söndag, juni 24, 2007

Allt kött är hö

Nina Björk ägnar sina söndagskolumner i DN på att utforska relationen mellan det olönsamma immateriella i den mänskliga existensen och det säljbara i ett kapitalistiskt konsumtionssamhälle. Idag (tydligen har texten inte än lagts ut på nätet) har hon nått fram till pudelns kärna: det senare har för länge sedan rullat över det tidigare och krossat allt effektivt motstånd. Men frågan är om inte det hela till och med har gått längre än vad Björk tycks tro. Hon skriver bland annat: "Det enda syftet med Åhléns kaffeservis är att vara säljbar; endast när den köps har den nått syftet med sin existens. Och riktigt så är det ju inte med människan. Vi gör barn utan att tänka på en marknad. Vi försöker inte designa eller uppfostra barn enbart för att de i framtiden ska bli möjliga att köpa." Men, fortsätter hon sedan, det lyckliga barnatillståndet ersätts så småningom av tvånget att bli anställningsbar, det vill säga säljbar. Och ju tidigare i livet du lär dig gilla läget, desto bättre ser dina överlevnadschanser ut. "Med andra ord: ju fortare en människa inser likheten mellan sig själv och en kaffeservis desto troligare att hon i framtiden ska lyckas sälja sig själv på en marknad. Vad vill arbetsköparna köpa nu och i morgon? /.../ Där har du svaren inte på vem du är eller vad du vill göra i ditt liv, men vem du ska bli för att ha en rimlig chans att bli köpt."
Det är fascinerande att ställa Nina Björks text mot s-politikerna Luciano Astudillos och Thomas Östros debattartikel i samma tidning. Den ska förstås som en offentlig delrapport i den socialdemokratiska själv- och omprövningen efter valförlusten, och fokuserar på jobbpolitiken -- det som sägs ha varit partiets svaga punkt under valrörelsen. Centralt är något som kallas "den nya arbetslinjen". Bland annat såhär:

En god arbetslinje måste se till att ungdomarnas väg till arbete blir så snabb och effektiv som möjligt.
Trygghet i förändringen blir en nyckelfaktor. Vår ekonomi befinner sig i ständig omvandling. Det gör att också de som har ett tryggt och utvecklande arbete i dag riskerar perioder av arbetslöshet i framtiden. En ny arbetslinje måste också rikta in sig mot dem som i dag har ett arbete men oroar sig för att kompetensen inte kommer att räcka till när strukturomvandlingen slår till.
/---/
Konkurrensen på de globala marknaderna kommer att fortsätta att hårdna. /.../ Frågan om kompetensutveckling i arbetslivet kommer att växa de kommande åren.


Idag handlar det inte så mycket om att bli något som att ständigt hålla sig formbar och föränderlig i säljbarhetens tjänt. Det livslånga lärandet handlar om att kunskap är färskvara, underställd kvartalsrapporterna. Sådan kunskap som kan omsättas i reda pengar, alltså (tillfälliga vinster). Annan kunskap är inte säljbar. Den är ingen färskvara men inte heller någon annan typ av vara, och som sådan onödig.
Allt biologiskt nedbrytbart material är, vidare, färskvaror -- som vi och våra inneboende skiftande drömmar. Kaffeservisen som mer beständig vara har idag god möjlighet att överleva oss alla och överglänsa oss vad gäller värde och säljbarhet. Den kan ju komma att bli en klassiker -- och betinga ett högt värde på framtida auktioner. Socialdemokraterna har inte precis något att sätta emot.

Komplettering: aha, nu har Björks kolumn lagts ut på nätet.

9 kommentarer:

Andreas sa...

Ändå får vi i vänstern höra att vi är ansvarslösa som ständigt kommer med invändningar mot arbetstvånget. Men jag antar att det är en balansgång där. Det grämer mig emellertid att bara för att man ifrågasätter arbetet, och ett samhälle som kretsar kring arbetet, betraktas man som nån utflippad hippie utan verklighetsförankring av offentligheten. Det är klart att det måste finnas någon gyllne väg mellan lönsamhet och livskraft, men får tillfället så likställs ju dessa båda av samhällsideologin.

Charlotte sa...

Ja, jag också...grämer mig alltså. Det är så lätt för "dem" att trycka på slacker-skam-knappen också... De borde istället tänka på de som idag verkligen lider av en arbetslinje de inte kan komma in på -- behöver inte handla om direkt diskriminering, vissa har bara precis väldigt svårt att hitta en plats & passa in.
"För närvarande likställs lönsamhet och livskraft", ja det var ett mycket elegant sätt att uttrycka saken.

stefan hallgren sa...

