköp. Där stod hon plötsligt framför mig, efter alla dessa år, bakom ett litet bord med uppdukat kaffe. Hon såg mig rakt i ögonen och utbrast: "Zoëgas goda skånerost -- var så god att smaka!"