Det värsta är att det inte finns någon märkbar ideologisk skillnad mellan blocken om den närmast religiösa arbetslinjen. Men tänk om VERKLIGHETEN är att det inte finns och aldrig kommer att finnas tillräckligt många marknadsmässiga jobb åt alla? Ska vi ändå fortsätta ha arbetslinjen som högsta rättesnöre i all evighet? Ja, det verkar så. Det ger ju alltid några jobb till alla dem som ska jaga och kontrollera alla förmodade "fuskare och simulanter" som systemet tycks vimla av (trots att det är så ofelbart). Men måste man nu bygga hela samhället på premissen att alla ska arbeta, även om det inte finns jobb åt alla, så måste man nog åtminstone underlätta så mycket det bara är möjligt för att både anställa och avskeda, och pröva företagande, och ändå ha någon grundtrygghet i botten på det hela. Och ja, den långa obligatoriska skolgången behöver anpassas mer till vad man faktiskt behöver kunna för att vara efterfrågad på arbetsmarknaden, annars är den meningslös, och borde skrotas, då den tar en massa tid från att lära sig sådant som kanske skulle ha haft mer nytta av.

Charlotte sa...

Tja, jag vill ju gärna tro att sådana kunskaper som kan hjälpa till att orientera oss i historien, de olika samhällsskicken och ideologierna, skriftlig och muntlig kommunikation på svenska & andra språk mm kan ha ett värde i sig...
Därmed inte sagt att "den långa obligatoriska skolgången" är oproblematisk.
F ö, ett annat sätt hålla fast vid arbetslinjen som skulle kunna ge utrymme till fler -- men som inte heller precis har opinionen med sig -- skulle kunna vara att dela på jobben mer. Detta att göra det lättare att sparka folk är & förblir jag skeptisk mot -- okej, visst underlättar det om det finns en materiell grundtrygghet oavsett, men vi människor kan ändå inte hanteras hursomhelst utan negativa återverkningar. Vi lever inte av bröd allena.

stefan hallgren sa...

Visst håller jag med dig, Charlotte, om att det är bra att barnen får lite basal orientering i historia och sådant, förutom att lära sig läsa, skriva och räkna. Men när jag talar om "den långa obligatoriska skolgången", så menar jag hela den period på ca 20 år (från heltid dagis till gymnasium
och i vissa fall värnplikt) som bara åläggs individen av föräldrar/samhället/staten att avtjäna. Detta är "motprestationen" som redan är avlagd för en medborgarlön, som jag ser det (medborgarlön är alltså inte "something for nothing" som en del kritiker hävdar). Men om nu arbetslinjen ska gälla, ja då måste man ju börja med att fixa fram jobb (helst inte alltför avskyvärda) åt alla. Detta kan man då (teoretiskt iaf) göra på två olika radikala
sätt, (1) införa en totalt centralplanerad ekonomi (kommunism), eller (2) införa en totalt oreglerad marknadsekonomi (libertarianism), men eftersom ytterst få vill ha någotdera av dessa radikala alternativ, så lär det fortsätta finnas arbetslöshet i framtiden också, och då är bara frågan hur det ska hanteras på minsta möjliga skadliga sätt. Du och jag (iaf jag) föredrar medborgarlön, sossarna föredrar
åtgärder och låtsasjobb, och borgarna tycks gilla omfördelning från de fattigaste till de rikaste, samt hårdare krav på de förstnämnda. I det sammanhanget kan dansk flexicurity framstå (för mig iaf) som det näst bästa alternativet.

Charlotte sa...

Jo, jag tycker också medborgarlön vore det bästa.
Men som andrahandsalternativ är jag nog mer för de traditionella sosselösningarna med tillsatser av friår & arbetstidssänkningar. De åtgärder man införde under förra mandatperioden, med accesstjänster, "plusjobb" (det svagaste alternativet dock) och friårstjänster funkade riktigt bra. Viktiga arbeten blev utförda med hjälp av dylika åtgärder -- synd att man inte fick fortsätta på den inslagna vägen.

Thomas Tvivlaren sa...

Tänket att barnen först och främst ska bli säljbara är skönt att det tas upp till diskussion. Ibland när jag betraktar dotterns dagiskompisar och framförallt dess föräldrar så får jag en känsla av att de på kvällarna läser Bamse och förtydligar att idealet är Krösus Sork och att huvudrollsinnehavaren är en revolutionär slacker utan framtid...

Kul att se att medborgarlön diskuteras också. Det har varit skrämmande tyst om detta koncept sedan millennieskiftet då det (väl?) var som mest snack. Tystnaden är dock talande...

Thomas Tvivlaren sa...

För övrigt en riktigt bra blogg!

Charlotte sa...

Jag har sett medborgarlön diskuteras utan att hånas på flera bloggar nyligen. Till min glädje och förvåning.
Tack för komplimang! Och alla kommentarer på en gång -- jag får riktigt dåligt samvete att jag inte kollat in din lika grundligt. Än.